 |
| Skålans skola - Jämtland |
Pedagogisk uttolkning av elev och elevgruppers specifika
inlärningsbehov kräver tid, speciell läggning, kompetens och inte sällan, exakt
kunskap och mycket lång erfarenhet. Undervisning och skola har en inneboende
komplexitet som gör att man brottas med många olika frågeställningar dagligen
t.ex:
Vad betyder det i den konkreta pedagogiken (för den faktiska
inlärningstilen hos eleven) och den dagliga undervisningssituationen att t.ex
en skolpsykolog eller BUP konstaterarat att en elev lider av en specifik
funktionsnedsättning (t.ex ADHD/ADD) eller visar sig ha mer generella
visuospatsiala eller verbala inlärningssvårigheter?
Hur kan och ska den enskilde läraren eller lärarkollegiet
pedagogiskt hantera en avvägning mellan å ena sidan betygskriterier i
läroplanen och å andra sidan en myndighetsutövning enl. Skollagen som erbjuder
andra tolkningsutrymmen (t.ex stipulerat hänsynstagande till den s.k.
Pysparagrafen eller Undantagsbestämmelsen?
Trygghet, kontinuitet, lugn, studiero, entydiga och klara spelregler
är nödvändiga ingredienser i en skola med ett större och ett mer
intellektualiserande bildningsperspektiv. En sådan kunskapsinhämtning kräver mer
tidsmässigt utrymme för eftertanke, utveckling genom självreflekterande
processer och stabilare organisatoriska ramar och strukturer. Det kan t.ex
gälla god ekonomi, former för föräldramedverkan, ämneskunnig och bra lämpad inspirerande, förebildlig och
självständig personal samt goda handledningsmöjligheter och pedagogiskt entusiasmerande
chefer.
Hur ska skolpersonal pedagogiskt hantera och förhålla sig
till problem som gäller brist på likställdhet, social segregation och politiskt
kortsiktiga rävspel, hugskottsliknande förändringsförslag baserat på populism
och personligt tyckande i stället för beprövad erfarenhet, ny forskning och vetenskap,
plötsligt påkomna ekonomiska sparbeting, desauverande kritik eller en påkommen
reformiver som ofta föreläggs skolan och undervisningen?
De här frågorna saknar svart-vita enkla lösningar som
överbudsmässigt ofta kastas fram i t.ex den aktuella valdebatten. De rör i
stället oftast vid intrikata situationsanpassade ställningstaganden som kräver
långsiktigt och kontinuerligt samarbete, fortsatt begrundan mellan olika
professioner och yrkesgrupper inom skolan i tillägg av en vettig
kvalitetsstyrning (t.ex läroplaner och etikdokument) även efter valdagen.
Kanske är det möjligt att själva kommunaliseringen i sig släppte lös ett för
fritt högljutt folkligt spekulativt bildningsförakt och ett politiskt tyckande
och käbbel om skolan som egentligen bara undergrävt förutsättningarna för
kompetens, kontinuerlig professionalism och ett fokus på barn och lärande som
en livslång vetgirig utvecklings- och identifikationsprocess. Kanske bör
Skolverkets mer övergripande förvaltningsansvar stärkas till ett faktiskt och
mer reellt utövat huvudmannaskap för hela skolväsendet i landet.
Torbjörn Eliasson
Leg.psykolog/socionom
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar