En skola för bildning.

Skålans skola - Jämtland

Pedagogisk uttolkning av elev och elevgruppers specifika inlärningsbehov kräver tid, speciell läggning, kompetens och inte sällan, exakt kunskap och mycket lång erfarenhet. Undervisning och skola har en inneboende komplexitet som gör att man brottas med många olika frågeställningar dagligen t.ex:

Vad betyder det i den konkreta pedagogiken (för den faktiska inlärningstilen hos eleven) och den dagliga undervisningssituationen att t.ex en skolpsykolog eller BUP konstaterarat att en elev lider av en specifik funktionsnedsättning (t.ex ADHD/ADD) eller visar sig ha mer generella visuospatsiala eller verbala inlärningssvårigheter?

Hur kan och ska den enskilde läraren eller lärarkollegiet pedagogiskt hantera en avvägning mellan å ena sidan betygskriterier i läroplanen och å andra sidan en myndighetsutövning enl. Skollagen som erbjuder andra tolkningsutrymmen (t.ex stipulerat hänsynstagande till den s.k. Pysparagrafen eller Undantagsbestämmelsen?

Trygghet, kontinuitet, lugn, studiero, entydiga och klara spelregler är nödvändiga ingredienser i en skola med ett större och ett mer intellektualiserande bildningsperspektiv. En sådan kunskapsinhämtning kräver mer tidsmässigt utrymme för eftertanke, utveckling genom självreflekterande processer och stabilare organisatoriska ramar och strukturer. Det kan t.ex gälla god ekonomi, former för föräldramedverkan, ämneskunnig och bra lämpad inspirerande, förebildlig och självständig personal samt goda handledningsmöjligheter och pedagogiskt entusiasmerande chefer.

Hur ska skolpersonal pedagogiskt hantera och förhålla sig till problem som gäller brist på likställdhet, social segregation och politiskt kortsiktiga rävspel, hugskottsliknande förändringsförslag baserat på populism och personligt tyckande i stället för beprövad erfarenhet, ny forskning och vetenskap, plötsligt påkomna ekonomiska sparbeting, desauverande kritik eller en påkommen reformiver som ofta föreläggs skolan och undervisningen?

De här frågorna saknar svart-vita enkla lösningar som överbudsmässigt ofta kastas fram i t.ex den aktuella valdebatten. De rör i stället oftast vid intrikata situationsanpassade ställningstaganden som kräver långsiktigt och kontinuerligt samarbete, fortsatt begrundan mellan olika professioner och yrkesgrupper inom skolan i tillägg av en vettig kvalitetsstyrning (t.ex läroplaner och etikdokument) även efter valdagen. Kanske är det möjligt att själva kommunaliseringen i sig släppte lös ett för fritt högljutt folkligt spekulativt bildningsförakt och ett politiskt tyckande och käbbel om skolan som egentligen bara undergrävt förutsättningarna för kompetens, kontinuerlig professionalism och ett fokus på barn och lärande som en livslång vetgirig utvecklings- och identifikationsprocess. Kanske bör Skolverkets mer övergripande förvaltningsansvar stärkas till ett faktiskt och mer reellt utövat huvudmannaskap för hela skolväsendet i landet.

 

Torbjörn Eliasson

Leg.psykolog/socionom

Är du en liten stjärna?

Nils Asther

Filmstjärnan Nils Asthers memoarer är för den som är intresserad av psykologi, självutveckling, identitetsbildning, karriär, framgång, förebilder och ansvarsfrågor, en intressant och betecknande bra beskrivning av en närmast sjuklig grad av lidelsefull ansvarslöshet, som jag därför hädanefter vill beteckna som asterisk. Med en mer psykologisk diagnostisk terminologi skulle vi kunna (på engelska) benämna den här särskilda störningen av en gränslös och närmast hysterisk ansvarslöshet som ”Asthery”! Termen och Nils Asthers självbeskrivning och existentiella levnadsöde, visar på patologiska svårigheter inom följande områden:

Ansvar. En remarkabel oförmåga till eget ansvarstagande när livsproblemen hopar sig, med bl.a aggressionsutbrott, flyktbeteende och undanflykter.

Relationer. Uttalat stort behov av andra människors bekräftelse och uppskattning. Återkommande och allvarliga relationsproblem med inslag av missbruk (mat, sex, alkohol- och droger), nedstämdhetsperioder med egna självanklagelser, skuld- och övergivenhetskänslor som varvas med uttryckfyllt hat, desauvering och missfirmelser av kärleksobjekt osv.

Självkänsla. Mycket låg och osund självkänsla präglad av rotlöshet och brist på förståelse av egna behov och ett antaget Fadersnamn.

Självinsikt. Partiell eller fullständig omedvetenhet om egen negativ narcissim och hur det egna uppträdandet och ens egna handlingar eller egen framtoning kan uppfattas hos andra. Kör på ett upprepande sätt över andra, tar inte till sig råd, visar emotionell oförståelse och likgiltighet (psykopati), mobbar eller uppträder cyniskt eller uppträder överlägset och ironiskt.

Grandiositet. Starkt hybrisliknande självförtroende med en egocentrisk självupptagenhet och divalater.

Drivkrafter. Stora inslag av avundsjuka, skam, cynism, förakt, revanchlystnad, maktanspråk, perfektionism, ångest och inte minst nedsatt nöjaktighet.

Identitet. Identitetsproblem med upplevelse av främlingsskap och bristande tillhörighet och stora svårigheter av anpassning visavi omgivningen (även i sexuell orientering).

Planering. Luststyrd och njutningslysten här-och-nu personlighet, med nedsatt förmåga till struktur, organisation och konsolidering (t.ex ekonomisk översikt och planering).

Asterisk betyder ”liten stjärna” och brukar symboliskt betecknas med *. Berättelsen om svensken Nils Asthers liv (som han själv ansåg var tragiskt och upplevde med paranoida förtecken) är i sanning berättelsen om en historiskt mycket stor och egentligen väldigt framstående filmaktör som ändå själv betraktade sig som en liten stjärna och idag mest också belackas och hånas som en liten overksam asterix i filmvärlden. I en yttre åskådares ögon blir ändå den här ”goddagspilts-tillvaron” något drömlikt och eftersträvansvärt, speciellt som kontrast till de liv vi själva oftast lever. Fåtalet människor idag känner till Asther överhuvudtaget eller har hört talas om honom trots en Hollywood-karriär som får t.ex skådespelerskan Greta Garbos karriär att förblekna. Tillsammans med Garbo -  ”den evigt stora stjärnan” - förkroppsligade Nils Asther myten om ”skönhetens helvete”, som innebär att en människa värdesätts enbart på sina yttre attribut och sin ytligt påvisbara rikedom. Konsumismen idag vill nog få oss alla att försöka göra den här Ikarosresan som de här bägge filmstjärnorna gjorde, och ekonomin i samhället och politikens villkor följer gärna efter. Bristen på ansvarsfullhet d.v.s ingen vill egentligen ta ansvar, blir ett Kafka-liknande Svarte-Petter spel i alla de moderna och oftast starkt byråkratiserade riterna och sammanhangen, kanske särskilt när det gäller de riktiga kärnfrågorna:  Vem ska vi tro på, förlita oss till eller rösta på? Vem tar ett genuint och äkta ansvar (efter valdagen) i att lösa skolans problem, miljön, bubbelekonomin osv?

Asther vann t.om ikonen Garbos hjärta, men var rådvill ur stånd att förvalta det på ett klokt, ansvarsfyllt och tillitsfyllt sätt. I bl. a trafiksituationer, vid bilratten sägs även Garbo själv ha varit lika asterisk som Asther:

- Flytta på dig kärring, nu kommer Garbo!!

 

Torbjörn K A Eliazon

Leg.psykolog/socionom