1. Bristen
och okunskapen om tillämpningen av Skollagens
undantagsbestämmelser i kombination med en traditionell fundamentalistisk bokstavstolkning av
betygskriterier hos betygssättande lärare (som inte önskar betecknas eller
anklagas som ”flummiga” i politisk slagordsretorik) försämrar markant de
officiella skolresultaten. Denna ”fundamentalism” riskerar skapa en skola färgat
av ett strängare ”svart-vitt” tänkande, brist på nyansering och en lärmiljö som
på förhand stressar, diskvalificerar och undandrar motivation och lust hos både
de svagaste eleverna inom skolan men även hos de mer särbegåvade d.v.s de
riktigt högt begåvade individerna.
2. Den
nya betygsskalan och betygskriterierna idag följer inte alls längre en
standardiserad normalfördelningskurva, vilket får till följd att skolan idag (statistiskt
sett) inte längre är eller kan anses vara en
skola för alla. Det här betyder även att mycket begåvningspotential idag går
helt förlorad och kanske även problematiseras felaktigt och i onödan.
Betygskriterierna behöver givetvis därför ses över och anpassas rimligare till normalbefolkningen.
3. Svensk
skola har en fantastisk övertro på ny teknik och underskattar ämnesövergripande
de grundläggande färdigheternas betydelse för inlärningen (lyssnade, läs- och
skrivfärdigheter t. ex skrivstilsträning). Idag kan därför många ungdomar på
högstadium och gymnasiet t.ex inte ens skriva sin namnteckning (med en tränad
skrivstil) riktigt.
4. Politiskt
käbbel, negativism, brist på tillit, kontinuitet och långsiktighet desauverar
värdet på kunskapsbildningen och en lagstiftning och organisatorisk struktur
som i sig är fullt tillräcklig och välfungerande (bortsett från lönebildning och en
arbetsmarknadspolitisk försörjningskris vad gäller rekrytering av kompetens).
5. Bristande
prioriteringar i myndighetsutövning, t ex oövervägda stängningsbeslut av
skolor, i stället för rådgivande stödinsatser till skolor i behov av extra åtgärdsförslag,
implementering och uttolkning av ny lagstiftning och svårtolkade föreskrifter, handledning
och krishjälp bör mer övervägas.
Torbjörn Eliasson
Leg.psykolog/socionom