För den generation av människor som idag gått i pension och generationerna före dem, var inte skolan en självklar rättighet. Teoretisk fördjupning och skolning ansågs förbättra en persons livsmöjligheter, generellt och i stort. Skolbildningen skulle utsira sunda och bättre karaktärsdrag, förfina och förädla det bästa hos människan, så att det öppnade upp andra perspektiv och möjligheter till en bra och hälsosam personlig utveckling.
”Köttbergsgenerationen” blev så till den milda grad fartblinda och giriga av vad kunskapssamhället gett dem i ökad tillväxt och konsumtion att man i brist på måtta och sans åt tills man sprack (Jmf. Monty Python`s Mr Creosote*). Baksmällan av det här tydliggörs idag av en rad tråkiga effekter i form av konvulsioner inom samhällets olika strukturer som; förstoppade hierarkier, ekonomisk härdsmälta i den västeuropeiska och nordamerikanska ekonomin, miljökatastrofer, sinande råvarutillgångar, arbetslöshet, identitetskriser och nya missbruksformer inom familjebildningens område, sekteristiskt våld och återkommande kravaller och försök till ungdomsuppror.
Att den skola och utbildning som skulle ha gjort oss klokare ledde fram till en sådan pervers överkonsumtion, dumdristig girighet och en ibland rätt trist och djurliknande maktkamp om tolkningsföreträdet i samhället, innebär inte att vi ska vägra gå till skolan eller inte delta i skolan och dess pedagogiska arbete (som många ungdomar tyvärr gör, när skolan förlorar rollen som förmedlare av en trovärdig vettig kunskap som möter dagens förundran över hur världen ser ut).
Tvärtom blir det idag ännu viktigare att i och via skolan lära ut mänsklig sans, måttfullhet, förfining, interaktion, informationshantering, kommunikation och en sund personlighetsutveckling med beaktande av olika och komplimenterande könsroller. Det är viktigare än någonsin i kunskapssamhället, att generera ny kunskap, uppfodra ny talang och börja om (utan att överbetona enskilda frågeställningar eller uppgifter).
Vi måste idag peka ännu mer mot skolans roll som vägledare i hur våra teoretiska kunskaper ska brukas och användas och inte minst framhålla och understryka skolans värde och kraftfullhet som påverkare av en samhällsinriktning. Här har alla inom skolan något att tillföra, lära ut och ge. Gå därför till skolan var dag och lär dig stå ut och hantera en värld som synbart ser ut att falla samman! Gå till skolan och använd varenda timme av kunskapsförmedling. Lär dig, att vi hanterar ibland bäst kriser med ytterligare utbildning, mer kunskap och just genom att vi blandar om i kortleken en gång till och börjar om. Tillväxten finns och blommar ut igen i någon form, men genom skolan.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
*Psst..Mr är inte en förkortning av ordet mag-ister! DS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar