Händelser i Oslo och på Utøya

I anledning av gårdagens mycket tragiska händelser i Norge (attackerna i Oslo och på Utøya), blir boken Perspectivae – världens bästa pappa(se ovan), tyvärr igen oåterkalleligt högaktuell för förståelsen av hur den ofattbara realiteten mitt ibland oss kan brisera. Men, som vi trots allt så småningom måste försöka förstå eller lära oss något utav.

Aggressiviteten, som den här galet, skoningslöst, barbariskt och kallt kommer till sin utövning, försöker på ett djupt sorgligt sätt, slå sönder och drabba civilisation och kultursamhälle med meningslöshet och fullständig tystnad. Det är det mänskliga och otyglade Odjurets blodiga uttryckssätt och metod, sprungen från arkaiskt förvirrade och missledda medelmåttiga individer, psykopater, mobbare och våldsdyrkare. Dessa är för lata, fega och slöa att ens själva beträda en idrottsarena, ett universitetsbibliotek eller en politisk arena när man riskerar bli motsagd, kritiserad eller påtvingas en egen ödmjukhet, motprestation eller argumentation.

Det handlar här om narcissistiskt osäkra personer utan rättesnören eller några som helst fundamentalt vettigt överlagda ideal eller fadersfigurer. Ett perverst grottfolk i behov av psykologisk behandling mot paranoia och utanförskap och som tyvärr inte drar sig för ett lönnligt dödande av dem i omgivningen, som hade kunnat tjäna rollen som deras enda möjliga förebilder. Urtidslika grottmänniskor som mitt i det moderna samhället fortfarande beter sig så här djuriskt primitivt och meningslöst (ordknappt), behöver inte minst andra förebilder, om hur civilisationen uppstår, fungerar och administreras. Särskilt andra än dem som idag ofta förmedlas, efterliknas och ges framträdande reklamutrymme (till trots av extrem kriminell bakgrund eller helt otyglad våldsaktivitet), i bland annat media eller barnuppfostran.

Som skandinaver är vi alla beklagansvärt chockade, sårade och drabbade idag, med tankarna på stöd och deltagande till de absolut närmast sörjande i katastrofen. Trots marginaliserade individers dumhet, otvungna griseri och stumma vanvett, kommer vi ändå fortsatt och efterhand att bygga upp det vänligt leende och kommunicerande samhällets demokratiska skönhet och idylliska tillvaro igen.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom