Politik, ekonomi och psykologi

Socialdemokratins opinionskris i Sverige beror knappast på en förtroendekris för partiets övergripande vilja eller ideologi, som vi sett i bl. a Berlusconis Italien. Mediedrev som försökt utmåla Juholt som en näst intill lika förslagen goddagspilt och självtillräckligt majestät som Silvio Berlusconi, har efterhand kommit på skam. Tvärtom visar kritiken mot Juholt snarare på en politiskt högaktuell fråga som det socialdemokratiska partiet i Sverige (och tyvärr många andra partier i hela Västeuropa) principiellt undviker och inte vill namnge: De faktiska skillnaderna mellan de två politiska blocken, den individualiserade ekopatins och hovkulturens utbredning (av t.ex. de fyra storbankerna i Sverige är det endast Nordea som inte förväntas höja bonusarna i år trots den s.k. bankkrisen i Europa å andra sidan erbjuder Nordea sina högst anställda representativa boenden) och i tillägget av detta paradoxalt nog; ett motsatt krav på en perfekt individuell moral som efterlever, symboliserar och förebildligt återger majoriteten av ett kollektivs uppfattning och viljor. Denna senare övertro på en individuell utvecklingspsykologi och moral höjd över den djuriska rovdriften, står förstås i en fullständig och bjärt kontrast mot all kunskap som genererats inom vetenskapsområdet psykologi genom de senaste århundradena och några ledares begär efter lite mer förmåner.

Endast kollektivet och tron på en gemensam kollektiv lösning kan tillsammans peka ut den generella förebildligheten god nog för en civilisation som vill överleva långsiktigt, detsamma gäller även moralens och demokratins utveckling i en ekonomiskt kärv tid eller enskilda personers positioner på samhällstegen. Politik är en verksamhet som till syvende och sist bedrivs av kollektiva rörelser. Dessa är formerade som politiska partier och bör som sådana egentligen inte på något sätt individualiseras (eftersom den demokratiska devisen en man en röst då förskjuts eller äventyras och olika särintressen får ökat spelutrymme). I västvärlden har detta skett så att politiken och de politiska idéerna efterhand individualiserats och sålts ut till inbitna datanördar, ekonomer och räknenissar som tagit över det politiska tolkningsutrymmet och förändrat kollektivet och de kollektiva rörelserna till flimrande nyhetstags på dataskärmar, matematiska ekvationer och ekonomiska balansposter att fritt spekulera om. Politik och idéutveckling om människor och mänskligt liv har i dessa sammanhang tyvärr kommit att handla om just olika särintressen och om vem som är den mest hungriga eller förslagna råttan. Minns hur snabbt Obamas tal om hopp, trygghet, framtidstro, social välfärd, god livsmiljö och en positiv utveckling snabbt spolats ned mot avgrunden med ekonomens sedvanliga dödgrävarretorik, veckade panna och panik för underskott och fallande kurser.

Andra perspektiv, övergripande kollektiva lösningar och en genomtänkt och utvecklad gruppsykologi behövs därför i ett samhälle tack vare och just därför att enskilda individers psykologi och beteenden formas och utvecklas till följd av så många olika diskrepanser och brister förefintliga hos alla enskilda individer. Dessa brister är välbeskrivna i den pedagogiska litteraturen och konsten. Se i sammanhanget t ex min bok ”Perspectivae” som innehåller många olika exempel. Jag redovisar där hur man t ex inom politikerområdet måste förstå och hantera individuella begär, maktanspråk och en individuell girighet som ibland gått helt och knasigt överstyr till rent ”sjukliga tillstånd” eller hur ”det som ser bra ut” faktiskt inte egentligen alls ens existerar (annat än som synvillor). Detta är faran om vi individualiserar det politiska området och näringslivet och inte betraktar dem som kollektiva lösningar för ömsesidiga utbyten.

Med en fördjupad psykologisk förståelse och skolning kan man bättre undvika strukturella och organisatoriska brister som vi idag ser följderna utav i mediedrev och i finanskrisens olika återverkningar. Förnuftiga socialdemokratiska ledare t ex. Ingvar Carlsson har tidigare lyssnat på existentiella teoretiker och författare som t ex Rollo May. Vi är nu fler än 7 miljarder människor i världen helt beroende av resurser som är starkt begränsade. Är det nu inte dags, att en i grunden stark kollektiv politisk folkrörelse som de politiska partierna utgör, åter samlar sig och försöker vetenskapligt förstå och implementera psykologiska skillnader och begränsningar mellan å ena sidan individualpsykologi och gruppsykologi och å den andra sidan ekonomisk politik grundad på korruption, girighet och ekopati v.s. jämlikhet och en justare och mer humanistisk fördelningspolitik som angår och omfattar samtliga människor?

Om de politiska organisationerna i Sverige och Västeuropa bättre lyssnar in:
a) signaler om enorma förmögenhetsomflyttningar (liknande reduktionen i slutet på 1600-talet och nu t ex Lehman Brothers och MT Globals miljardkonkurser),
b) utmålade risker för recession,
c) levnadsvillkor för t ex arbetslösa ungdomar i Occupy Wall Street rörelsen och
d) en demografiskt starkt förändrad befolkning,
e) återtar idépolitik och politiska lösningar från ekonomer,
f) bekämpar ekopati och en florerande likgiltig girighet hos enskilda individer i och utanför de egna politiska leden (varhelst de förekommer),

…så återvinner troligen politiken och de politiska företrädarna ökad sympati och förtroende för fortsatta kollektiva förslag och lösningar redan till kommande val.

Torbjörn K A Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Dansa som en fjäril, stick som ett bi...

Vad innebär en konsekvent positivt hållen psykologi, som t ex BAT (Beauty Aging Therapy) i sin utformade praktik, tillämpning eller utövning?

Inom ungdomsidrott och andra näraliggande kulturella aktiviteter (t ex konst, design, teater, sång, musik, undervisningen i skolan) kan vi lära oss hantera och förfina personliga egenskaper till en mer kultiverad och civiliserad framtoning. Här finns naturliga arenor för att kanalisera ett stort rörelsebehov, aggressivitet, vanmakt, frustration, stress och anspänning.

Idrottsaktiviteten höjer självkänslan, stärker självförtroendet, förbättrar ett strategiskt tänkande, förfinar vår koncentration, motorik, balans, kondition och orken och lusten till att bättre hantera oss själva v.s vardagens åtaganden. I all idrott uppstår vilden ur sin kokong, som människa, en New Queen. Dansa som en fjäril, och stick som ett bi!

Läs mer om idrottens funktion, förebilder, mental träning, BAT, skönhet och karaktärsutveckling m.m. i boken Perspectivae - världens bästa pappa(Se ovan).



K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Försäljning av nya böcker

Försäljningen av såväl e-böcker som nya tryckta böcker ökar nu på ett glädjande sätt, enligt vad Rapport erfar.

E-böckernas försäljning har ökat mest de senaste åren, närmare bestämt med över 1.000 procent. Förklaringen är framför allt att oerhört många läsplattor sålts.

Försäljningen av pappersböcker ökar också, både räknat i pengar och i antal sålda böcker. Mellan 2008 och 2010 ökade inbundna böcker med 0,9 procent. Mjuka böcker (pocket) ökade med 1,2 procent.

Det totala bokläsandet ökar alltså, trots farhågor om motsatsen och många köper sina böcker direkt via hemsidor och Internetbokhandeln.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Skolstart - om skolan och tillväxt

Skolan har att möta barns förundran och intresse för framtid och omvärld i en rad stora kritiska frågor. Hur man hanterar och lägger tonvikten i pedagogiken påverkar därför både den enskildes lust att ta emot undervisning som den tillväxt och samhällsutveckling vi förtjänar.

För den generation av människor som idag gått i pension och generationerna före dem, var inte skolan en självklar rättighet. Teoretisk fördjupning och skolning ansågs förbättra en persons livsmöjligheter, generellt och i stort. Skolbildningen skulle utsira sunda och bättre karaktärsdrag, förfina och förädla det bästa hos människan, så att det öppnade upp andra perspektiv och möjligheter till en bra och hälsosam personlig utveckling.

Utbildningen skulle också (och här är medaljens baksida) innebära bättre möjligheter till rikedom, förmögenhetstillväxt och konsumtion.
”Köttbergsgenerationen” blev så till den milda grad fartblinda och giriga av vad kunskapssamhället gett dem i ökad tillväxt och konsumtion att man i brist på måtta och sans åt tills man sprack (Jmf. Monty Python`s Mr Creosote*). Baksmällan av det här tydliggörs idag av en rad tråkiga effekter i form av konvulsioner inom samhällets olika strukturer som; förstoppade hierarkier, ekonomisk härdsmälta i den västeuropeiska och nordamerikanska ekonomin, miljökatastrofer, sinande råvarutillgångar, arbetslöshet, identitetskriser och nya missbruksformer inom familjebildningens område, sekteristiskt våld och återkommande kravaller och försök till ungdomsuppror.

Att den skola och utbildning som skulle ha gjort oss klokare ledde fram till en sådan pervers överkonsumtion, dumdristig girighet och en ibland rätt trist och djurliknande maktkamp om tolkningsföreträdet i samhället, innebär inte att vi ska vägra gå till skolan eller inte delta i skolan och dess pedagogiska arbete (som många ungdomar tyvärr gör, när skolan förlorar rollen som förmedlare av en trovärdig vettig kunskap som möter dagens förundran över hur världen ser ut).

Tvärtom blir det idag ännu viktigare att i och via skolan lära ut mänsklig sans, måttfullhet, förfining, interaktion, informationshantering, kommunikation och en sund personlighetsutveckling med beaktande av olika och komplimenterande könsroller. Det är viktigare än någonsin i kunskapssamhället, att generera ny kunskap, uppfodra ny talang och börja om (utan att överbetona enskilda frågeställningar eller uppgifter).

Vi måste idag peka ännu mer mot skolans roll som vägledare i hur våra teoretiska kunskaper ska brukas och användas och inte minst framhålla och understryka skolans värde och kraftfullhet som påverkare av en samhällsinriktning. Här har alla inom skolan något att tillföra, lära ut och ge. Gå därför till skolan var dag och lär dig stå ut och hantera en värld som synbart ser ut att falla samman! Gå till skolan och använd varenda timme av kunskapsförmedling. Lär dig, att vi hanterar ibland bäst kriser med ytterligare utbildning, mer kunskap och just genom att vi blandar om i kortleken en gång till och börjar om. Tillväxten finns och blommar ut igen i någon form, men genom skolan.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

*Psst..Mr är inte en förkortning av ordet mag-ister! DS.

Det som ger lust och passion

Vad är det som väcker konsumtion, önskan att köpa eller sälja, lust, glädje, passion och inte minst engagemang, t ex lusten att börja arbeta efter en skön och vilsam semester? Jag listar här 10 saker:

1. Det som åkallar, triggar eller exalterar min lust och uppmärksamhet förstås, t ex nyfiket tittande eller oroligt efterforskande. Den som inte söker, finner - Inget.

2. Önskan att veta mera, se och förstå orsak och sammanhang.

3. Viljan att få makt, äga, besitta, kontrollera och styra d v s få ett större inflytande och egenmakt i en händelseutveckling eller upplevd varseblivning.

4. Önskan till fortplantning av subjektivitet och en positiv eller negativ narcissism.

5. Förhållandet till sorgen d v s min inställning till det som jag sörjer, gett upp eller slutat att intressera mig för.

6. Tomheten och bristen, dess symbolisering, storlek och styrka i den omedvetna frånvaron och medveten längtan.

7. Tillfredställd glädje, hopp och frid. Det som ger nöjaktig lindring, katharsis av olustupplevelser och ger frid eller momentan behovstillfredställelse (t ex genom skratt).

8. Besvarad sanningshunger, vetgirighet och undran som återupprättar skönhet och skönhetsfigurer, ömhet, trygghet, värme och meningsfulla och produktiva kärleksbestyr.

9. Bekräftad helhet, samhörighet, gemenskap och tillhörighet till den andres begär m a o att ha en plats, betyda och vara någon i andras ögon.

10. Det nytt okända, som å ena sidan kan te sig väldigt skrämmande, främmande, ofattbart, obegripligt eller å den andra sidan kan vara lockande och mycket attraktivt beslöjat.

För fler detaljer, ytterligare frågeställningar, mer listor och ett utarbetat teoretiskt innehåll vill jag hänvisa den intresserade till den nya boken: Perspectivae - Världens bästa pappa!

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Händelser i Oslo och på Utøya

I anledning av gårdagens mycket tragiska händelser i Norge (attackerna i Oslo och på Utøya), blir boken Perspectivae – världens bästa pappa(se ovan), tyvärr igen oåterkalleligt högaktuell för förståelsen av hur den ofattbara realiteten mitt ibland oss kan brisera. Men, som vi trots allt så småningom måste försöka förstå eller lära oss något utav.

Aggressiviteten, som den här galet, skoningslöst, barbariskt och kallt kommer till sin utövning, försöker på ett djupt sorgligt sätt, slå sönder och drabba civilisation och kultursamhälle med meningslöshet och fullständig tystnad. Det är det mänskliga och otyglade Odjurets blodiga uttryckssätt och metod, sprungen från arkaiskt förvirrade och missledda medelmåttiga individer, psykopater, mobbare och våldsdyrkare. Dessa är för lata, fega och slöa att ens själva beträda en idrottsarena, ett universitetsbibliotek eller en politisk arena när man riskerar bli motsagd, kritiserad eller påtvingas en egen ödmjukhet, motprestation eller argumentation.

Det handlar här om narcissistiskt osäkra personer utan rättesnören eller några som helst fundamentalt vettigt överlagda ideal eller fadersfigurer. Ett perverst grottfolk i behov av psykologisk behandling mot paranoia och utanförskap och som tyvärr inte drar sig för ett lönnligt dödande av dem i omgivningen, som hade kunnat tjäna rollen som deras enda möjliga förebilder. Urtidslika grottmänniskor som mitt i det moderna samhället fortfarande beter sig så här djuriskt primitivt och meningslöst (ordknappt), behöver inte minst andra förebilder, om hur civilisationen uppstår, fungerar och administreras. Särskilt andra än dem som idag ofta förmedlas, efterliknas och ges framträdande reklamutrymme (till trots av extrem kriminell bakgrund eller helt otyglad våldsaktivitet), i bland annat media eller barnuppfostran.

Som skandinaver är vi alla beklagansvärt chockade, sårade och drabbade idag, med tankarna på stöd och deltagande till de absolut närmast sörjande i katastrofen. Trots marginaliserade individers dumhet, otvungna griseri och stumma vanvett, kommer vi ändå fortsatt och efterhand att bygga upp det vänligt leende och kommunicerande samhällets demokratiska skönhet och idylliska tillvaro igen.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Sexting - bilden i mitt öga

Enligt en nyligen genomförd opinionsundersökning refererad av O'Keeffe et al. i PEDIATRICS (Official journal of the American Academy of Pediatrics publiserad online Mar 28, 2011) , så loggar 22% av tonåringarna in på sin favoritwebbplats mer än 10 gånger per dag, och mer än hälften av alla ungdomar loggar in på sociala medier mer än en gång varje dag. Sjuttiofem procent av tonåringarna har nu egna mobiltelefoner och 25% använder dem för sociala medier, 54% använder dem för textning, och 24% använder dem för ett omedelbart messande. En inte oväsentligt stor stor del av den här och antagligen kommande generationers sociala och känslomässiga utveckling styrs och påverkas samtidigt via Internet och genom användningen av telefoner med olika typer av applikationer.

Genom Internetnärvaron så kan man förbättra kommunikativa och socialiserande förmågor genom att få bättre uttrycksmöjligheter för ett samhällsengagemang, förbättring av individuell och kollektiv kreativitet genom utveckling och utbyte av konstnärliga och musikaliska strävanden, få en tillväxt av idéer från skapandet av bloggar, podsändningar, video och spel etc. En mångfald av diversifierade kontakter kan ge ökad respekt, tolerans och ökad utbyte i både personliga och globala frågor, samt främja en individuell identitetsutveckling och unika sociala färdigheter. Möjligheterna till lärande breddas när man t ex genom Facebook och liknande sociala medier och program kan samla elever utanför klassen i samarbete, utbyte av idéer, uppdrag etc. Vissa skolor använder t ex framgångsrikt bloggar som pedagogiska verktyg, vilket har fördelen av att förstärka kunskaperna i svenska eller engelska, skriftlig framställning och kreativitet. Många ungdomar upplever även att de online också kan få bra tillgång till information om angelägna hälsofrågor (t ex sexuellt överförbara infektioner, stresshantering och tecken på depressioner) på ett enkelt och anonymt sätt.

På grund av begränsade förmågor till självreglering och stor känslighet för grupptryck, löper barn och ungdomar en viss risk, när de navigerar och experimenterar med det stora utbudet av sociala medier och nätverkstjänster. Problem som förtjänar stor medvetenhet omfattar förstås Internet missbruk med samtidig sömnbrist och s.k. Facebookdepression, där inte minst begäret genom syndriften är betydelsefulla inslag i symtombildningen. Ny forskning tyder även på att det ofta förekommer online uttryck för offline beteenden, såsom mobbning, kotteribildning och ett riskfullt sexuellt experimenterande. Cybermobbning, integritetsövergrepp och s.k. "sexting" (när man skickar SMS med bilder på barn eller tonåringar, som är olämpliga, obscena, nakna eller utför sexuella handlingar) är några sådana risker. Enligt en färsk undersökning "SEX AnD TECH - Results from a Survey of Teens and Young Adults", har cirka 20 procent av tonårspojkar och flickor skickat sådana "sexting"-meddelanden där effekten av den känslomässiga smärtan som bilden orsakar kan vara enormt starka för barnet på bilden, (samt även för antingen avsändaren eller mottagaren när den ofta får allvarliga rättsliga och psykologiska konsekvenser, inkl. suicid). Sexuellt anspelande meddelanden (text, e-post, IM) är t om ännu mer utbredda än sexuellt suggestiva bilder.

FEM SAKER ATT TÄNKA PÅ INNAN du trycker på "SKICKA"
1. Förutsätt inte att något du skickar eller postar kommer att förbli privat.
Meddelanden och bilder kommer att skickas runt även om du tror att de inte kommer att göra det. 40% av tonåringar och unga vuxna säger att de har fått en sexuellt anspelande bild eller meddelande (som ursprungligen avsågs att vara privat) 20% uppger att de faktiskt har delat ett sådant meddelande med någon annan än den person för vem det ursprungligen var tänkt att delas med.

2. Det finns ingen ångervecka i cyberrymden.
Något som verkar roligt och lite flörtigt och görs på ett infall kommer aldrig riktigt att försvinna. Potentiella arbetsgivare, rekryterare, lärare, tränare, föräldrar, vänner, fiender, främlingar och andra kan alla kan hitta dina tidigare inlägg, även långt efter du själv kanske glömt bort dem eller tagit bort dem. Och det är nästan omöjligt att kontrollera vad andra människor skickar för meddelanden om dig. Tänk på det. Även om du har andra tankar och tagit bort en bild, finns det inget att göra om någon redan har kopierat upp bilden och postat den någon annanstans.

3. Ge inte efter för grupptryck eller påtryckningar, vare sig i den nära relationen eller i cybervärlden.
Mer än 40% av tonåringar och unga vuxna (42% totalt, 47% tonåringar, 38% av unga vuxna) säger att "press från killar" är en anledningen till att flickor och kvinnor skickar sexuellt suggestiva bilder. Mer än 20% av tonåringar och unga vuxna (22% totalt, 24% tonåringar, 20% unga vuxna) säger "tryck från kompisar" är ett skäl att killar skickar sexuellt suggestiva bilder.

4. Tänk på mottagarens reaktion.
Bara för att ett meddelande är tänkt att vara roligt betyder det inte att person som tar del av meddelandet uppfattar det på det sättet. Fyra av tio tonårstjejer som har skickat sexuellt innehåll som gjorde det "som ett skämt" och tonårspojkar (29%) är överens om att flickor som skickar sådana innehåll "förväntas leva upp till vad bilden uttrycker i verkliga livet". Det är lätt att vara mer provocerande eller lite obetänksamt retsam online, men vad du formulerar, postar eller skickar bidrar till hur verkligheten faktiskt skapas och det intryck du gör i den.

5. Ingen är helt anonym.
Nästan en av fem som skickar sexuellt suggestiva meddelanden och bilder, göra det till människor de enbart känner online (18% totalt, 15% tonåringar, 19% unga vuxna). Det är viktigt att komma ihåg att även om någon bara känner dig genom skärmnamn, online-profil, telefonnummer eller e-postadress, så hittar de dig om de försöker. Anonyma "vänner" är därtill troligen än mer ovarsam med din tillit och sin bildhantering.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Självkänsla, lust och begär i relationer

Få saker består. Det mesta i tillvaron förändras så småningom i ett slags fading-away; konsumeras, rostar, upplöses, förbrukas eller omvandlas. T om våra mer beständiga och långsiktiga relationer utvecklas, byter riktning och innehåll, tynar bort eller omtolkas med ett annat meningsbärande eller kanske nytt och mer beslöjat och vårdande innehåll. I livspusslets stress och av andra olika psykologiska och socioekonomiska variabler, lever människor ibland i en ökad förflackning av tilliten, förtroendet, intimiteten, kommunikationen och den bekräftande närheten i dessa viktigare och betydelsefullare relationer. Det kan gälla privat inom kärlekens områden eller offentligt, t ex inom skolan eller arbetslivet. I värsta fall, fastnar människan i en slags isolerad alienation och en allt större grad av oförmåga att verkligen kunna artikulera sina mest spontana begär, talanger, intressen, förmågor eller den ungdomliga hungern efter trygghet, tröst, lust, åtrå, glädje, mening, romans och livstillfredställelse, som vi alla har och delar. Önskan och den naturliga viljan till en ömsesidig känslomässig närhet, en trygg förbindelse och interpersonell relation med ljusa röster, vänlighet och komplimentaritet kan kännas bortflugen eller efterhand villfaren.

Den här erfarenheten kan väcka känslor av ensamhet, skam, förlägenhet, förnedring, desperation, nedstämdhet och otillräcklighet som även innebära svåra sexuella dysfunktioner (t ex sexmissbruk, nedsatt sexuell lust, anorgasmi, försämrad lubrikation, erektil dysfunktion, förtidig utlösning), lägre självkänsla, försämrat självförtroende, ångest, negativ stress och psykosomatiska svårigheter. Önskningar efter att genuint vilja ge och leverera sant menande prestationer, njutningsupplevelser, känna stolthet, kärlek, vänlighet, förtroende och tillit vänds till en motsats av irritation, tjat, sura miner, ifrågasättande, cynism, känslor av utnyttjande och kritiska invändningar mot ledsamt formulerade fantasier, missuppfattningar eller alltför orealistiska fysiologiska och psykologiska förväntningar.

Tillgängligheten till att återvinna sitt begär i de här sammanhangen är förstås inte enkel och delvis beroende av kontexten för den interpersonella interaktionen som omfattar bl a graden av kvalitet på t ex intimitet och känslornas unikt finstilta utsirling i ingångna relationer, delvis samverkande med en psykologisk och medicinsk hälsa, grad av självmedvetande, sexuella och kulturella sammanhang, kön, biologi, ålder, miljöfaktorer m.m. Begäret i dessa fall, återuppstår inte utav en uppmuntrande klapp på axeln att vederbörande bör tänka positivt eller rycka upp sig, lika lite som att det felaktigt förväxlas med urvattnade lycko- eller sjukvårdsbegrepp. Paradoxalt nog så har t ex behandling med serotoninhämmande antidepressiva läkemedel, sk SSRI-preparat en direkt motsatt och nedbrytande kontraproduktiv inverkan på begäret och dess ekonomi. Det är oftast helt omöjligt att exakt bedöma begärets utformning och mest optimala artikulation hos människor utan att först förstå, granska och utveckla kvaliteten på de villkor som hennes begär ingår i, kopplat bl a till hennes egna känslomässiga intimitetsvillkor, personliga integritet och övriga existentiella förutsättningar. Det viktiga att börja med för den som på det här sättet förlorat lusten för de nära och viktigaste frågorna i livet, är att kontakta någon som faktiskt förstår begärspsykologin och kan erbjuda en riktigt avvägd och anpassad hjälp. Hör därför av dig till oss, vi arbetar för att människor åter ska kunna brinna och verka som solen.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Myndigheten för vårdanalys

Från den 1 januari 2011 finns nu Myndigheten för vårdanalys som en nybildad och väldigt intressant myndighet, som kan förändra tanke- och förhållningssätt och utgångspunkter inom ett mycket viktigt men alltmer kostnadsdrivande och vetenskapligt ganska inskränkt och hierarkiskt definierat välfärdsområde. Myndigheten för vårdanalys kommer att vara under uppbyggnad under 2011 och 2012. Myndigheten har till sin huvuduppgift att med en inbyggd referensfunktion i organisationen fokusera på ett patient-, brukar- och medborgarperspektiv. Myndigheten ska följa upp och analysera verksamheter och förhållanden inom hälso- och sjukvården, tandvården samt verksamheter i gränssnittet mellan vård- och omsorg t ex äldreomsorg, psykiatriska verksamheter och socialtjänsten inom primärkommunerna.

Myndighetens uppgifter innebär:
A. Uppföljning av hur väl hälso- och sjukvården totalt sett fungerar och en fortlöpande analys av effekterna av satsningar och reformer på systemets makronivå.
B. Beskrivning och jämförande analyser av kvalitén på olika vårdenheter.
C. Kommunikation mot patienter och medborgare.
D. Modell och metodutveckling.

Myndigheten och dess ledning ges en mycket stor grad av frihet och ska själv besluta om vad man ska följa upp, granska eller utvärdera. Inga enskilda ärenden ska dock kunna avgöras av myndigheten. Samordning, komplettering och olika samordningsformer med andra myndigheter som landsting, primärkommuner och statliga institutioner som Socialstyrelsen och Folkhälsoinstitutet förväntas flyta friktionsfritt. Ledningsform och lokalisation för den nya myndigheten är ännu oklar och verksamheten fungerar f.n. interimistiskt under socialdepartementet. Regeringen utser troligen rätt snart en myndighetschef, - kanske tidigare utredaren Toivo Heinsoo.

Idag har en anslutning till det administrativa statliga redovisnings- och IT-systemet påbörjats. Med de stora arbetsmiljömässiga och organisatoriska bekymmer som kommit i dager inom andra statliga organisationer som Försäkringskassan, Arbetsförmedlingen, Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen är det inte osannolikt att man försöker samlokalisera Myndigheten för Vårdanalys med någon av de här verksamheterna (sannolikt de två senare), idag befruktade av för mycket byråkratisk elefantiasis, starkt skråtänkande, sär- och yrkesintressen. Processbeskrivningen som identifierar områden som bör utvärderas tangerar troligen effektivitetsbristerna i dessa nuvarande statliga organisationer dels landstingens och kommunernas krisartade kostnadsutveckling (som dammsuger all annan framtidstro och investeringslust i samhället) dels en brist på etableringsfrihet som lamslår utveckling och alternativa behandlingsmetoder.

Den nya myndighetschefens kommunikativa och organisatoriska förmågor, empati med patient-, brukar- och medborgarperspektivet, integritet att fatta nödvändiga beslut, förmåga att ta nödvändig handledning, strategier för att ta fram kompetensprofiler, formering av en vettigt produktiv arbetskultur och en korrekt bemanning av den nya myndigheten, blir helt kritiskt avgörande och vägledande för den nya myndighetens effektivitet och funktion - liksom hans/hennes kunskaper om begäret och syndriften. Syndriften och inte minst begäret avgör nämligen slutligen bl a hur medborgarna betraktar myndigheten som en fågel eller fisk, en användbar och tillitsfull myndighet eller en ytterligare ballast och negativ byråkratisk apparat som halvt korrumperad och med en tunn omotiverad röst belastar medborgarens skattsedel ytterligare. Myndigheten och myndighetschefen har nämligen att på samma sätt utreda, framföra och tillmötesgå behov av kvalitetssäkrad, icke sponsrad eller vetenskapligt tillrättalagd, förtroendeingivande och lättillgänglig information och formera en saklig och allsidig sjukvårdsrådgivning som inte blir kostsam eller ovidkommande för patienter, brukare och olika vårdaktörer.

Det är troligen inte de ekonomiska medlen som idag saknas för framgång inom det här välfärdsområdet, utan de finansiella resursernas mest rättvisa och effektiva fördelning, användning, generering, verkningsgrad och långsiktiga förräntning. Myndigheten för vårdanalys har i det här avseendet förutsättningar att bli en väl så god affär för både samhället och samhällsutvecklingen.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Unga till kropp och sinne.

Har du många bollar i luften? Program och åtgärder för stresshantering och regelbunden motion har många fördelar, inklusive möjligheten att det kan fördröja uppkomsten och konsekvenserna av åldrandet. Studier redovisade i British Journal of Sports Medicine (2010) av en grupp ”mindre aktiva” kvinnor (40–74 år), visar att 20 minuters motion som gör dig lite andfådd (d v s även lite ansträngande städning) – faktiskt kan förbättra välbefinnandet, din personliga stil och den psykiska hälsan.

Stresshanteringsprogram (med samma inslag av vad som i Sverige har kallats fysisk aktivitet på recept), som kombinerar regelbunden motion och fortlöpande väglednings- och samtalsstöd är mycket kostnadseffektiva och ger mycket positiva resultat jämfört med andra former av primärvårdsinsatser och fysisk träning i den internationella jämförelsen. Vid uppföljning av stödinsatser såg man betydande förbättringar i välbefinnande och fysisk aktivitet både vid 12 resp. 24 månader (p <0,01). Tyvärr visar forskning att 16-åriga ungdomar idag, i snitt har 10 procent sämre kondition i jämförelse med en motsvarande grupp för 20 år sedan. Det här gäller både killar och tjejer. Andra studier har visat att regelbunden träning i medelåldern gör att kroppen använder syret effektivare för att generera energi, vilket verkar fördröja det biologiska åldrandet med så mycket som 12 år. I tvillingstudier har forskare sett att de som är fysiskt aktiva på sin fritid förefaller biologiskt yngre än sina mindre motionsbenägna syskon.

De flesta vet idag att stresshantering och motion är kopplat till en lägre risk för utveckling av hjärtsjukdom, högt blodtryck, typ 2-diabetes och cancer, men nyare fynd visar dessutom på att inaktivitet i de här avseendena inte enbart gör människor mer sårbara för sjukdomar, utan att det faktiskt kan påskynda och snabba på själva åldrandet och åldrandeprocesserna. Forskarna har funnit att de s k telomererna, eller ändarna på kromosomerna i vårt DNA, förkortas snabbare i den icke förvärvsarbetande befolkningen vilket betyder att dessa människor får ett snabbare cellulärt åldrande.

Genom blodprov från mer än 2.000 tvillingar har forskare extraherat dessa tvillingars DNA. Det visade sig att de tvillingar som utövat minst fysisk träning (i genomsnitt bara 16 minuter i veckan) hade mycket kortare telomerer än de deltagare som utövat mest fysisk aktivitet (i genomsnitt 3 ½ timme per vecka), såsom löpning, tennis eller aerobics. De mest aktiva tvillingarnas telomerer var jämförbara i längd med en inaktiv person som var hela 10 år yngre! Stress och en stressfylld livssituation har visat sig ha motsvarande och kanske t o m större negativ inverkan på telomerlängden hos vårt DNA (se t ex Ohio State University (2007, September 20). Chronic Stress Can Steal Years From Caregivers' Lifetimes. ScienceDaily). Forskarna tror idag att människor som motionerar regelbundet härigenom parallellt borde se till att få en lika bra handledning och en mental träning i sin stresshantering. Stresshanteringen innebär att man skaffar sig en förbättrad kännedom och egenkontroll över sin egen unikt och individuellt sammansatta livssituation och det autonoma nervsystemets inverkan på den biologiska hälsan med olika psykologiska tekniker och interventioner (t ex omvärdering, rekonceptualisering, avslappningsövningar och förändrade kognitiva strategier/förhållningssätt).

Varje människa med alla olika celltyper och vävnader utvecklas från en första befruktad äggcell genom upprepade celldelningar. Den kompletta konstruktionsritningen, som är inskriven i vår arvsmassa, kopieras fullständigt innan varje celldelning, och det är här som telomererna blir betydelsefulla. I mitten av förra seklet stod det klart att arvsmassan utgörs av DNA-trådar i cellkärnan. DNA-trådarna är förpackade i kromosomerna som är 46 stycken hos människor. Nobelpristagarna, Hermann Muller (Medicinpriset 1946) och Barbara McClintock (Medicinpriset 1983), observerade tidigt att kromosomernas ändar, som av Muller döptes till telomerer, var speciella och särskilt stabila. En obesvarad fråga var på vilket sätt telomererna var annorlunda och vilken funktion de egentligen hade?

Telomerernas centrala roll för bevarandet av kromosomernas och arvsmassans stabilitet klargjordes senare av nobelpristagarna i medicin 2009. Elizabeth (Liz) Blackburn, Jack Szostak och Carol Greider fick nobelpriset för upptäckten av hur kromosomerna faktiskt skyddas av telomerer och enzymet telomeras. Blackburn och Szostak visade först telomerernas starkt skyddande funktion och hur denna är konserverad i hela utvecklingskedjan samt, återfinns i alla högre stående organismer inklusive människor. Blackburn och Carol Greider upptäckte sedan ett enzym som kan tillverka telomerens DNA. Det allra första beviset för detta enzyms existens kom på juldagen 1984. Enzymet fick namnet telomeras. Det visade sig vara helt unikt i sin uppbyggnad genom att det förlänger livslängden på kromosomen och består av en enzymatiskt aktiv proteinkomponent samt en RNA-komponent som mall för bildandet av nytt telomer-DNA. Kunskapen om telomerer och telomeras har därefter lett till viktiga insikter inom många olika områden, som stressforskning, åldrande, cancergåtans lösning, den fysiska aktivitetens betydelse osv.

En telomeren är m a o en mycket liten region med repetitiva DNA i slutet av en kromosom, som skyddar slutet av kromosomen från försämring vid kromosomens replikering. Vid replikering förmår cellen inte kopiera den yttersta änden på telomeren. Det innebär att för varje celldelning blir kromosomerna något kortare och äldre personer får alltså naturligt, något kortare kromosomer än yngre människor. Det har föreslagits att människan från början har en full uppsättning telomersekvens, dock är telomeraset deaktiverat och för varje DNA-replikation (celldelning) förkortas telomersekvensen med 50-100 nukleotider. För en normal cell med en telomersekvens på 10 000 nukleotider, innebär detta 100 till 200 celldelningar innan telomeret slutar skydda cellen. Då detta händer kommer cellen att sluta dela sig. I sitt arbete publicerat 1978 upptäckte Blackburn & Gall att telomererna med sina enkla DNA-sekvenser komponerar kromosomens avslutning med en förkortande mekanism som normalt begränsar cellen till ett fast givet antal divisioner. Psykobiologiska studier med djurförsök har visat att detta är ansvarigt för åldrandet på cellnivå och sätter en bortre gräns för cellens livslängd. Telomerer och telomerlängden har härefter betraktats som en biomarkör av stress och åldrande som därmed skyddar cellens kromosomer från olika avvikelser som kan leda till cancertillväxt och ser till att cellerna dör när deras telomerer har konsumeras. De flesta cancerformer anses därför vara resultatet utav sådana "odödliga" celler, som på olika sätt lyckas kringgå den förprogrammerade självförstörelsen.

Telomererna verkar därför spela en central roll i cellernas öde och åldrande genom att justera cellulära svar på stress och tillväxtstimulering på grundval av tidigare celldelningar och DNA-skador. De är inblandade i en mängd olika sjukdomar inklusive dyskeratosis congenita (en ärftlig form av svårt tidigt åldrande), aplastisk anemi (en benmärgssjukdom), lungfibros och cancer. Telomererna utgör både ett hinder för tumörtillväxt men bidrar också till en förlust av celler med åldern. Det verkar inte finnas någon specifik förkortning av telomererna i cortex hos klienter med psykiska sjukdomar som depression om man ska tilltro forskningsresultat redovisade i Frankrike. Andra resultat t ex en studie i Tyskland 2010 (Leibniz Institute for Age Research) går i en motsatt riktning. Nobelpristagaren Liz Blackburn (se video nedan) har däremot visat hur för övrigt helt friska kvinnor som inte lärt sig hantera sin stress och som lever under mycket höga prestationskrav, ångest och stressnivåer kan få förkortade telomerer. Förkortningen av telomerer hos kvinnor i avsaknaden av en korrekt stresshantering motsvarar i genomsnitt en avkortad livslängd med ett helt decenium (mätt i levnadsår) när forskarna jämfört dem med kvinnor som inte levt under samma stress eller stressfyllda villkor. Telomerlängden ansågs främst bli negativt påverkade av de förhöjda stresshormonerna (katekolaminer och kortisol). Det verkar därför som att en låg leukocyt telomeras är en tidig markör för risk för hjärtkärlsjukdom vilken förkortar telomererna som ett resultat av kronisk stress och avsaknad av insatser för en riktig stresshantering. Kunskapen är positiv och visar samtidigt hur kvinnor både kan leva sina liv längre, som genom att faktiskt ta emot rätt hjälp, vägledning, stöd och råd, kan föryngra sig själva avsevärt till såväl kropp som sinne.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Resa till Kina - Kinaresa

Kinas ekonomi och enorma produktionskapacitet fortsätter att växa. Landets BNP steg med 10,5 procent under 2010. Kinas utrikeshandel har kommit igen med kraft efter fallet under finanskrisen och exporten beräknas ha stigit till närmare 1800 miljarder dollar och importen till mer än 1500 miljarder dollar 2010. Störst är tillväxten i Kinas många medelstora städer (som kan ha åtta miljoner invånare) och småstäder (med befolkningar som Stockholm) som blivit attraktiva konsumentmarknader för detaljhandelsföretag som franska Carrefour och danska Vero Moda. Kina inte bara världsetta i varuexport utan Kina är också med stor marginal världens näst största importland och bidrar därmed starkt till efterfrågan på världsmarknaden. Trots att bostadsbyggandet sker i stor skala så stiger fastighetspriserna konstant. Enligt den brittiska tidningen Financial Times väntas värdet av varutillverkningen bli större i Kina än i USA i år. När det sker lämnar den amerikanska tillverkningsindustrin sin globala förstaplats efter mer än hundra år.

Kinas frammarsch förändrar därmed hela maktbalansen i världsekonomin. Vid sidan om Kina och Indien – hör Indonesien, Filippinerna, Malaysia, Thailand, Vietnam, Sri Lanka och även Bangladesh till de rejäla tillväxtmotorerna i Asien. Efter den globala finanskrisens akuta fas hösten 2008 och vintern 2009 har världsekonomins återhämtning letts av de här tillväxt- och utvecklingsländerna med Kina i spetsen. De här ländernas uppsving har varit så markant (med tillägget av några ekonomiskt starka stater i Latinamerika och Afrika), att 2010 blev ett riktigt genombrottsår för det som förr kallades tredje världen. Tillväxt- och utvecklingsländernas sammanlagda BNP beräknas ha ökat med drygt 7 procent 2010 medan de tidigare avancerade industriländernas ekonomier totala tillväxt blev knappa 3 % procent, enligt Internationella valutafonden (IMF). En fortsatt stark ekonomisk utveckling förväntas även för kommande år.

Kulturellt och psykologiskt är den ekonomiska utvecklingen i Kina och Asien mycket intressant eftersom den kommer att påverka och innebära stora förändringar i
1. hur vi leder och organiserar företag och verksamheter,
2. hur vi hanterar vår egen produktionskapacitet, råvaror och resurser
3. hur vi konsumerar och efterfrågar varor och tjänster
4. hur vi bygger relationer och bemöter varandra i dem
5. hur vi betraktar vårt eget välbefinnande och välmående

Det finns nu avsevärda skillnader mellan Asien och Europa vad gäller interpersonella relationer och mentalitet, som till dels förklarar framgångarna. Ledarskapets strategier skiljer sig åt mellan de olika kulturerna. I den asiatiska kulturen är t ex interaktionen mellan anställda och överordnade annorlunda och präglad av helt andra normer och etiska förhållningssätt, än de vi är vana vid från västerländska företag och demokratiskt uppbyggda förvaltningar.

Sådana kommunikativa skillnader kan vara att där vi uppmuntrar anställda att uttrycka känslor, synpunkter, kritik öppet och demokratiskt är asiater vana att hellre lägga band på sig själv, dölja sina äkta inre känslor och särskilt fientliga känslor eller mycket kritiska synpunkter gentemot andra som kan väcka harm eller kritik hos den andre.

I väst stimulerar vi gärna människor till självständighet och mod att själva utforska och pröva omvärlden. Konfucianismen och det asiatiska förhållningssättet som har präglat Kina och andra asiatiska länder i ungefär tvåtusenfemhundra år uppmuntrar hellre ett tjänstvilligt pliktstyrt beteende präglat av över-/underordning och ömsesidigt beroende, där en person försöker förmå en auktoritär person, till exempel en förälder, maka/make, lärare eller chef, att ta hand om henne. Beroendet innebär inte att vara passivt beroende, utan innebär att aktivt söka upp och tillåta sig själv att bli och vara beroende till andra människor man betror om något gott. Den här inlärda viljan (redan från barnsben) som organiserar arbetskraften och hela samhällsstrukturen av politik och näringslivsutveckling i Asien, har vi mycket svårt att ta till oss och förstå som någonting djupt tillfredställande och gott i västvärlden (den franske psykoanalytikern Jacques Lacan har närmat sig tillfredställelsen och den trygga njutningen i beroendesituationen med tesen: ”Begäret är den Andres begär”).

Beroendeförhållandet innebär även att man vitsordar sammanhållning inom gruppen och att man skämmer bort och överbeskyddar varandra mot främmande trender, tendenser och influenser. Att man respekterar kunskap, erfarenhet, tradition och ålder. I stället för att uppmana till ett ganska självständigt och relativt ansvarstyngt arbete som många västerländska företag och chefer gör, fungerar den asiatiska chefen och företagsledaren som en visionär frontman och en inte ifrågasatt ledare, övervakare och beskyddare. Han är samtidigt en hyggligt vägledande fadersgestalt men även en nogsam och sträng kontrollant. Om något går fel anklagar företagsledaren strängt sig själv för att inte presterat felfritt och tillräckligt bra som chef och betraktar sig själv som skyldig om någon olycka drabbar personalen, helt oavsett vem, vad eller vilket som förorsakat olyckan. Den psykiska hälsan och det personliga välbefinnandet är helt avhängig hur väl människor försökt uppfylla prestationsförväntningarna i den roll man åtagit sig.



I Kina uppfostrar man oftast sitt enda barn till att bli bäst klassen, men inte för sin egen skull utan för plikten mot föräldrar, sitt folk, fosterlandet, samhällsnyttan och traditionens bästa. I kontrast till en sydeuropeisk och nordamerikansk motivationspräglad livsinställning som delvis starkt kan färgas av en jagfixerad egoism, osvensk individualism och en negativ form av narcissism i förnekelsen av Voice of Commendatore (och som i ytterlighetsfallen leder till faderslöshet, œcopati, hänsynslös girighet och matriarkal övertro), tycks den kinesiska kulturen liksom de nordeuropeiska och anglosachsiska omhulda en mer handlingsinriktad patriarkalt kollektivistisk och solidarisk gruppinställning till arbetsfördelning och traditionsstyrda överbyggnader i form av under/överordning, kunskapsinhämtning och samhällsklasser. Motiv, inställning, fraser och idéer är viktiga, men underordnas den positiva samhällsnyttan och hur du faktiskt och reellt utför dina plikter visavi das Mann och beter dig eller handlar i en given situation. Allt för ivriga ”underdog”-ambitioner kuvas bestämt av halvt dolda organisationsstrukturer, överreglering, korruption, tradition eller tystnad. Om du vill bli bäst måste du arbeta för det och visa upp det i dina handlingar och i din efterfrågan hos andra människor, något annat räknas inte.

Megastäderna i Kina fortsätter sin enorma tillväxt och utveckling. Antalet välutbildade ungdomar i Kina kommer i en nära framtid att vara mycket stort. I vårt moderna, globala kunskapssamhälle kommer Kina därför att bli en svår medtävlare. Kunskapskonkurrensen från Kina och Indien gör att de kommer att gå om oss på många områden. Sverige måste därför satsa på ännu mer innovationer och ett bättre innovationsutnyttjande inom de kunskapsområden där man ligger väl framme och våga etablera betydligt fler svenska företag i de "mindre" och "medelstora" städerna. Dessutom måste svenska företag hitta lämpliga former för partnerskap med Kina och försöka utnyttja det faktum att Kina gärna investerar i Sverige och i framgångsrika svenska företag och produkter. En höviskt nyfiken antikolonial inställning med stor respekt och öppenhet för olikhet, traditionellt skapade värden och mångkulturella uttryck (utan övertydligt öppen regimkritisk fördomsfullhet och provokation av den typ som bl a den Norska Nobelkommittén och Wikileads visat prov på), främjar antagligen samarbete, handelsförbindelser och relationsskapandet bäst. Lyssna därför gärna på den gamle kinesens framgång - Köp ett användbart domännamn, skaffa ett visum för besök eller, gör helt enkelt en lärorik och spännande resa till en intressant framtidsnation - Kina.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Svält eller hopp i Sverige?

Håller en allt för återhållen reformpolitik på att ge nya svältår på sätt som skapar en ekonomisk stress hos investerare och unga män och kvinnor, flyttpanik och en ny utvandringsvåg för Sverige? När det nya året 2011 inleds beräknas Sveriges folkmängd att vara 9 417 000 personer, enligt SCB:s preliminära befolkningsstatistik. Folkmängden fortsätter att öka men inte i samma omfattning som under 2009.

En trend och kraftig varningssignal i den nya befolkningsstatistiken är dock en mycket kraftigt, ökad utvandring. Under 2010 beräknades nämligen 49 000 personer ha utvandrat från Sverige, vilket är en ökning med 24 procent jämfört med föregående år. Siffran är så hög att man måste gå tillbaka till missväxt- och svältåren 1867-69 för att finna motsvarande höga siffror i befolkningsstatistiken. En stor del av ökningen beror på att Skatteverket under 2010 särskilt följt upp personer vars bosättning varit okänd en längre tid. Om de här personerna inte längre anses bosatta i Sverige har de blivit avregistrerade från folkbokföringen som utvandrade. Om denna grupp exkluderas från statistiken så skulle trots detta utvandringen vara omkring 14 procent högre i år än under förra året, vilket är en markant ökning och en fortsatt hög siffra.

Av de 49 000 utvandrarna är mer än hälften svenska medborgare. Andra stora grupper som utvandrar är medborgare från de nordiska grannländerna. För svenska medborgare var de vanligaste länderna att flytta till under 2010 Norge följt av Storbritannien och USA. De utländska medborgarna flyttar i hög utsträckning till det land som de har medborgarskap i. Där kännedom finns om vart de utländska medborgarna flyttar har två av tre flyttat till sitt medborgarskapsland. Bland utvandrarna är det, som vanligt, något fler män än kvinnor som emigrerar. Med fler än 200 000 öppet arbetslösa människor i Sverige idag, är det troligt att det på samma sätt som på Irland, är många människor i 20—30-årsåldern som är välutbildade och nu lämnar landet i den nya utvandringsvågen. Den globala världsekonomin är också på väg att tippa över mot Syd och Öst. Det handlar inte om sifferlekar, hopp eller girig spekulation utan om att land efter land i Asien, Mellanöstern, Afrika och Latinamerika frenetiskt fått upp farten i konkret slitsamt arbete. Tendensen att arbetskraften i Sverige lämnar landet är samtidigt parallell med en boom av förestående pensioneringar på den svenska arbetsmarknaden.

Det är i det här sammanhanget kanske mycket bra, vällovligt men lite storartat naivt när t e x en ekonomiprofessor på SVT:s debattsidor äntligen intresserar sig lite för och lekfullt ”kvackar in” inom psykologins och skönhetens område när de matematiska ekvationerna inte alltid längre så tydligt hänger ihop. Ekonomiprofessorns tes om ”vi måste våga hoppa in i det okända” och ” att det är människans förväntningar på framtida möjligheter, händelser och produkter som styr allt mer av våra liv, från politik till konsumtion och kärleksliv” sammanfattade jag förresten själv för några år sedan med begreppet: ”The New Queen”. Företeelsen har även likheter med det som den franske psykoanalytikern Jacques Lacan redan på 60-talet klargjorde som objekt petit a. Psykologin om det mänskliga begäret och illusionerna eller drömmarna om vår framtid har nämligen intresserat många psykologer och filosofer allt sedan Descartes dagar.

Gammal och erfaren i gården vill jag dock varna för ”lyckogurus” som vill dra för snabba, långtgående och förenklade slutsatser i en ”hoppa i det okända” eller ”satsa på dig själv” filosofi. Samhällsutvecklingen och psykologin i denna rör vid en mycket stor plasticitet, många paradoxer och en svår komplexitet som kan leda in till katastrofala följder oövervägt eftertanke och reflektion. Lyckan och hoppet kan givetvis vara en enkel och bra drivkraft ibland som ekonomiprofessorn föreslår, men är det inte desperationen, hopplösheten och vanmäktigheten som i lika hög utsträckning leder oss till t ex den påtvingade utvandringen. Människor liknar varandra eller kan vara så helt unika och olika varandra som mångfalden av bokstäverna i vårt alfabete eller blommorna på en svensk sommaräng. Jag vill därför hålla nyfikenheten på människan, den avvägda och reflekterade riskbedömningen, beroendet av den andres spegling och åsikter, trägen att göra det vi har bättre (genom bl a Sisyfos-arbetet), önskan om att få veta mera (d v s förtjusningen och häpenheten inför ny kunskap) högre, än den som enbart vill leva på eller förlita sig till hoppet.

Gott Nytt År!

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom