Mäns våld mot kvinnor aktualiseras oftast kring jul- och nyårshelgerna i media. Tre nya rapporter om familjevåld visar allvarliga brister inom socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin. Barn som utsatts för våld anses inte få rätt hjälp och både mödrar och barn löper stor risk att utsättas för ytterligare våld även efter att de sökt hjälp.
Larmrapporterna är inte förvånande utan förvirrar, förlänger lidande och äventyrar i sina tveksamma analyser och tunt vetenskapliga osaklighet, syftet med redovisningen (som troligen har den goda ansatsen att få stopp på eländet och den fortsatta misshandeln). Huvudskälet till att alla glättiga forskningsrapporter, konferenser om våld och hot, socialtjänsten och barn- och ungdomspsykiatrin skjuter bredvid målet är att man inte klart och koncist definierar de frågeställningar man vill få bukt med.
Ett exempel på det här är när man i den 234 sidor långa rapporten 'Mäns våldutövande - barns upplevelser' endast omnämner ordet aggressivitet 4 gånger! Och orden 'kriminell aggressivitet' helt utelämnas fastän detta är kärnpunkten i frågeställningen. Den sunda aggressivitetens roll och utövning måste bättre våga problematiseras och diskuteras i Sverige, så att inte blint aggressionshämmade uttolkare ges ett moraliserande företräde. Mäns våld mot kvinnor och barn är en kriminell utövning av aggressivitet som samhället och kvinnan som önskar sammanleva med aggressiva män också måste definiera som vansinnig till sin karaktär när aggressivitet kanaliseras och artikuleras i våldshandlingar. Aggressivitet och begäret i sig är inte någonting farligt, men måste bättre förstås och sublimeras i olika och mer sköna former (Se Perspectivae - det nakna begäret).
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Eliazon.net är en blogg för författaren Torbjörn K A Eliazon's personliga reflektioner, kommentarer & inlägg om aktuella omvärldshändelser och skeenden, nyhetsflöden, livsstil & hälsa. Besök även Facebooksidan : www.eliazon.eu. Ambitionen hos Eliazon är att på ett naturligt sätt förstå, verka och finnas i den vardag nära människorna, där mänsklig psykologi och kommunikation uppstår, pågår och ständigt blir till. Köp mina böcker här: http://www.NorthernWind.eu
fredag 31 december 2010
söndag 19 december 2010
Personlig stil blir dresskod på banken
Jag har under många år och senast i en nyligen utgiven bok: Perspectivae – Det nakna begäret, beskrivit seendets, tittandets och utseendets psykologiska betydelse, strukturering och fenomenologi för t ex personlig stil, framgång, relationer, bemötande, perfektionism och en mer positiv och kräsen utveckling. Jag har även diskuterat de risker och svåra överväganden som den bör göra som vill laborera mer fritt i ämnet, t ex som följande bankinstitution gjort:
Den schweiziska storbanken UBS (Union Bank of Switzerland och ursprungligen grundad i en sammanslagning av ett 10-tal mindre banker i Europa) med bankfilial på NK i Stockholm, har nu föreslagit ett antal långtgående klädkoder för sina anställda, vilka väckt ett mycket stort intresse hos många nyhetsredaktioner, arbetsgivare, trendanalytiker, stylister och modeintresserade världen över. Syftet med klädkoderna är att UBS vill försvara sitt rykte, som kanske den mest värdefulla tillgången i verksamheten. Genom klädkoderna så önskar man trimma upp ett varumärke som delvis fått sig en törn av skeenden kring bank- och finanskrisen (UBS tvingades bl a göra subprimerelaterade nedskrivningar på närmare 115 miljarder kronor och bryta banksekretessen för 5.000 misstänkta amerikanska kontoinnehavare. UBS anklagas dessutom för medhjälp att ha begått 23 bedrägerier och flera tjänstefel i samband med Bernard Madoffs miljardsvindleri). Vid presentation av företagets klädkoder så säger sig UBS därför vilja etablera starka relationer med sina kunder, aktieägare och erbjuda en miljö på grundval av ömsesidig respekt.
Storbanken vill tillfredsställa kundernas behov och bygga upp relationer som blir varaktiga. Man anser därför att ett oklanderligt beteende också handlar om att erbjuda oklanderliga presentationer. Kundrådgivarna, vilka är den första kontaktpunkten för kunderna uppfattas som de främsta företrädare för företaget och deras klädstil och utseende anses kritiska i hur man formulerar en icke-verbal kommunikation till kunden. Hur de anställda respekterar företagets klädkoder dikterar därför ett snyggt utseende och en korrekt presentation som hjälper företaget till att förmedla sina övervägda värderingar och en kultur präglad av respekten för den högsta professionella standarden. Klädsel och medarbetarnas yttre attribut ska återspegla företagets verkningsmekanismer.
Eftersom individer främst bedöms på sin yttre stil så ska klädkoden i färgval utgå från antracitmörka färger. Svart och mörkt blå anses nämligen symbolisera kompetens, formalitet och allvar. Ett perfekt utseende anses ge en inre frid och en känsla av trygghet. Genom att bankens dresskod eller klädkod anses ta hänsyn till betydelsen av det faktum att ett första intryck är viktigt så anses detta understryka professionalismen i banken. Riktlinjerna är även avsedda att omfatta alla anställda och uppfyllandet av klädkodens 44 sidor långa detaljreglering är obligatorisk för samtliga anställda inom banken. Ledande befattningshavare är skyldiga att säkerställa och se till att personalen uppvisar ett snyggt och propert utseende.
Riktlinjer för klädkoden innebär bl a följande: Accessoarer som tillhandahållits från banken får under inga omständigheter användas privat. Varje medarbetare har ansvar för ett gott uppförande och rengöring av sina kläder. Föråldrade accessoarer tillhandahållna av banken ska förstöras eller kasseras.
Klädkod för herrar:
Bär en tvådelad kostym med antracitmörk, svart eller mörkblå färg. Bär en vit långärmad tröja under kavajen. Som accessoar bärs en UBS-slips, svarta skor och ett svart bälte. Skjortan måste vara tillräckligt stor för att lämna ett utrymme om minst ett finger i nacken. Tröjans halskrage måste överstiga cirka 1 till 1,5 centimeter ovanför kostymens krage. Spetsarna på skjortkragarna måste fylla upp området under kavajslaget. Det är inte önskvärt att man bär kortärmade skjortor under tröjan. Slipsen är en absolut nödvändighet (se olika slipsknutar). Slipsknuten ska anpassas till ansiktets och kroppens form. Var gång du tar av din kostym, knyt upp slipsen och häng eller linda in den. Ge din slips minst en vilodag före återanvändning så att tyget och fodret får vila. Tvätta inte slipsen eller stryk den på egen hand. Spegla dig och rätta till ditt utseende innan ett besök, för att undvika de värsta misstagen. Klipp dig var 4:e vecka. Tänk på att vårt yttre utseende fungerar som en icke-verbal kommunikation och säger en hel del om vår personlighet. Ta inte på en slips om den är för kort eller för lång, opassande för skjortan eller inte är korrekt anpassad till ansiktets morfologi och symmetri. Män bör dessutom välja kalsonger av god kvalitet och uppmanas att bära svarta knästrumpor under kostymen så kunderna slipper se nakna vader sticka fram när benen är korslagda.
Klädkod för damer:
Skräddarsydd vanlig, färgad byxdress eller dräkt, antracitmörk, svart eller mörkblå, vit blus, helst en skjorta. Accessoarer: Nickyknuten slips eller scarf. Sluten sko, svart och klassisk samt ett svart bälte. Dräkten eller byxdressen ska ha ett ljust och bra snitt och erbjuda en hög grad av komfort. Silhuetten ska vara elegant, slank utan att verka för stor eller trång. Jackan måste vara jämn och symmetrisk, även knäppt och bör inte glipa eller skrynklas. När man sitter kan den knäppas upp. Kjol och byxor (både vid sittande eller stående) bör ha tillräcklig amplitud och kunna bytas. Den perfekta kjollängden är från mitten av knäet och kan gå ner till två tum under knäet (mätt från mitten av knät). En slät vit skjorta eller blus med klassisk krage bör användas. Blusen bärs i byxor eller kjol och indrag bör anpassas till den övriga klädseln (några tum under nyckelbenet). Använd hudfärgade underkläder under vita blusar. Dölj inte halsen. En lätt make-up bestående av foundation, mascara och diskret läppstift lyfter fram din personlighet. Se till att det inte finns några spår av makeup eller smuts på ditt halsband. För kvinnor är svart nagellack och nagelkonst inte önskvärt, liksom för korta kjolar. En blus bärs med en jacka. Om det är mycket varmt kan din chef godkänna att en skjorta bärs utan en jacka. Du är själv ansvarig för korrekt underhåll och rengöring av dina kläder. Vädra din outfit då och då så att fibrerna får vila, därmed förlängs livslängden på kläderna. Byxor och kjolar ska strykas, ånga dessutom och vecka byxor regelbundet. Var noga med regelbunden kemtvätt så att plaggen får en professionell rengöring.
Varken män eller kvinnor bär smycken som är oproportionerliga beträffande storlek eller mängd. Män får inte bära armband. Piercing och synliga tatueringar, smutsiga och dåligt underhållna naglar, lösnaglar och finare färgade naglar, grov eller sprucken hud är utanför reglementet liksom smutsigt och oskötsamt hållen hårväxt (t ex orakad, kluvna hårtoppar, men även för övrigt i ansikte, hals eller nacke). Se till att underkläder inte blir iögonfallande och synliga utanför de vanliga klädesplaggen. Tänk på hur du doftar, undvik vitlök och lök, rökning eller att vistas i rökfyllda lokaler. Parfymera dig omedelbart efter duschen på morgonen, men undvik att lägga på mer parfym under lunchen.
Utifrån såväl trender inom organisationspsykologi, personig utveckling och styling, utseendets betydelse, arbetsmarknadens förändring, modebranschens utveckling, marknadsföring, branding av varumärken, tendenser inom bank- och finansvärlden, relationer och konsumtionsmönster, strategier för en psykosocial arbetsmiljö m.m., finns det många kommentarer och synpunkter som jag skulle kunna lägga på det här företagets utarbetade policy i den återgivna anekdoten. Jag avstår det här av platsbrist därför att mina egna synpunkter på eventuella psykologiska förvecklingar utförligt framgår av min nyss utgivna bok: Perspectivae – Det nakna begäret. En kommentar kan vara att anekdoten åtminstone inspirerar till EN GOD JUL och måhända julklappstips i klädbutiken! En mer etablerad nyhetsredaktions diskussion av ämnet framgår av följande video:
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Den schweiziska storbanken UBS (Union Bank of Switzerland och ursprungligen grundad i en sammanslagning av ett 10-tal mindre banker i Europa) med bankfilial på NK i Stockholm, har nu föreslagit ett antal långtgående klädkoder för sina anställda, vilka väckt ett mycket stort intresse hos många nyhetsredaktioner, arbetsgivare, trendanalytiker, stylister och modeintresserade världen över. Syftet med klädkoderna är att UBS vill försvara sitt rykte, som kanske den mest värdefulla tillgången i verksamheten. Genom klädkoderna så önskar man trimma upp ett varumärke som delvis fått sig en törn av skeenden kring bank- och finanskrisen (UBS tvingades bl a göra subprimerelaterade nedskrivningar på närmare 115 miljarder kronor och bryta banksekretessen för 5.000 misstänkta amerikanska kontoinnehavare. UBS anklagas dessutom för medhjälp att ha begått 23 bedrägerier och flera tjänstefel i samband med Bernard Madoffs miljardsvindleri). Vid presentation av företagets klädkoder så säger sig UBS därför vilja etablera starka relationer med sina kunder, aktieägare och erbjuda en miljö på grundval av ömsesidig respekt.
Storbanken vill tillfredsställa kundernas behov och bygga upp relationer som blir varaktiga. Man anser därför att ett oklanderligt beteende också handlar om att erbjuda oklanderliga presentationer. Kundrådgivarna, vilka är den första kontaktpunkten för kunderna uppfattas som de främsta företrädare för företaget och deras klädstil och utseende anses kritiska i hur man formulerar en icke-verbal kommunikation till kunden. Hur de anställda respekterar företagets klädkoder dikterar därför ett snyggt utseende och en korrekt presentation som hjälper företaget till att förmedla sina övervägda värderingar och en kultur präglad av respekten för den högsta professionella standarden. Klädsel och medarbetarnas yttre attribut ska återspegla företagets verkningsmekanismer.
Eftersom individer främst bedöms på sin yttre stil så ska klädkoden i färgval utgå från antracitmörka färger. Svart och mörkt blå anses nämligen symbolisera kompetens, formalitet och allvar. Ett perfekt utseende anses ge en inre frid och en känsla av trygghet. Genom att bankens dresskod eller klädkod anses ta hänsyn till betydelsen av det faktum att ett första intryck är viktigt så anses detta understryka professionalismen i banken. Riktlinjerna är även avsedda att omfatta alla anställda och uppfyllandet av klädkodens 44 sidor långa detaljreglering är obligatorisk för samtliga anställda inom banken. Ledande befattningshavare är skyldiga att säkerställa och se till att personalen uppvisar ett snyggt och propert utseende.
Riktlinjer för klädkoden innebär bl a följande: Accessoarer som tillhandahållits från banken får under inga omständigheter användas privat. Varje medarbetare har ansvar för ett gott uppförande och rengöring av sina kläder. Föråldrade accessoarer tillhandahållna av banken ska förstöras eller kasseras.
Klädkod för herrar:
Bär en tvådelad kostym med antracitmörk, svart eller mörkblå färg. Bär en vit långärmad tröja under kavajen. Som accessoar bärs en UBS-slips, svarta skor och ett svart bälte. Skjortan måste vara tillräckligt stor för att lämna ett utrymme om minst ett finger i nacken. Tröjans halskrage måste överstiga cirka 1 till 1,5 centimeter ovanför kostymens krage. Spetsarna på skjortkragarna måste fylla upp området under kavajslaget. Det är inte önskvärt att man bär kortärmade skjortor under tröjan. Slipsen är en absolut nödvändighet (se olika slipsknutar). Slipsknuten ska anpassas till ansiktets och kroppens form. Var gång du tar av din kostym, knyt upp slipsen och häng eller linda in den. Ge din slips minst en vilodag före återanvändning så att tyget och fodret får vila. Tvätta inte slipsen eller stryk den på egen hand. Spegla dig och rätta till ditt utseende innan ett besök, för att undvika de värsta misstagen. Klipp dig var 4:e vecka. Tänk på att vårt yttre utseende fungerar som en icke-verbal kommunikation och säger en hel del om vår personlighet. Ta inte på en slips om den är för kort eller för lång, opassande för skjortan eller inte är korrekt anpassad till ansiktets morfologi och symmetri. Män bör dessutom välja kalsonger av god kvalitet och uppmanas att bära svarta knästrumpor under kostymen så kunderna slipper se nakna vader sticka fram när benen är korslagda.
Klädkod för damer:
Skräddarsydd vanlig, färgad byxdress eller dräkt, antracitmörk, svart eller mörkblå, vit blus, helst en skjorta. Accessoarer: Nickyknuten slips eller scarf. Sluten sko, svart och klassisk samt ett svart bälte. Dräkten eller byxdressen ska ha ett ljust och bra snitt och erbjuda en hög grad av komfort. Silhuetten ska vara elegant, slank utan att verka för stor eller trång. Jackan måste vara jämn och symmetrisk, även knäppt och bör inte glipa eller skrynklas. När man sitter kan den knäppas upp. Kjol och byxor (både vid sittande eller stående) bör ha tillräcklig amplitud och kunna bytas. Den perfekta kjollängden är från mitten av knäet och kan gå ner till två tum under knäet (mätt från mitten av knät). En slät vit skjorta eller blus med klassisk krage bör användas. Blusen bärs i byxor eller kjol och indrag bör anpassas till den övriga klädseln (några tum under nyckelbenet). Använd hudfärgade underkläder under vita blusar. Dölj inte halsen. En lätt make-up bestående av foundation, mascara och diskret läppstift lyfter fram din personlighet. Se till att det inte finns några spår av makeup eller smuts på ditt halsband. För kvinnor är svart nagellack och nagelkonst inte önskvärt, liksom för korta kjolar. En blus bärs med en jacka. Om det är mycket varmt kan din chef godkänna att en skjorta bärs utan en jacka. Du är själv ansvarig för korrekt underhåll och rengöring av dina kläder. Vädra din outfit då och då så att fibrerna får vila, därmed förlängs livslängden på kläderna. Byxor och kjolar ska strykas, ånga dessutom och vecka byxor regelbundet. Var noga med regelbunden kemtvätt så att plaggen får en professionell rengöring.
Varken män eller kvinnor bär smycken som är oproportionerliga beträffande storlek eller mängd. Män får inte bära armband. Piercing och synliga tatueringar, smutsiga och dåligt underhållna naglar, lösnaglar och finare färgade naglar, grov eller sprucken hud är utanför reglementet liksom smutsigt och oskötsamt hållen hårväxt (t ex orakad, kluvna hårtoppar, men även för övrigt i ansikte, hals eller nacke). Se till att underkläder inte blir iögonfallande och synliga utanför de vanliga klädesplaggen. Tänk på hur du doftar, undvik vitlök och lök, rökning eller att vistas i rökfyllda lokaler. Parfymera dig omedelbart efter duschen på morgonen, men undvik att lägga på mer parfym under lunchen.
Utifrån såväl trender inom organisationspsykologi, personig utveckling och styling, utseendets betydelse, arbetsmarknadens förändring, modebranschens utveckling, marknadsföring, branding av varumärken, tendenser inom bank- och finansvärlden, relationer och konsumtionsmönster, strategier för en psykosocial arbetsmiljö m.m., finns det många kommentarer och synpunkter som jag skulle kunna lägga på det här företagets utarbetade policy i den återgivna anekdoten. Jag avstår det här av platsbrist därför att mina egna synpunkter på eventuella psykologiska förvecklingar utförligt framgår av min nyss utgivna bok: Perspectivae – Det nakna begäret. En kommentar kan vara att anekdoten åtminstone inspirerar till EN GOD JUL och måhända julklappstips i klädbutiken! En mer etablerad nyhetsredaktions diskussion av ämnet framgår av följande video:
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
söndag 14 november 2010
Det kvinnan vill, det vill gudarna
Så har vi kommit till den lite förvirrade punkt som jag förutsåg långt innan valet beträffade socialdemokratin. Nu börjar huvuden rulla. Alla skyller på alla och en stark personfokusering intar den plats som kanske den ideologiska analysen av samhällsutvecklingen borde ha haft redan långt före valet. Debatten har delvis urartat och blivit fullständigt panikbetonad när den kvinnliga partiledaren avgår, kastar rodret och utlyser ett nyval av hela den socialdemokratiska partistyrelsen. Vem ska nu efterträda henne? En kommunikatör eller en idépolitiker? Är det en ledarkris eller, har partiet gett sig in i en tröstlös ökenvandring utan någon som helst vägs ände? Saknar man appellation och efterfrågan i de stora folklagren för all framtid etc. etc.?
Statsvetare med ringa kompetens inom området vill gärna psykologisera frågeställningen, vilket kan vara vettigt så länge man vet vad man talar om. Den första säger t ex att socialdemokratin går igenom en superidentitetskris och att partiledaren nu förbrukat förtroendet hos väljarna. Den andre statsvetaren delar fantasin om att moderaterna övertagit rollen av att företräda arbetare och den solidariska folkhemstanken. Han vill att socialdemokratin bättre ska tydliggöra kopplingen mellan välfärdsstatens trygghetssystem och människors arbetsinsatser genom att driva tillväxtfrågor som sysselsättning, företagande och fördelningspolitik. Den tredje noterar hur Socialdemokraterna i hela Europa haft väldigt stora problem till anpassning av förändringar i världen efter industrisamhället och att man i stället för personfixering borde ägna tankarna åt utformningen av en helt ny politik som bottnar i grundläggande socialdemokratiska värden (t ex frihet, jämlikhet, solidaritet och rättvisa). Men, ingen av de här statsvetarna erbjuder egentligen några riktigt bra svar, strategier eller långsiktiga lösningar på socialdemokratins dilemma. En av dem antyder t ex auktoritetens och ledarskapets betydelse men tappar sedan bort den i analysen.
Socialdemokratins problem sträcker sig bakåt i en historia av kollektivistiska och storskaliga lösningar, av lojaliteter och förbund som ständigt riskerar att korrumperas och stelna. Trots ett marxistiskt förflutet så har man efterhand i den ekonomiska politiken tappat bort eller ”glömt” dialektiken i samhällsutvecklingen och tappat bort det socialpsykologiska perspektiv som byggt upp hela rörelsen från grunden. Man har därtill lierat sig med en kapitalistisk ideologi till den grad att man fortfar att okritiskt stödja den när den efterhand genom globaliseringen blivit ultrakapitalistisk och slagit sönder varje ansats till tankar på rättvisa, jämlikhet, frihet eller solidaritet och också rationaliserar sina egna blinda fläckar med ultrakonservativa argument, förslag och insatser (t ex argument som: ”- Politik ska grundas på tidlösa värderingar och det ska löna sig att arbeta”). Man vägrar i så fall trots en mycket allvarlig finanskris (som vi ännu inte sett slutet på) anta psykologisk kunskap om att ekonomi och mänskligt beteende hänger samman och att det finns ekonomiska handlingar och följdverkningar som t ex måste kunna betraktas som direkt sjukliga och fattigdomsframkallande i en mänsklig civilisation (jmfr. Mitt begrepp och min teoretisering kring begreppet ekopati).
Den enskilt viktigaste frågan inom den politiska strukturen av samhällslivet är frågan om ekonomins påverkan på människors vardag. Att t.o.m. statsvetare gärna vill psykologisera socialdemokratins valförlust på ett så uppenbart sätt som en av dem gör, plus bl a en dialog som jag själv förde med en av socialdemokratins ledande ekonomer om några påståenden i den ekonomiska debatten flera veckor innan valet (se tidigare blogginlägg), visar på ett särskilt förbisett observandum inom den ekonomiska politiken som inte tillräckligt beaktats av socialdemokratiska ekonomer och valstrateger: Den ekonomiska psykologin.
Den ekonomiska psykologin analyserar och belyser inte minst hur olika ekonomiska beslut och förslag skapar psykologiska mer eller mindre rationella föreställningar hos människor. Dessa föreställningar blandas sedan upp med olika kulturella och traderade utgångspunkter och avgör sedan människors preferenser, val och ställningstaganden såväl i det privata som offentliga handlandet. Analyserna görs oftast som lönsamhetskalkyler och informationsgivning för investeringsbeslut, antaganden om konsumtionsmönster m.m. av ekonomer och beteendevetare inom bank- och finansvärlden. Utgångspunkten är dock att ekonomin är sammankopplad med de psykologiska skeenden som man försöker belysa på ett ekonomiskt eller kalkylmässigt förutsägbart sätt och man bryr sig i dessa sammanhang sällan om att analysera mer djuppsykologiska eller socialpsykologiska konsekvenser och följdverkningar av olika ekonomiska utfall. Ekonomi och socioekonomiska faktorer har alltid en stor och ibland helt avgörande inverkan på människors psykologiska välmående och ställningstaganden.
Det är naturligtvis en händelse som ser ut som en tanke att den svenska socialdemokratin förlägger sitt kanske viktigaste krismöte någonsin under efterkrigstiden till Fars dag 2010. Detta belyser nämligen den s.k. identitetskris eller mer korrekt uttryckt den ledarkris och outtalade faderslängtan som socialdemokratin befinner sig i, och från tid till annan alltid befunnit sig i. Rörelsens ursprung i Sverige hämtar t o m sina första närande drag i grundaren Mäster Palms fosterhemsplacering hos en hygglig skräddarfamilj och hans egen tidiga faderslöshet! Mäster själv gick s a s själv i skola och som gesäll hos själva småborgerligheten. Sveriges första socialdemokratiska organisation grundades därefter i Göteborg 1884 och 1889 var August Palm med och bildade Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) på Tunnelgatan 12 i Stockholm. Vilken eller vilka av sina framstående ledargestalter eller ideologer ska då socialdemokratin eller borde socialdemokratin fira på denna Fars dag? Behöver man omvärdera eller byta ut industrisamhällets gamla hjältar August Palm, Hjalmar Branting, Per Albin Hansson? Eller kanske någon av kvinnorörelsens tidigaste förgrundsgestalter som Anna Sterky, Kata Dahlström, Ellen Key eller Maria Sandel? T ex. så har Kata Dahlström berömda citat av ett tidigt uttryck hos författaren K.G. Ossian-Nilsson: ”Hvad kvinnorna vilja, det vilja gudarne med” fått ett mycket stort och ibland väldigt bra genomslag inom socialdemokratins praktiska politik inom välfärdsområdets olika delar, som i fördelningspolitikens och trygghetssystemens utformning. Kanske har Kata Dahlströms kampord: ”Vår plats vid mannens sida” fått ett mer förminskat utrymme inom den moderna genusvetenskapen och i den praktiska politiska utövningen som en felaktigt desavuerande demagogi.
Socialdemokratin står egentligen fortfarande på en solid socialpsykologisk grund av lite ”underdog” karaktär som man historiskt inte behöver skämmas över eller egentligen ompröva. Socialdemokratins kris handlar snarare tvärtom att man inte kritiskt och traditionellt antar just detta ”underdog-perspektiv” av en Davids kamp mot Goliath i samtliga sina analyser och den begreppsmässiga beskrivningen av samhällsutvecklingen. I stället för att fråga sig hur David kan bli smartare än Goliath (som de tidigaste förgrundsgestalterna fick göra), lierar sig rörelsen med småborgerligheten, makten och de dukade bordens självtillräckliga hållning, från tid till annan. Paradoxalt, så är föraktet och avunden mot just den som smyger in i småborgerlighetens finrum samtidigt väldigt stor och blir själva kittet som destruktivt sammansvetsar socialdemokratin ibland. Man bör därför lyfta fram och påminna om den här identiteten som ett parti som alltid arbetar i underläge med reformation och intellektuella demokratiska argument mot samtidens orättvisor i alla dess former. Tabut i partiet innebär att inbilla sig att orättvisorna slutgiltigt upphävts eller att man för den skull kan liera sig med borgerligheten.
Välutbildade, intelligenta, borgerligt uppfostrade och teoretiskt kunniga ideologer som kan verka som faders resp. modersgestalter, gärna med alternativa och motsatta klassresor i bagaget och vars inställning i grunden vilar på ett medvetet intellektuellt ställningstagande för en socialpsykologisk frihet och humanism föredras oftast som ledare. Egenskaperna som ledaren bör ha innebär även en traditionellt antimilitaristisk hållning, en jämlikhet grundad på könsmässig och social komplementaritet mellan människor och en stor förståelse för att ekonomisk solidaritet och rättvisa stabiliserar samhällsutvecklingen. Två av de mest framgångsrika och trovärdiga ledarna inom socialdemokratin i det här avseendet var förstås de två intellektuella giganterna Olof Palme och Alva Myrdal.
Beaktar vi samtidigt partiledarens beslut att avgå idag så ser vi behovet av ett nytt och ett vassare analyserat ledarskap träda fram, där särskilt den ekonomiska politikens (t ex fördelningspolitikens och trygghetssystemen) psykologiska konsekvenser måste belysas, beaktas och diskuteras bättre och i större utsträckning och på ett annat och mer hårdhänt och tydligt kritiskt sätt än idag. Människor är trötta på att leva i girighetens tidevarv med en förvånansvärt passiv och handlingsförlamad socialdemokrati. Att påstå att socialdemokratin skulle stå i en identitetskris eller helt har klappat ihop är helt felaktigt om dess nya företrädare bättre än de senaste årens partiledningar kan anta sin historicitet och trygga goda traditioner samt bilägga t ex könsmässig tävlan, hinder och konflikter. Socialdemokratin kan behöva bättre tillstå att man alltid arbetar i ett underläge visavi t ex orättvisor, ekonomiska anomalier, våldsuttryck och oväntade konflikter i samhället, men att man just därför också kan erbjuda kvalitativt, etiskt, moraliskt och solidariskt rättvisare lösningar och alternativt mer demokratiska och humanistiska angreppsätt.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Statsvetare med ringa kompetens inom området vill gärna psykologisera frågeställningen, vilket kan vara vettigt så länge man vet vad man talar om. Den första säger t ex att socialdemokratin går igenom en superidentitetskris och att partiledaren nu förbrukat förtroendet hos väljarna. Den andre statsvetaren delar fantasin om att moderaterna övertagit rollen av att företräda arbetare och den solidariska folkhemstanken. Han vill att socialdemokratin bättre ska tydliggöra kopplingen mellan välfärdsstatens trygghetssystem och människors arbetsinsatser genom att driva tillväxtfrågor som sysselsättning, företagande och fördelningspolitik. Den tredje noterar hur Socialdemokraterna i hela Europa haft väldigt stora problem till anpassning av förändringar i världen efter industrisamhället och att man i stället för personfixering borde ägna tankarna åt utformningen av en helt ny politik som bottnar i grundläggande socialdemokratiska värden (t ex frihet, jämlikhet, solidaritet och rättvisa). Men, ingen av de här statsvetarna erbjuder egentligen några riktigt bra svar, strategier eller långsiktiga lösningar på socialdemokratins dilemma. En av dem antyder t ex auktoritetens och ledarskapets betydelse men tappar sedan bort den i analysen.
Socialdemokratins problem sträcker sig bakåt i en historia av kollektivistiska och storskaliga lösningar, av lojaliteter och förbund som ständigt riskerar att korrumperas och stelna. Trots ett marxistiskt förflutet så har man efterhand i den ekonomiska politiken tappat bort eller ”glömt” dialektiken i samhällsutvecklingen och tappat bort det socialpsykologiska perspektiv som byggt upp hela rörelsen från grunden. Man har därtill lierat sig med en kapitalistisk ideologi till den grad att man fortfar att okritiskt stödja den när den efterhand genom globaliseringen blivit ultrakapitalistisk och slagit sönder varje ansats till tankar på rättvisa, jämlikhet, frihet eller solidaritet och också rationaliserar sina egna blinda fläckar med ultrakonservativa argument, förslag och insatser (t ex argument som: ”- Politik ska grundas på tidlösa värderingar och det ska löna sig att arbeta”). Man vägrar i så fall trots en mycket allvarlig finanskris (som vi ännu inte sett slutet på) anta psykologisk kunskap om att ekonomi och mänskligt beteende hänger samman och att det finns ekonomiska handlingar och följdverkningar som t ex måste kunna betraktas som direkt sjukliga och fattigdomsframkallande i en mänsklig civilisation (jmfr. Mitt begrepp och min teoretisering kring begreppet ekopati).
Den enskilt viktigaste frågan inom den politiska strukturen av samhällslivet är frågan om ekonomins påverkan på människors vardag. Att t.o.m. statsvetare gärna vill psykologisera socialdemokratins valförlust på ett så uppenbart sätt som en av dem gör, plus bl a en dialog som jag själv förde med en av socialdemokratins ledande ekonomer om några påståenden i den ekonomiska debatten flera veckor innan valet (se tidigare blogginlägg), visar på ett särskilt förbisett observandum inom den ekonomiska politiken som inte tillräckligt beaktats av socialdemokratiska ekonomer och valstrateger: Den ekonomiska psykologin.
Den ekonomiska psykologin analyserar och belyser inte minst hur olika ekonomiska beslut och förslag skapar psykologiska mer eller mindre rationella föreställningar hos människor. Dessa föreställningar blandas sedan upp med olika kulturella och traderade utgångspunkter och avgör sedan människors preferenser, val och ställningstaganden såväl i det privata som offentliga handlandet. Analyserna görs oftast som lönsamhetskalkyler och informationsgivning för investeringsbeslut, antaganden om konsumtionsmönster m.m. av ekonomer och beteendevetare inom bank- och finansvärlden. Utgångspunkten är dock att ekonomin är sammankopplad med de psykologiska skeenden som man försöker belysa på ett ekonomiskt eller kalkylmässigt förutsägbart sätt och man bryr sig i dessa sammanhang sällan om att analysera mer djuppsykologiska eller socialpsykologiska konsekvenser och följdverkningar av olika ekonomiska utfall. Ekonomi och socioekonomiska faktorer har alltid en stor och ibland helt avgörande inverkan på människors psykologiska välmående och ställningstaganden.
Det är naturligtvis en händelse som ser ut som en tanke att den svenska socialdemokratin förlägger sitt kanske viktigaste krismöte någonsin under efterkrigstiden till Fars dag 2010. Detta belyser nämligen den s.k. identitetskris eller mer korrekt uttryckt den ledarkris och outtalade faderslängtan som socialdemokratin befinner sig i, och från tid till annan alltid befunnit sig i. Rörelsens ursprung i Sverige hämtar t o m sina första närande drag i grundaren Mäster Palms fosterhemsplacering hos en hygglig skräddarfamilj och hans egen tidiga faderslöshet! Mäster själv gick s a s själv i skola och som gesäll hos själva småborgerligheten. Sveriges första socialdemokratiska organisation grundades därefter i Göteborg 1884 och 1889 var August Palm med och bildade Sveriges socialdemokratiska arbetareparti (SAP) på Tunnelgatan 12 i Stockholm. Vilken eller vilka av sina framstående ledargestalter eller ideologer ska då socialdemokratin eller borde socialdemokratin fira på denna Fars dag? Behöver man omvärdera eller byta ut industrisamhällets gamla hjältar August Palm, Hjalmar Branting, Per Albin Hansson? Eller kanske någon av kvinnorörelsens tidigaste förgrundsgestalter som Anna Sterky, Kata Dahlström, Ellen Key eller Maria Sandel? T ex. så har Kata Dahlström berömda citat av ett tidigt uttryck hos författaren K.G. Ossian-Nilsson: ”Hvad kvinnorna vilja, det vilja gudarne med” fått ett mycket stort och ibland väldigt bra genomslag inom socialdemokratins praktiska politik inom välfärdsområdets olika delar, som i fördelningspolitikens och trygghetssystemens utformning. Kanske har Kata Dahlströms kampord: ”Vår plats vid mannens sida” fått ett mer förminskat utrymme inom den moderna genusvetenskapen och i den praktiska politiska utövningen som en felaktigt desavuerande demagogi.
Socialdemokratin står egentligen fortfarande på en solid socialpsykologisk grund av lite ”underdog” karaktär som man historiskt inte behöver skämmas över eller egentligen ompröva. Socialdemokratins kris handlar snarare tvärtom att man inte kritiskt och traditionellt antar just detta ”underdog-perspektiv” av en Davids kamp mot Goliath i samtliga sina analyser och den begreppsmässiga beskrivningen av samhällsutvecklingen. I stället för att fråga sig hur David kan bli smartare än Goliath (som de tidigaste förgrundsgestalterna fick göra), lierar sig rörelsen med småborgerligheten, makten och de dukade bordens självtillräckliga hållning, från tid till annan. Paradoxalt, så är föraktet och avunden mot just den som smyger in i småborgerlighetens finrum samtidigt väldigt stor och blir själva kittet som destruktivt sammansvetsar socialdemokratin ibland. Man bör därför lyfta fram och påminna om den här identiteten som ett parti som alltid arbetar i underläge med reformation och intellektuella demokratiska argument mot samtidens orättvisor i alla dess former. Tabut i partiet innebär att inbilla sig att orättvisorna slutgiltigt upphävts eller att man för den skull kan liera sig med borgerligheten.
Välutbildade, intelligenta, borgerligt uppfostrade och teoretiskt kunniga ideologer som kan verka som faders resp. modersgestalter, gärna med alternativa och motsatta klassresor i bagaget och vars inställning i grunden vilar på ett medvetet intellektuellt ställningstagande för en socialpsykologisk frihet och humanism föredras oftast som ledare. Egenskaperna som ledaren bör ha innebär även en traditionellt antimilitaristisk hållning, en jämlikhet grundad på könsmässig och social komplementaritet mellan människor och en stor förståelse för att ekonomisk solidaritet och rättvisa stabiliserar samhällsutvecklingen. Två av de mest framgångsrika och trovärdiga ledarna inom socialdemokratin i det här avseendet var förstås de två intellektuella giganterna Olof Palme och Alva Myrdal.
Beaktar vi samtidigt partiledarens beslut att avgå idag så ser vi behovet av ett nytt och ett vassare analyserat ledarskap träda fram, där särskilt den ekonomiska politikens (t ex fördelningspolitikens och trygghetssystemen) psykologiska konsekvenser måste belysas, beaktas och diskuteras bättre och i större utsträckning och på ett annat och mer hårdhänt och tydligt kritiskt sätt än idag. Människor är trötta på att leva i girighetens tidevarv med en förvånansvärt passiv och handlingsförlamad socialdemokrati. Att påstå att socialdemokratin skulle stå i en identitetskris eller helt har klappat ihop är helt felaktigt om dess nya företrädare bättre än de senaste årens partiledningar kan anta sin historicitet och trygga goda traditioner samt bilägga t ex könsmässig tävlan, hinder och konflikter. Socialdemokratin kan behöva bättre tillstå att man alltid arbetar i ett underläge visavi t ex orättvisor, ekonomiska anomalier, våldsuttryck och oväntade konflikter i samhället, men att man just därför också kan erbjuda kvalitativt, etiskt, moraliskt och solidariskt rättvisare lösningar och alternativt mer demokratiska och humanistiska angreppsätt.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
söndag 17 oktober 2010
Nya rön om unga kvinnor
Nu ger vi alla en diagnos, så blir allting bättre? Många skilda verksamheter som en religiös fundamentalism, astrologiska horoskop, biologism och idag den moderna empirin och forskningen om människors vardagsproblem och psykologiska tillkortakommanden riskerar att behäfta sig med en önskan om kategorisering och ett elitistiskt, ja nästan fascistoid ”vi-och-dom-tänkande” som inte längre känner några rimlighetens gränser i ett slags sekteristiska subkulturer. Användandet av fraser och begrepp innebär snabbt att man slår igen dörrarna och hamnar i återvändsgränder i en humanistiskt syftande välfärdsutövning, där människor inte längre ses som namn och personer med en unik historia utan där du som människa betraktas som anomali i mänskligheten, med avvikande diagnostiska kategorier.
Efter Descartes, med undantag av korta tidsperioder under existentialismens och psykoanalysens blomstring i föregående århundrade, finns ingen vederhäftig kulturkritik mot den fördumning och det bildningsförakt som nu tycks ha slagit rot. Den verkar nu även arbeta för en förslagen hälso- och sjukvårdsindustri, där stora globala läkemedelsföretag står i finrummen och gnuggar händerna tillsammans med statligt och landstingskommunalt finansierade institutioner med förförande statistiska instrument, spamming av nyhetsstationer och andra hästhandlarfasoner. Kritik tystas och kritiska metoder belackas.
Bemötande i föräldraskap, ett bra ledarskap, utmärkta relationer, bra pedagogik, marknadsföring, psykoterapi och annat behandlingsarbete har tilliten och förtroendet gemensamt. Tilliten till att jag i sammanhang av beroende och över/underordning inte lämnas ensam och övergiven i det som berör mig starkt på olika sätt och tilliten till att mina yttringar, uttryck och min öppenhet inte avvisas eller får oförutsedda negativa konsekvenser.
Förtroendet innebär att jag tillskriver någon annan en slags trygghet, stöd, hjälp, vetande, erfarenhet och vägvisning som livet i övrigt inte ger motsvarande bilder för (därför att livet är osäkert och oförutsägbart till sin natur). Livet lever mig mer, än vad jag själv lever livet! Förtroende förtjänas och innebär att min förundran, erfarenhet, min varseblivning, mina tankar och frågor, bemöts uppmärksamt och tas på nogsamt allvar utan att förringas eller negligeras som tidskrävande, obekväma eller naiva. Det här kräver en förmåga till närvaro, lyssnande, inlevelse och empatisk identifikation med utgångspunkten i diskursen samt tid för eftertanke, reflektion, distansering och perspektiv. En inte oväsentlig aspekt i bemötandefrågor är vanligen att beakta den absolut största undran i framställningen, nämligen den om en existentiell ensamhet och om en mänsklig likhet, skörhet eller vulnerabel oskuldsfullhet bortom den ibland försiktigt och unikt specificerade frågan.
De sista veckorna har vi fått exempel på när vi av okritiska och okunniga nyhetsförmedlingar genom halvt lurade forskares villfarna ögon och delvis bedragna hjälpsökande, förmedlas inlindade budskap om problemställningar som vi inte alls trodde existerade i sinnevärlden. Nyhetsförmedlingen har handlat om att medvetenheten om bristen på kunskap och forskning om flickor, yngre kvinnors utsatthet och särskilt kvinnor med ADHD och Autismspektrumstörningar (ASD) sägs ha blivit större. Behovet av mer hänsyn, förståelse, kunskap och handledning om psykologisk plågsamma problemställningar, sociala interaktionssvårigheter och/eller koncentrationssvårigheter anses därför också bli större inom olika områden.
De redovisade forskningsresultaten säger att under den tidigaste barndomen (före 4 år) har flickor och pojkar haft ungefär lika stor sannolikhet att råka ut för olika anpassningssvårigheter (Maccoby, Snö & Jacklin, 1984; Keenan & Shaw, 1997). Prevalensen för ADHD har länge bedömts ligga på ca 5% av befolkningen för barn i skolåldern (Scahill & Schwab-Stone, 2000). ASD (t ex Asperger) har ansetts vara ett mer sällsynt tillstånd och man har trott att bägge tillstånden främst drabbat män och pojkar. Men, nyligen gjorda studier (Wing & Potter, 2002; Fombonne, 2005; Baird et al., 2006; Gillberg, Cederlund, Lamberg & Zeijlon, 2006; Ellefsen, Kampmann, Billstedt, Gillberg & Gillberg,2007, Lesinskiene & Puras, 2001; Mattila et al., 2007, Baker (2002), Sturm et al. (2004) och nu senast Svenny Kopp (2010) har t ex i sin rapport ”GIRLS WITH SOCIAL AND/OR ATTENTION IMPAIRMENTS” visat på stora könsskillnader och att problemställningarna och komplexiteten i dem är större, vanligare och mer genomgripande för även flickors och kvinnors möjligheter att finna fram till och kunna leva ett bra liv, än vad man tidigare trott.
Bl. a så har man förut tagit pojkarnas symtombilder mer allvarligt och ofta bagatelliserat eller negligerat flickornas svårigheter och symtom (som inte sällan visar sig helt annorlunda och under helt andra tidpunkter i livet). Hittills har kunskapsområdet därför främst byggt just på resultat från forskning som gällt pojkar och kriminaliserade män och ett faktum att remisser till psykologisk expertis oftast gällt beteenden med mer synbara utåtageranden. Här har unga pojkar oftast i åldern 5- 11 år varit normativt överrepresenterade i bedömningarna.
Ett flertal olika ihållande regulatoriska problem, svårigheter i nära relationer, samarbete och grupper, kravfylldhet, temperament, impulsivitet som vacklande motorik och språkutveckling betraktas idag som tidiga larmsignaler. Dessa har nämligen visat sig kunna predicera mer negativa sociala färdigheter och ett sämre adaptivt beteende senare i utvecklingen (Schmid, Schreier, Meyer & Wolke, 2010). Problemen kan gälla t ex
1. Undandragenhet och blygsel
2. Rädslor och fobier
3. Tics och tvångshandlingar
4. Överdriven gråt och nedstämdhet
5. Hyperaktivitet
6. Vredesutbrott
7. Problem kring ätande, mathållning, hygien och kläder
8. Sömnsvårigheter
9. Motorik
10. Språkutveckling
Ska vi helt förlita oss på t ex psykiatrikern Svenny Kopps slutsatser (2010) så betyder dessa symtom att personen antagligen lider av autism eller andra autismspektrumstörningar (med eller utan ADHD) alldeles oavsett belastning av sociala missförhållanden eller individens begåvningsnivå! En allvarlig invändning till ovanstående är att resultatbeskrivningarna i den här typen av ”forskning” ofta desavuerar och helt förringar tidigare kunskap och vetande som inte ens finns representerade av referenshänvisningar i rapporterna. Naturligtvis så utlovar man (vanligen med ett ganska vagt, hänvisande men oprecist underbyggt resonemang i förbigående) också att det idag finns snabba effektiva metoder att hjälpa människor, utan att samtidigt tala om att det är den allt ökande konsumtionen av sådana metoder som accentuerar behov, föder forskning, biverkningar (som uppdagas åratal efteråt) och ytterligare allvarlig symtombildning och elitism. Man tillskriver och delar helt meningslöst upp människor i diagnostiska variabler, men överger dem helt och hållet i åtgärder, metoder, bot och behandling.
Människor av kött och blod med något slags symtom anonymiseras gruppvis, utnyttjas, mobbas och hängs ut omgjorda till experimentella statistiska tal i otaliga och kostnadskrävande rapporter. Etiskt och mänskligt bör man fråga sig om den här typen av kunskapsgenerering är försvarbar i ett demokratiskt samhälle där många troskyldiga individer förlitar sig på, lutar sig emot eller skräms upp av olika larmrapporter. När de nya rönen dessutom antagligen får stora och genomgripande arbetsmarknadspolitiska och försäkringsmässiga konsekvenser, därtill antagligen får en förstärkt menlig inverkan på en tidvis skör identitetsutveckling har något i bemötandet av frågeställningen blivit riktigt och allvarligt fel.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Efter Descartes, med undantag av korta tidsperioder under existentialismens och psykoanalysens blomstring i föregående århundrade, finns ingen vederhäftig kulturkritik mot den fördumning och det bildningsförakt som nu tycks ha slagit rot. Den verkar nu även arbeta för en förslagen hälso- och sjukvårdsindustri, där stora globala läkemedelsföretag står i finrummen och gnuggar händerna tillsammans med statligt och landstingskommunalt finansierade institutioner med förförande statistiska instrument, spamming av nyhetsstationer och andra hästhandlarfasoner. Kritik tystas och kritiska metoder belackas.
Bemötande i föräldraskap, ett bra ledarskap, utmärkta relationer, bra pedagogik, marknadsföring, psykoterapi och annat behandlingsarbete har tilliten och förtroendet gemensamt. Tilliten till att jag i sammanhang av beroende och över/underordning inte lämnas ensam och övergiven i det som berör mig starkt på olika sätt och tilliten till att mina yttringar, uttryck och min öppenhet inte avvisas eller får oförutsedda negativa konsekvenser.
Förtroendet innebär att jag tillskriver någon annan en slags trygghet, stöd, hjälp, vetande, erfarenhet och vägvisning som livet i övrigt inte ger motsvarande bilder för (därför att livet är osäkert och oförutsägbart till sin natur). Livet lever mig mer, än vad jag själv lever livet! Förtroende förtjänas och innebär att min förundran, erfarenhet, min varseblivning, mina tankar och frågor, bemöts uppmärksamt och tas på nogsamt allvar utan att förringas eller negligeras som tidskrävande, obekväma eller naiva. Det här kräver en förmåga till närvaro, lyssnande, inlevelse och empatisk identifikation med utgångspunkten i diskursen samt tid för eftertanke, reflektion, distansering och perspektiv. En inte oväsentlig aspekt i bemötandefrågor är vanligen att beakta den absolut största undran i framställningen, nämligen den om en existentiell ensamhet och om en mänsklig likhet, skörhet eller vulnerabel oskuldsfullhet bortom den ibland försiktigt och unikt specificerade frågan.
De sista veckorna har vi fått exempel på när vi av okritiska och okunniga nyhetsförmedlingar genom halvt lurade forskares villfarna ögon och delvis bedragna hjälpsökande, förmedlas inlindade budskap om problemställningar som vi inte alls trodde existerade i sinnevärlden. Nyhetsförmedlingen har handlat om att medvetenheten om bristen på kunskap och forskning om flickor, yngre kvinnors utsatthet och särskilt kvinnor med ADHD och Autismspektrumstörningar (ASD) sägs ha blivit större. Behovet av mer hänsyn, förståelse, kunskap och handledning om psykologisk plågsamma problemställningar, sociala interaktionssvårigheter och/eller koncentrationssvårigheter anses därför också bli större inom olika områden.
De redovisade forskningsresultaten säger att under den tidigaste barndomen (före 4 år) har flickor och pojkar haft ungefär lika stor sannolikhet att råka ut för olika anpassningssvårigheter (Maccoby, Snö & Jacklin, 1984; Keenan & Shaw, 1997). Prevalensen för ADHD har länge bedömts ligga på ca 5% av befolkningen för barn i skolåldern (Scahill & Schwab-Stone, 2000). ASD (t ex Asperger) har ansetts vara ett mer sällsynt tillstånd och man har trott att bägge tillstånden främst drabbat män och pojkar. Men, nyligen gjorda studier (Wing & Potter, 2002; Fombonne, 2005; Baird et al., 2006; Gillberg, Cederlund, Lamberg & Zeijlon, 2006; Ellefsen, Kampmann, Billstedt, Gillberg & Gillberg,2007, Lesinskiene & Puras, 2001; Mattila et al., 2007, Baker (2002), Sturm et al. (2004) och nu senast Svenny Kopp (2010) har t ex i sin rapport ”GIRLS WITH SOCIAL AND/OR ATTENTION IMPAIRMENTS” visat på stora könsskillnader och att problemställningarna och komplexiteten i dem är större, vanligare och mer genomgripande för även flickors och kvinnors möjligheter att finna fram till och kunna leva ett bra liv, än vad man tidigare trott.
Bl. a så har man förut tagit pojkarnas symtombilder mer allvarligt och ofta bagatelliserat eller negligerat flickornas svårigheter och symtom (som inte sällan visar sig helt annorlunda och under helt andra tidpunkter i livet). Hittills har kunskapsområdet därför främst byggt just på resultat från forskning som gällt pojkar och kriminaliserade män och ett faktum att remisser till psykologisk expertis oftast gällt beteenden med mer synbara utåtageranden. Här har unga pojkar oftast i åldern 5- 11 år varit normativt överrepresenterade i bedömningarna.
Ett flertal olika ihållande regulatoriska problem, svårigheter i nära relationer, samarbete och grupper, kravfylldhet, temperament, impulsivitet som vacklande motorik och språkutveckling betraktas idag som tidiga larmsignaler. Dessa har nämligen visat sig kunna predicera mer negativa sociala färdigheter och ett sämre adaptivt beteende senare i utvecklingen (Schmid, Schreier, Meyer & Wolke, 2010). Problemen kan gälla t ex
1. Undandragenhet och blygsel
2. Rädslor och fobier
3. Tics och tvångshandlingar
4. Överdriven gråt och nedstämdhet
5. Hyperaktivitet
6. Vredesutbrott
7. Problem kring ätande, mathållning, hygien och kläder
8. Sömnsvårigheter
9. Motorik
10. Språkutveckling
Ska vi helt förlita oss på t ex psykiatrikern Svenny Kopps slutsatser (2010) så betyder dessa symtom att personen antagligen lider av autism eller andra autismspektrumstörningar (med eller utan ADHD) alldeles oavsett belastning av sociala missförhållanden eller individens begåvningsnivå! En allvarlig invändning till ovanstående är att resultatbeskrivningarna i den här typen av ”forskning” ofta desavuerar och helt förringar tidigare kunskap och vetande som inte ens finns representerade av referenshänvisningar i rapporterna. Naturligtvis så utlovar man (vanligen med ett ganska vagt, hänvisande men oprecist underbyggt resonemang i förbigående) också att det idag finns snabba effektiva metoder att hjälpa människor, utan att samtidigt tala om att det är den allt ökande konsumtionen av sådana metoder som accentuerar behov, föder forskning, biverkningar (som uppdagas åratal efteråt) och ytterligare allvarlig symtombildning och elitism. Man tillskriver och delar helt meningslöst upp människor i diagnostiska variabler, men överger dem helt och hållet i åtgärder, metoder, bot och behandling.
Människor av kött och blod med något slags symtom anonymiseras gruppvis, utnyttjas, mobbas och hängs ut omgjorda till experimentella statistiska tal i otaliga och kostnadskrävande rapporter. Etiskt och mänskligt bör man fråga sig om den här typen av kunskapsgenerering är försvarbar i ett demokratiskt samhälle där många troskyldiga individer förlitar sig på, lutar sig emot eller skräms upp av olika larmrapporter. När de nya rönen dessutom antagligen får stora och genomgripande arbetsmarknadspolitiska och försäkringsmässiga konsekvenser, därtill antagligen får en förstärkt menlig inverkan på en tidvis skör identitetsutveckling har något i bemötandet av frågeställningen blivit riktigt och allvarligt fel.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
söndag 3 oktober 2010
Stöd och hjälp vid akut kris
Behovet av en positiv och flexibel psykologisk handledning, vägledning, utredning och behandling bara ökar. Det finns gott om forskning som påvisar en hög evidens för att psykologiska insatser av olika slag gör mycket stor nytta inom många områden i samhällslivet.
Barn och ungdomars motivation och utveckling är ett område som behöver uppmärksammas. Utveckling av kunskapsstöd, metoder, åtgärdsprogram och förhållningssätt för utveckling, prevention, samverkan, stöd till föräldrar och vårdnadshavare, sjukvårdspersonal, elevhälsa, rektorer och lärare är mycket angelägna.
Kompetenshöjning och rehabilitering. De höga talen av arbetslöshet och utanförskap (kanske särskilt i gruppen av unga vuxna) behöver mötas med matchning av olika individuella intressen för att bl a höja utbildnings- och kompetensnivåer, fördjupa och stärka yrkeskunnande och rehabiliteringsinsatser. Antalet människor med psykoterapeutiska behov som lider nedstämdhet, depressivitet och ångesttillstånd (t ex fobier) innebär ett stort folkhälsoproblem.
Beteende, livsstil- och attitydförändringar. Många människor lever idag i ovanor och i direkta ekonomiska trångmål med behov av vägledning i hur man ska rekonstruera och sanera sina ekonomiska mellanhavanden, prioritera om i sina livsinställningar, hantera missbruksliknande situationer, beroenden och relationer.
Neuropsykiatriska och psykometriska bedömningar. Minnesförändringar uppstår i ökad omfattning och behöver utredas med en växande andel äldre i befolkningen. För äldre personer finns idag alltför lite möjlighet att få psykologbehandling eller psykometriska undersökningar gjorda inom t ex primärvården. Inom den primärkommunala äldreomsorgen är möjligheten idag närmast obefintlig. Psykometrik eller psykologtester används även vid rekrytering inom näringslivet, studie- och arbetslivsvägledning av arbetssökande på arbetsförmedlingen samt vid allmänpsykologiska bedömningar som t ex. vid utredning av barn med särskilda behov inom skolans område eller lösningsmedelsskador inom industrin.
Kris, omställnings- och konflikthantering. Med ökad tidspress, psykisk belastning, stress, våld- och hotsituationer inom t ex. arbetsliv och i interpersonella relationer, ökar riskerna för helt oväntade händelser och plötsliga förlopp av oförutsägbarhet. I paniken vid händelseutvecklingen och i konfliktens epicentrum vet man ofta inte vad som behöver göras, vart man kan gå eller ens vem man kan ringa till, för att få den hjälp och stöd man behöver i sådana här situationer.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Barn och ungdomars motivation och utveckling är ett område som behöver uppmärksammas. Utveckling av kunskapsstöd, metoder, åtgärdsprogram och förhållningssätt för utveckling, prevention, samverkan, stöd till föräldrar och vårdnadshavare, sjukvårdspersonal, elevhälsa, rektorer och lärare är mycket angelägna.
Kompetenshöjning och rehabilitering. De höga talen av arbetslöshet och utanförskap (kanske särskilt i gruppen av unga vuxna) behöver mötas med matchning av olika individuella intressen för att bl a höja utbildnings- och kompetensnivåer, fördjupa och stärka yrkeskunnande och rehabiliteringsinsatser. Antalet människor med psykoterapeutiska behov som lider nedstämdhet, depressivitet och ångesttillstånd (t ex fobier) innebär ett stort folkhälsoproblem.
Beteende, livsstil- och attitydförändringar. Många människor lever idag i ovanor och i direkta ekonomiska trångmål med behov av vägledning i hur man ska rekonstruera och sanera sina ekonomiska mellanhavanden, prioritera om i sina livsinställningar, hantera missbruksliknande situationer, beroenden och relationer.
Neuropsykiatriska och psykometriska bedömningar. Minnesförändringar uppstår i ökad omfattning och behöver utredas med en växande andel äldre i befolkningen. För äldre personer finns idag alltför lite möjlighet att få psykologbehandling eller psykometriska undersökningar gjorda inom t ex primärvården. Inom den primärkommunala äldreomsorgen är möjligheten idag närmast obefintlig. Psykometrik eller psykologtester används även vid rekrytering inom näringslivet, studie- och arbetslivsvägledning av arbetssökande på arbetsförmedlingen samt vid allmänpsykologiska bedömningar som t ex. vid utredning av barn med särskilda behov inom skolans område eller lösningsmedelsskador inom industrin.
Kris, omställnings- och konflikthantering. Med ökad tidspress, psykisk belastning, stress, våld- och hotsituationer inom t ex. arbetsliv och i interpersonella relationer, ökar riskerna för helt oväntade händelser och plötsliga förlopp av oförutsägbarhet. I paniken vid händelseutvecklingen och i konfliktens epicentrum vet man ofta inte vad som behöver göras, vart man kan gå eller ens vem man kan ringa till, för att få den hjälp och stöd man behöver i sådana här situationer.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
söndag 19 september 2010
Psykologisk analys av valet 2010.
Så har de svenska väljarna sagt sitt i 2010 års val och under valnatten begrundar vi lite lätt bleka i ansiktet följande siffror när samtliga 5668 valdistrikt blivit räknade:
Moderaterna 30,0%
Centerpartiet 6,6%
Folkpartiet 7,1%
Kristdemokraterna 5,6%
Socialdemokraterna 30,9%
Vänsterpartiet 5,6%
Miljöpartiet 7,2%
Sverigedemokraterna 5,7%
Övriga partier 1,4%
Resultatet innebär att Alliansen segrar, men uppnår inte egen majoritet med sina 172 mandat. De rödgröna får 157 mandat och Sverigedemokraterna blir vågmästare i den nyvalda Riksdagen med sina 20 mandat. Landets riksdag har därmed begåvats med en helt ny sammansättning av ledamöter med en tydlig politisk förskjutning mot vad många kommentarer beskriver som ideologisk kantring mot kallare och mer sorgsamma högervindar.
En kort psykologisk analys av resultaten visar en inte oväntad (se tidigare blogginlägg nedan) allvarlig politisk reaktion från framförallt lätt förvirrade unga män och arbetslösa som upplever sig svekfullt behandlade och bortglömda av den hittills varande politiska diskursen och kultureliten. Måste t ex. kulturkritiken inte hellre fördjupas och öppnas upp för ännu mer sköna ståndpunkter från ytterligare människor än det personliga tyckande, de få stagnerande chefsredaktör och de åderlåtet förenklade expertkommentarer, som idag får dominera samhällsdebatten vid sidan av politikerna?
Tendensen i valet följer därmed tydligt min nyskrivna bok om bl a syndriftens och Fadersnamnets genomgripande inverkan på våra liv, samt hur ett outtalat naket och hett begär efter ett ännu mer autentiskt och trovärdigt ledarskap löper amok när det förminskas och inte tas tillräckligt allvarligt.
Följderna blir en ekonomiskt, politiskt och socialt gruvsammare verklighet för många människor. Valutfallet visar tydligt hur svenska väljare sökte en landsfader (symboliserad av Fredrik Reinfelt och Moderaterna), men också fick hans "skugga", den nye extremmoderaten - 31-årige Jimmie Åkesson som en oväntat tvivelaktig fadersgestalt och bonus på köpet! Tablå, du sköna nya värld, tyvärr besannas vi i vår teoretisering, snabbare än bläcket till våra skrivare ibland hinner torka.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Moderaterna 30,0%
Centerpartiet 6,6%
Folkpartiet 7,1%
Kristdemokraterna 5,6%
Socialdemokraterna 30,9%
Vänsterpartiet 5,6%
Miljöpartiet 7,2%
Sverigedemokraterna 5,7%
Övriga partier 1,4%
Resultatet innebär att Alliansen segrar, men uppnår inte egen majoritet med sina 172 mandat. De rödgröna får 157 mandat och Sverigedemokraterna blir vågmästare i den nyvalda Riksdagen med sina 20 mandat. Landets riksdag har därmed begåvats med en helt ny sammansättning av ledamöter med en tydlig politisk förskjutning mot vad många kommentarer beskriver som ideologisk kantring mot kallare och mer sorgsamma högervindar.
En kort psykologisk analys av resultaten visar en inte oväntad (se tidigare blogginlägg nedan) allvarlig politisk reaktion från framförallt lätt förvirrade unga män och arbetslösa som upplever sig svekfullt behandlade och bortglömda av den hittills varande politiska diskursen och kultureliten. Måste t ex. kulturkritiken inte hellre fördjupas och öppnas upp för ännu mer sköna ståndpunkter från ytterligare människor än det personliga tyckande, de få stagnerande chefsredaktör och de åderlåtet förenklade expertkommentarer, som idag får dominera samhällsdebatten vid sidan av politikerna?
Tendensen i valet följer därmed tydligt min nyskrivna bok om bl a syndriftens och Fadersnamnets genomgripande inverkan på våra liv, samt hur ett outtalat naket och hett begär efter ett ännu mer autentiskt och trovärdigt ledarskap löper amok när det förminskas och inte tas tillräckligt allvarligt.
Följderna blir en ekonomiskt, politiskt och socialt gruvsammare verklighet för många människor. Valutfallet visar tydligt hur svenska väljare sökte en landsfader (symboliserad av Fredrik Reinfelt och Moderaterna), men också fick hans "skugga", den nye extremmoderaten - 31-årige Jimmie Åkesson som en oväntat tvivelaktig fadersgestalt och bonus på köpet! Tablå, du sköna nya värld, tyvärr besannas vi i vår teoretisering, snabbare än bläcket till våra skrivare ibland hinner torka.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
tisdag 7 september 2010
Valets auktoritet
I sitt desperata krav på en jämlikhet som vill radera intressanta könsskillnader och deras betydelse riskerar de röd-gröna att associeras till en bröstpumpsideologi, som man inte förstår de djupare psykologiska konsekvenserna utav själva. Det här och en villfaren vilja att gulla med några intellektuella och karriärsugna damer, gör det då enkelt för motståndarna att sno åt sig ledartröjan som det ledande arbetarpartiet i Sverige
Ja, samling vid pumpen. Valdagen året 2010 närmar sig. När de röd-gröna saknar en ordentlig "stake" och genomtänkt tanke som omfattar alla i sina förslag flyr väljarna. Enligt opinionsundersökningar så går de röd-gröna partierna med socialdemokratin i spetsen mot ett katastrofval. Orsaken till det här ligger i leken med just bröstpumpen om man så vill, som symboliserar substitutet för den brist på fallos som man lider. Det här och vissa feministers och journalisters tabubeläggande av traditionella manliga värderingar driver horder av väljare in i osäkerhet, låg självkänsla och förvirring i politisk tillhörighet och ideologi.
Solidaritet och hoppfullhet i ett samhälle måste nämligen också omfatta och tilltala männen och killarna i samhället. Det feministiska genusperspektivet (oftast formulerat av missnöjda medelklasskvinnor som säger sig tillhöra vänsterblocket), har därmed drivits för långt. Partiledare som Lars Ohly och miljöpartiets språkrör Peter Eriksson försöker desperat undkomma stämpeln av en mesig underordning till feminismen genom att tafatt försöka flörta med typiskt manliga lekområden som teknik, ekonomi, idrott och fotboll (vilket naturligtvia underminerar tilltron till dem ytterligare).
I den här outtalade atmosfären av ett val som tycks ha kommit att handla om en feministisk ideologi kontra en traditionell manlig arbetarideologi, är det inte så konstigt att moderaterna blir det nya arbetarpartiet eftersom vänsterblocket avsagt sig sin huvudideologi till förmån för Schymans lilla röda plus Freuds välkända kung Oidipusbeskrivning. Ideologerna inom den tidigare s.k. arbetarrörelsen har så att säga "sålt bort taskan till räven". Arbetarrörelsen, som vi känner den sedan tidigare, med fackförbunden som en central kärngruppering, står troligen inför en stor och gruvlig omprövning efter valet, om man någonsin vill återse regeringsmakten igen.
Det här beskrivna (desauveringen av traditionella strukturer), skymmer nu tyvärr helt ljuset för de viktiga sakfrågorna i den politiska debatten idag och skadar ytterligare tilltron till våra politiker för lång tid framåt. Liksom kyrkan tidigare försökt göra, måste man få kvinnorna och deras tämjda skuggfigurer att bättre besinna sig och tiga bättre i församlingen. Man måste återvinna en ideologi som bättre förstår t ex marknadsföring och människors mer grundläggande behov(som t ex genusfrågan också utifrån en maskulin horisont). Arbetarrörelsen gör därför troligen bäst i att som näringslivet gör, i högre utsträckning överlämna politiken till de mer distingerade, äldre och belevade gentlemännen i sina organisationer
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Ja, samling vid pumpen. Valdagen året 2010 närmar sig. När de röd-gröna saknar en ordentlig "stake" och genomtänkt tanke som omfattar alla i sina förslag flyr väljarna. Enligt opinionsundersökningar så går de röd-gröna partierna med socialdemokratin i spetsen mot ett katastrofval. Orsaken till det här ligger i leken med just bröstpumpen om man så vill, som symboliserar substitutet för den brist på fallos som man lider. Det här och vissa feministers och journalisters tabubeläggande av traditionella manliga värderingar driver horder av väljare in i osäkerhet, låg självkänsla och förvirring i politisk tillhörighet och ideologi.
Solidaritet och hoppfullhet i ett samhälle måste nämligen också omfatta och tilltala männen och killarna i samhället. Det feministiska genusperspektivet (oftast formulerat av missnöjda medelklasskvinnor som säger sig tillhöra vänsterblocket), har därmed drivits för långt. Partiledare som Lars Ohly och miljöpartiets språkrör Peter Eriksson försöker desperat undkomma stämpeln av en mesig underordning till feminismen genom att tafatt försöka flörta med typiskt manliga lekområden som teknik, ekonomi, idrott och fotboll (vilket naturligtvia underminerar tilltron till dem ytterligare).
I den här outtalade atmosfären av ett val som tycks ha kommit att handla om en feministisk ideologi kontra en traditionell manlig arbetarideologi, är det inte så konstigt att moderaterna blir det nya arbetarpartiet eftersom vänsterblocket avsagt sig sin huvudideologi till förmån för Schymans lilla röda plus Freuds välkända kung Oidipusbeskrivning. Ideologerna inom den tidigare s.k. arbetarrörelsen har så att säga "sålt bort taskan till räven". Arbetarrörelsen, som vi känner den sedan tidigare, med fackförbunden som en central kärngruppering, står troligen inför en stor och gruvlig omprövning efter valet, om man någonsin vill återse regeringsmakten igen.
Det här beskrivna (desauveringen av traditionella strukturer), skymmer nu tyvärr helt ljuset för de viktiga sakfrågorna i den politiska debatten idag och skadar ytterligare tilltron till våra politiker för lång tid framåt. Liksom kyrkan tidigare försökt göra, måste man få kvinnorna och deras tämjda skuggfigurer att bättre besinna sig och tiga bättre i församlingen. Man måste återvinna en ideologi som bättre förstår t ex marknadsföring och människors mer grundläggande behov(som t ex genusfrågan också utifrån en maskulin horisont). Arbetarrörelsen gör därför troligen bäst i att som näringslivet gör, i högre utsträckning överlämna politiken till de mer distingerade, äldre och belevade gentlemännen i sina organisationer
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
torsdag 15 juli 2010
Recept på skönhet
Det har ifrågasatts om en person i min position gör människar, eller om jag enbart lyssnar eller pratar med någon. Finns det möjligen recept på liv, välmående, njutning och skönhet, på samma sätt som landstinget idag föreskriver motion på recept? Media intresserar sig för de vackra människorna och dem som tyvärr tappar ansiktet och exploateras för ett lösnummer. Sommarhettan består.
Så gör möjligen också skönheten och attraktionen. Många anser utseendet så viktigt, att man utvecklar en extrem form av utseendefixering med svår ångest och tvångstankar, s.k. dysmorfofobi (Body Dysmorphic Disorder BDD). Ibland, till följd av detta även en social fobi.
Frågan om hur vi ser ut är, och blir alltmer intressant, men är också mycket mer komplex än vi inledningsvis anar. Åtta av tio svenskar anser t ex att utseendet har en stor betydelse för t ex vår framgång i jobbet. Emma K. Evesham, denna enastående kvinna - som enligt Lacan inte finns - har diktat en fairy-tale som exklusivt publiceras på Eliazon.com. En sommarläsning om att inte tappa sitt ansikte, om att hellre se bra ut, om ögats aptit, attraktiviteten, skönheten och vår hunger på livet. Läs berättelsen här: Tappa ansiktet?
Ha en fortsatt härlig sommar!
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Så gör möjligen också skönheten och attraktionen. Många anser utseendet så viktigt, att man utvecklar en extrem form av utseendefixering med svår ångest och tvångstankar, s.k. dysmorfofobi (Body Dysmorphic Disorder BDD). Ibland, till följd av detta även en social fobi.
Frågan om hur vi ser ut är, och blir alltmer intressant, men är också mycket mer komplex än vi inledningsvis anar. Åtta av tio svenskar anser t ex att utseendet har en stor betydelse för t ex vår framgång i jobbet. Emma K. Evesham, denna enastående kvinna - som enligt Lacan inte finns - har diktat en fairy-tale som exklusivt publiceras på Eliazon.com. En sommarläsning om att inte tappa sitt ansikte, om att hellre se bra ut, om ögats aptit, attraktiviteten, skönheten och vår hunger på livet. Läs berättelsen här: Tappa ansiktet?
Ha en fortsatt härlig sommar!
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
måndag 28 juni 2010
Ekonomi, politik och ledarskap
Nobelpristagren Paul Krugmans kontroversiella uttalande om att europeiska politiker medvetet vill se sin befolkning lida som utslag av medvetet ledarskap och maktutövning, är nog att gå lite för långt, anser psykolog Torbjörn K A Eliazon (upphovsman till begreppen œcopathy eller œcopati).
Det politiska etablisemanget i Europa önskar och vill att människorna ska lida. Det här är en fullt medveten strategi för ledarskapets utövning av den ekonomiskt ortodoxa skolan, som till exempel Borg, Reinfeldt och Allians för Sverige går till val på. En seger för en ortodoxi som har föga och lite med ekonomisk rationell analys att göra, vars främsta grundsats är att införandet av ett psykologiskt lidande och en ekonomisk traumatisering och blottställning av andra människor är hur du bäst visar ett bra och effektivt ledarskap i svåra tider.
Att göra människor marginaliserade och fattiga är inte enbart tecken på illa förd politik, utan m a o ett medvetet drag för att få och vinna makt över människors liv och vardag. Den här mycket kraftiga salvan av argument mot det sittande politiska ledarskapet, kommer inte från en socialist ute på vänsterkanten. Det uttrycks i stället av nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman i tidningen New York Times den 27 juni. Krugman varnar dessutom för att världen är på väg in i den tredje stora depressionen (efter den "långa" depressionen med deflation och instabilitet som följde på den stora paniken 1873, och den "stora" depressionen, åren med massarbetslöshet som följde finanskrisen 1929-1931).
Enligt Krugman kommer t ex många arbetslösa människor och människor som befinner sig i utanförskap idag, aldrig att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Det allvarliga i Krugmans kritik är, (förutom att han tror på en stor ekonomisk härdsmälta som moderna människor inte känt vidden och styrkan utav,) inte minst att han därtill anklagar politiska beslutsfattare för att utöva en fullt medveten ekopati, som maktmedel. Detta är ganska hårresande och riskerar förutom att polarisera den politiska diskursen, kanske helt skriva om den politiska kartan och vidga motsättningarna mellan olika subgrupper i samhället. Ekopatin såsom jag själv definierat begreppet har främst enligt min mening exekuterats på ett mer omedvetet och individuellt plan, som girig hunger efter pengar, rikedom och ekonomisk fartblindhet i strukturella beslutsskick inom enskilda företag och organisationer. Krugman går med sitt uttalande ännu längre och vill betrakta ekopati som en världsomspännande politisk rörelse! Okunnig skrämselpropaganda eller verklighet? Jag vill nog påstå att Paul Krugman ogrundat underbygger en teori om en möjlig ekonomisk utveckling, med osakliga argument som enbart ökar politikerförakt och underminerar demokratin.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
Det politiska etablisemanget i Europa önskar och vill att människorna ska lida. Det här är en fullt medveten strategi för ledarskapets utövning av den ekonomiskt ortodoxa skolan, som till exempel Borg, Reinfeldt och Allians för Sverige går till val på. En seger för en ortodoxi som har föga och lite med ekonomisk rationell analys att göra, vars främsta grundsats är att införandet av ett psykologiskt lidande och en ekonomisk traumatisering och blottställning av andra människor är hur du bäst visar ett bra och effektivt ledarskap i svåra tider.
Att göra människor marginaliserade och fattiga är inte enbart tecken på illa förd politik, utan m a o ett medvetet drag för att få och vinna makt över människors liv och vardag. Den här mycket kraftiga salvan av argument mot det sittande politiska ledarskapet, kommer inte från en socialist ute på vänsterkanten. Det uttrycks i stället av nobelpristagaren i ekonomi, Paul Krugman i tidningen New York Times den 27 juni. Krugman varnar dessutom för att världen är på väg in i den tredje stora depressionen (efter den "långa" depressionen med deflation och instabilitet som följde på den stora paniken 1873, och den "stora" depressionen, åren med massarbetslöshet som följde finanskrisen 1929-1931).
Enligt Krugman kommer t ex många arbetslösa människor och människor som befinner sig i utanförskap idag, aldrig att komma in på den reguljära arbetsmarknaden. Det allvarliga i Krugmans kritik är, (förutom att han tror på en stor ekonomisk härdsmälta som moderna människor inte känt vidden och styrkan utav,) inte minst att han därtill anklagar politiska beslutsfattare för att utöva en fullt medveten ekopati, som maktmedel. Detta är ganska hårresande och riskerar förutom att polarisera den politiska diskursen, kanske helt skriva om den politiska kartan och vidga motsättningarna mellan olika subgrupper i samhället. Ekopatin såsom jag själv definierat begreppet har främst enligt min mening exekuterats på ett mer omedvetet och individuellt plan, som girig hunger efter pengar, rikedom och ekonomisk fartblindhet i strukturella beslutsskick inom enskilda företag och organisationer. Krugman går med sitt uttalande ännu längre och vill betrakta ekopati som en världsomspännande politisk rörelse! Okunnig skrämselpropaganda eller verklighet? Jag vill nog påstå att Paul Krugman ogrundat underbygger en teori om en möjlig ekonomisk utveckling, med osakliga argument som enbart ökar politikerförakt och underminerar demokratin.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se
söndag 16 maj 2010
Legenden Lady Godiva
och när tusen år sedan har gått…..
Åren går, men förändras vi? Denna sedesamma berättelse om en liten händelse för 1000 år sedan tycks mig lika högaktuell och lärorik idag, säger psykologen Torbjörn K A Eliazon.
”Den berör frågor som skattepolitik, val, kärlek, avund, modet, könsrelationer, varumärken, välfärdens och skönhetens rena förbannelse och vår önskan att bli förstådda eller sedda (i alla dess tvetydiga former).”
En fantastisk berättelse, om ett lika fantastiskt liv, ett millenium innan din egen dotters födelse. Men, har vi lärt oss något? Läs den här: Lady Godiva
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Prinsessbröllop mellan Victoria och Daniel:
Därför älskar vi Victoria!
Åren går, men förändras vi? Denna sedesamma berättelse om en liten händelse för 1000 år sedan tycks mig lika högaktuell och lärorik idag, säger psykologen Torbjörn K A Eliazon.
”Den berör frågor som skattepolitik, val, kärlek, avund, modet, könsrelationer, varumärken, välfärdens och skönhetens rena förbannelse och vår önskan att bli förstådda eller sedda (i alla dess tvetydiga former).”
En fantastisk berättelse, om ett lika fantastiskt liv, ett millenium innan din egen dotters födelse. Men, har vi lärt oss något? Läs den här: Lady Godiva
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Prinsessbröllop mellan Victoria och Daniel:
Därför älskar vi Victoria!
torsdag 13 maj 2010
Nya jobb i vården
Söker du jobb eller nya utmaningar inom vården? Håll ut, det finns hopp! Utan att explicit formulera sig på det sättet är Regeringen nu på väg att genomföra en av sina mest ekonomiskt handlingskraftiga, jobbskapande, effektiva och omvälvande arbetsmarknads- och vårdreformer någonsin. Regeringen föreslår en LOVE-reform (SOU 2009:84) som närmast innebär en kulturrevolution inom arbetsmarknads- och vårdområdena. En mycket positiv och hoppingivande förändring i landstingens förutsättningar att fritt organisera sin verksamhet genom att äntligen ge alla privata vårdgivare och vårdentreprenörer (som t ex läkare, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, sjuksköterskor och psykologer) möjligheten att fritt etablera sig och verka med samverkansavtal och offentlig finansiering.
På ett mycket klokt sätt fastlår man i förslaget att god hälsa inte är en tydligt avgränsad tjänst, en produkt som kan köpas eller konsumeras, utan den goda hälsan snarare bör betraktas som en pågående process med flera aktörer ofta inblandade. En process som inte alltid har en lätt definierbar början eller slut. Utredningen föreslår därför en ny etableringsplattform för verksamhet inom den öppna hälso- och sjukvården utanför primärvården. Det föreslagna systemet bygger på en ny lag om vårdgivaretablering (LOVE) som ska träda i kraft från den 1 januari 2011. Utformningen av etableringsplattformen siktar på att åstadkomma en styrning mot vårdens mål och resultat, samt premierar sammanhållna vårdprocesser för aktuella klienter. Utredningen anser att en inriktning bör vara att skapa ersättningssystem som är samarbets- och hälsofrämjande och stimulerar nytänkande.
En enskild etablering enligt det föreslagna systemet är reglerad och sker i två steg. I det första steget ska den vårdgivare som vill etablera sig med offentlig finansiering erhålla tillstånd och genomföra en registrering. Detta sker hos tillsynsmyndigheten, t ex Socialstyrelsen som idag driver ett vårdgivarregister för oss som är legitimerad personal. Där bedöms om vårdgivaren har adekvat kompetens för att bedriva den aktuella verksamheten. I det andra steget ansöker vårdgivaren om godkännande i det landsting där verksamheten ska bedrivas. Det är således vårdentreprenören som tar initiativet till att formulera en avsiktsförklaring för etablering.
Många människor i Sverige (särskilt inom offentlig sektor och fackförening tyvärr), förväxlar oftast ett utbyggt trygghets- och välfärdssystem för de svagaste grupperna i samhället med åtgärder och politiska budskap som hellre gagnar deras egen löneutveckling och trygghet i anställningen bäst. Solidariteten att ge den absolut bästa hjälpen till dem som behöver den bäst sätts därmed ur spel och det är sorgligt faktum hur tidigare progressiva grupper, åsikter, ideologier och t o m behandlingstekniker korrumperats och blivit vakthundar av verksamheter som inte fungerar som de ska. Det radikalt nya och annorlunda i LOVE är att man åter sätter de mest utsatta människornas behov och valfrihet i fokus igen, framför ruinerande särintressen (som vi idag ser resultaten av i bl a Greklands ekonomi).
Etableringsrätten i utredningens förslag protegerar rättvisa förutsättningar att kunna etablera sig i den gemensamt finansierade hälso- och sjukvården, något som särskilt gynnar de som önskar ett något högre integritetsskydd för sina personliga talanger och tillkortakommanden och kvinnors förutsättningar (såväl som blivande eller egna vårdföretagare och som vårdtagare). Samtidigt som Regeringens förslag kritiskt granskar vårdutövarens bekvämlighet och sätt att organisera verksamheten, effektiviteten och kompetensen i behandlingsåtgärder, optimerar regeringsförslaget på ett bra sätt hur man bäst använder knappa gemensamma ekonomiska resurser. För hårt pressade kommuner, landsting och arbetsgivare med bl a stigande behov av en kostnadsdrivande psykiatrisk vård, äldrevård, företagshälsovård och skolhälsovård innebär det här utmärkta och reellt personliga valfrihetsförslaget en nödvändig avlastning och mycket väsentliga besparingsmöjligheter och effektivitetsvinster.
Eliazon har allt sedan 1989 bedrivit nätverksbaserat och privat klientfokuserat företags-, skol-, hälso- och sjukvård. Idag med mottagningsställen i bl a Östersund och Göteborg. Andelen privat driven hälso- och sjukvård har egentligen minskat genom landstingens marknadsmonopol sedan 2001, men vi genomför insatser via olika samarbeten och underleverantörer. Syftet med samarbeten är en ömsesidig intention och ”win-win” lösning som ska gagna både uppdragstagare och företaget Eliazon. Samarbeten erbjuder vanligen uppdragstagare större personlig frihet, intressanta, omväxlande och intellektuellt stimulerande arbetsuppgifter, plus extraordinära personliga utvecklingsmöjligheter (t ex för vidareutbildning och forskning), i spännande och energigivande framtidsbranscher.
För Eliazon innebär syftet med samarbeten oftast ett samordnat förfarande främst av en horisontell kompletterande kollegial natur. Samarbeten ger bättre kompletterande bredd, styrka och konkurrensfördelar vid offentliga upphandlingar, kortare, effektivare, flexiblare inställelsetider och väntetider för kunder, fler perspektiv och prövade behandlingsmetoder. Bättre täckningsbidrag i prissättning, ökad produktion, innovation och mångfald i tjänsteutbud. Samarbeten kan också tillföra ekonomiska fördelar, eftersom det kan vara ett sätt att dela marknadsföringsinsatser, risker, minska på kostnader, dela på, maximera utveckling, potential, prestation, know-how och begåvning, samt att snabbare lansera innovativa idéer och förslag ut till marknaden. Samarbeten tillför effektivitetsvinster vid inköp, standardisering, kvalitetsuppföljning, administration, annonsering och informationsutbyten.
Nu när Regeringen är beredd att genomföra en bra och mycket klientfokuserad reformering strävar Eliazon som redan etablerad vårdaktör mot ytterligare samarbeten och verksamhetsutveckling. Den positiva psykologin om ökat välmående, förbättrad arbetsförmåga, välbefinnade, skönhet och produktivitet tangerar ockå många andra verksamhetsområden. För att tillhandahålla god service och vidare ha kapacitet att leverera tjänster med god kvalité i sådan omfattning att våra kunders behov snabbt kan tillfredställas söker Eliazon därför ytterligare underleverantörer runt om i landet. Är du därför korrekt auktoriserad eller legitimerad inom ditt yrke (med examen från ett välrenommerat institut, universitet eller högskola) som t ex ekonom, jurist, läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog, psykoterapeut, socionom, beteendevetare, miljöingenjör, pedagog, diakon, präst, personaladministratör, hälsoutvecklare, massageterapeut, bild- eller musikterapeut, coach, skönhetsanalytiker, couturier, stylist, marknadsförare, reklammakare, modeskapare, bildkonstnär, illustratör, designer, curator, art director, konsthantverkare, maskör, frisör, bildlärare, modist, parfymör, scenograf, webbdesigner etc, tecknar vi gärna ytterligare underleverantörsavtal, kanske med dig eller ditt företag. Ansök om och upprätta ett förslag till underleverantörsavtal med Eliazon här.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
På ett mycket klokt sätt fastlår man i förslaget att god hälsa inte är en tydligt avgränsad tjänst, en produkt som kan köpas eller konsumeras, utan den goda hälsan snarare bör betraktas som en pågående process med flera aktörer ofta inblandade. En process som inte alltid har en lätt definierbar början eller slut. Utredningen föreslår därför en ny etableringsplattform för verksamhet inom den öppna hälso- och sjukvården utanför primärvården. Det föreslagna systemet bygger på en ny lag om vårdgivaretablering (LOVE) som ska träda i kraft från den 1 januari 2011. Utformningen av etableringsplattformen siktar på att åstadkomma en styrning mot vårdens mål och resultat, samt premierar sammanhållna vårdprocesser för aktuella klienter. Utredningen anser att en inriktning bör vara att skapa ersättningssystem som är samarbets- och hälsofrämjande och stimulerar nytänkande.
En enskild etablering enligt det föreslagna systemet är reglerad och sker i två steg. I det första steget ska den vårdgivare som vill etablera sig med offentlig finansiering erhålla tillstånd och genomföra en registrering. Detta sker hos tillsynsmyndigheten, t ex Socialstyrelsen som idag driver ett vårdgivarregister för oss som är legitimerad personal. Där bedöms om vårdgivaren har adekvat kompetens för att bedriva den aktuella verksamheten. I det andra steget ansöker vårdgivaren om godkännande i det landsting där verksamheten ska bedrivas. Det är således vårdentreprenören som tar initiativet till att formulera en avsiktsförklaring för etablering.
Många människor i Sverige (särskilt inom offentlig sektor och fackförening tyvärr), förväxlar oftast ett utbyggt trygghets- och välfärdssystem för de svagaste grupperna i samhället med åtgärder och politiska budskap som hellre gagnar deras egen löneutveckling och trygghet i anställningen bäst. Solidariteten att ge den absolut bästa hjälpen till dem som behöver den bäst sätts därmed ur spel och det är sorgligt faktum hur tidigare progressiva grupper, åsikter, ideologier och t o m behandlingstekniker korrumperats och blivit vakthundar av verksamheter som inte fungerar som de ska. Det radikalt nya och annorlunda i LOVE är att man åter sätter de mest utsatta människornas behov och valfrihet i fokus igen, framför ruinerande särintressen (som vi idag ser resultaten av i bl a Greklands ekonomi).
Etableringsrätten i utredningens förslag protegerar rättvisa förutsättningar att kunna etablera sig i den gemensamt finansierade hälso- och sjukvården, något som särskilt gynnar de som önskar ett något högre integritetsskydd för sina personliga talanger och tillkortakommanden och kvinnors förutsättningar (såväl som blivande eller egna vårdföretagare och som vårdtagare). Samtidigt som Regeringens förslag kritiskt granskar vårdutövarens bekvämlighet och sätt att organisera verksamheten, effektiviteten och kompetensen i behandlingsåtgärder, optimerar regeringsförslaget på ett bra sätt hur man bäst använder knappa gemensamma ekonomiska resurser. För hårt pressade kommuner, landsting och arbetsgivare med bl a stigande behov av en kostnadsdrivande psykiatrisk vård, äldrevård, företagshälsovård och skolhälsovård innebär det här utmärkta och reellt personliga valfrihetsförslaget en nödvändig avlastning och mycket väsentliga besparingsmöjligheter och effektivitetsvinster.
Eliazon har allt sedan 1989 bedrivit nätverksbaserat och privat klientfokuserat företags-, skol-, hälso- och sjukvård. Idag med mottagningsställen i bl a Östersund och Göteborg. Andelen privat driven hälso- och sjukvård har egentligen minskat genom landstingens marknadsmonopol sedan 2001, men vi genomför insatser via olika samarbeten och underleverantörer. Syftet med samarbeten är en ömsesidig intention och ”win-win” lösning som ska gagna både uppdragstagare och företaget Eliazon. Samarbeten erbjuder vanligen uppdragstagare större personlig frihet, intressanta, omväxlande och intellektuellt stimulerande arbetsuppgifter, plus extraordinära personliga utvecklingsmöjligheter (t ex för vidareutbildning och forskning), i spännande och energigivande framtidsbranscher.
För Eliazon innebär syftet med samarbeten oftast ett samordnat förfarande främst av en horisontell kompletterande kollegial natur. Samarbeten ger bättre kompletterande bredd, styrka och konkurrensfördelar vid offentliga upphandlingar, kortare, effektivare, flexiblare inställelsetider och väntetider för kunder, fler perspektiv och prövade behandlingsmetoder. Bättre täckningsbidrag i prissättning, ökad produktion, innovation och mångfald i tjänsteutbud. Samarbeten kan också tillföra ekonomiska fördelar, eftersom det kan vara ett sätt att dela marknadsföringsinsatser, risker, minska på kostnader, dela på, maximera utveckling, potential, prestation, know-how och begåvning, samt att snabbare lansera innovativa idéer och förslag ut till marknaden. Samarbeten tillför effektivitetsvinster vid inköp, standardisering, kvalitetsuppföljning, administration, annonsering och informationsutbyten.
Nu när Regeringen är beredd att genomföra en bra och mycket klientfokuserad reformering strävar Eliazon som redan etablerad vårdaktör mot ytterligare samarbeten och verksamhetsutveckling. Den positiva psykologin om ökat välmående, förbättrad arbetsförmåga, välbefinnade, skönhet och produktivitet tangerar ockå många andra verksamhetsområden. För att tillhandahålla god service och vidare ha kapacitet att leverera tjänster med god kvalité i sådan omfattning att våra kunders behov snabbt kan tillfredställas söker Eliazon därför ytterligare underleverantörer runt om i landet. Är du därför korrekt auktoriserad eller legitimerad inom ditt yrke (med examen från ett välrenommerat institut, universitet eller högskola) som t ex ekonom, jurist, läkare, sjuksköterska, sjukgymnast, arbetsterapeut, psykolog, psykoterapeut, socionom, beteendevetare, miljöingenjör, pedagog, diakon, präst, personaladministratör, hälsoutvecklare, massageterapeut, bild- eller musikterapeut, coach, skönhetsanalytiker, couturier, stylist, marknadsförare, reklammakare, modeskapare, bildkonstnär, illustratör, designer, curator, art director, konsthantverkare, maskör, frisör, bildlärare, modist, parfymör, scenograf, webbdesigner etc, tecknar vi gärna ytterligare underleverantörsavtal, kanske med dig eller ditt företag. Ansök om och upprätta ett förslag till underleverantörsavtal med Eliazon här.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
fredag 23 april 2010
Mer än en piga?
Är den svenska befolkningen blott konsumerande valboskap, pigor och dränger eller vill vi någonting mer och existentiellt annorlunda frågar sig leg.psykolog/socionom Torbjörn K A Eliazon i denna artikel om bl a utförsäkring, auktoritetsbehov, prinsessbröllop och riksdagsval.
Äldre herrar kan nostalgiskt tycka att det nog var bättre förr. Det här för att som en av de äldre herrarna sa: -" Förr kunde man få en bra dräng för 30: - och en bra piga för bara 15: -" (per månad)! Idag är den ledande politiska devisen från samtliga politiska partier i Sverige densamma som judarna löd under i koncentrationslägren "Arbeit macht Freiheit" d v s det är genom arbete och karriär vi ska bli självförverkligade, klokare och fria. Det senare gäller förstås med vissa inskränkningar speciellt som den citerade äldre herrens filosofi och klassificering av arbetskraften finns kvar, särskilt inom det hårdföra segment inom kapitalismen som kallats slavens arbete eller WalMart-ekonomi.
Pig- och dräng terminologin bottnar ur en lutheransk arbetsmoral genomsyrad av altruism, nit, redlighet och försakelse av egna behov som lever kvar i bl. a de utförsäkrades ömmande kroppar och i girigheten (som den t ex uttrycker sig i konsumtionsmönster, lönebildning och visat sig i bonusexcesser, bank- och finanskris). En girig hunger som föraktas av några och dyrkas av andra. Paradoxalt nog så har samtidigt det främsta argumentet för att försvara t ex prinsessbröllop, kungahuset och en ekonomisk välsituerad politisk kuria och statsapparat, blivit just att man är eller tjänar som pigor och drängar (åt folket eller näringslivet) och dessutom har rimligt modesta löner som håller konsumtion och efterfrågan uppe.
Det finaste man kan vara idag är kändis, men också kändisen bör vara en arbetsmyra, en fotsoldat, en piga eller tjänande dräng för publicistiken. T ex de politiska valdebatterna idag (särskilt med ökade inslag av personval) handlar om vilken partiledare som är den bästa pigan eller drängen. (Härigenom blir RUT-avdraget särskilt symboliskt laddad i valdebatten.) Om målsättningen och ambitionen blir för otydlig, oklar eller uppfattas som extravagant och oförståelig förlorar vi snart fotfästet i menigheten för att inte tala om - måttfullheten. Blir anklagade för - att vilja mer! Den existentiella friheten lindas hela tiden in i den ekonomiska materialitetens konkreta realitet. Frågan är om vår samtid, våra medmänniskor, arbetsmarknaden, politiker, religionen och etiken någonsin betraktar vårt existentiella berättigande och frihetspatos högre än den inledande drängfilosofin (jmfr även Hegels berömda Herre-Slav-allegori).
I vår moderna tillvaro och till trots av det synbart jämbördiga i den utbredda drängmoralen, ingår antagligen ett starkt behov och en underliggande stor längtan efter en annan suveränare styrka och en hyggligare verksam auktoritet. En auktoritet vars hopp och positiva narcissism är värd vår beundran, som vi kan böja oss inför, behärskas och eventuellt också bli misshandlade av. Ett samma starka väsen som sagornas hjältar berömmer sig för att ha besegrat och en individ som bortom utnyttjandet i drängfilosofin kan försäkra oss om, att vi verkligen är hans älskade barn. Tankens övertygande bestämdhet, viljans styrka och hans handlingars tyngd skapar här gestalten för våra drömmar vid sidan av en uttalad självständighet, oberoende och en närapå gudomlig bekymmerslöshet som kan stegras till det hänsynslösa.
Andliga ledare som Dalai Lama och bibelns Moses kan vara två sådana här gestalter. Man måste givetvis beundra en sådan människa, man kan lita på honom, men man kan inte låta bli att nog också frukta och avundas honom. Gestalten påverkar nämligen sina medmänniskor genom sin autentiska personlighet, sina drömmar, sin godhet och stramt burna idéer och vägvisning. Under vår livstid utdömer vi många andra ovärdiga personer och försöker i dem utforma ett anlete. Personer, ledare, chefer, idoler och människor vilkas verkan på samtid eller eftervärld kan ifrågasättas. Hur är det då möjligt att de flesta framlever sina liv som pigor och drängar och andra enskilda människor utvecklar en aktivitet som förmår förändra livslinjer, svar och definitioner, förflytta berg kanske för århundraden och generationer framåt?
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Äldre herrar kan nostalgiskt tycka att det nog var bättre förr. Det här för att som en av de äldre herrarna sa: -" Förr kunde man få en bra dräng för 30: - och en bra piga för bara 15: -" (per månad)! Idag är den ledande politiska devisen från samtliga politiska partier i Sverige densamma som judarna löd under i koncentrationslägren "Arbeit macht Freiheit" d v s det är genom arbete och karriär vi ska bli självförverkligade, klokare och fria. Det senare gäller förstås med vissa inskränkningar speciellt som den citerade äldre herrens filosofi och klassificering av arbetskraften finns kvar, särskilt inom det hårdföra segment inom kapitalismen som kallats slavens arbete eller WalMart-ekonomi.
Pig- och dräng terminologin bottnar ur en lutheransk arbetsmoral genomsyrad av altruism, nit, redlighet och försakelse av egna behov som lever kvar i bl. a de utförsäkrades ömmande kroppar och i girigheten (som den t ex uttrycker sig i konsumtionsmönster, lönebildning och visat sig i bonusexcesser, bank- och finanskris). En girig hunger som föraktas av några och dyrkas av andra. Paradoxalt nog så har samtidigt det främsta argumentet för att försvara t ex prinsessbröllop, kungahuset och en ekonomisk välsituerad politisk kuria och statsapparat, blivit just att man är eller tjänar som pigor och drängar (åt folket eller näringslivet) och dessutom har rimligt modesta löner som håller konsumtion och efterfrågan uppe.
Det finaste man kan vara idag är kändis, men också kändisen bör vara en arbetsmyra, en fotsoldat, en piga eller tjänande dräng för publicistiken. T ex de politiska valdebatterna idag (särskilt med ökade inslag av personval) handlar om vilken partiledare som är den bästa pigan eller drängen. (Härigenom blir RUT-avdraget särskilt symboliskt laddad i valdebatten.) Om målsättningen och ambitionen blir för otydlig, oklar eller uppfattas som extravagant och oförståelig förlorar vi snart fotfästet i menigheten för att inte tala om - måttfullheten. Blir anklagade för - att vilja mer! Den existentiella friheten lindas hela tiden in i den ekonomiska materialitetens konkreta realitet. Frågan är om vår samtid, våra medmänniskor, arbetsmarknaden, politiker, religionen och etiken någonsin betraktar vårt existentiella berättigande och frihetspatos högre än den inledande drängfilosofin (jmfr även Hegels berömda Herre-Slav-allegori).
I vår moderna tillvaro och till trots av det synbart jämbördiga i den utbredda drängmoralen, ingår antagligen ett starkt behov och en underliggande stor längtan efter en annan suveränare styrka och en hyggligare verksam auktoritet. En auktoritet vars hopp och positiva narcissism är värd vår beundran, som vi kan böja oss inför, behärskas och eventuellt också bli misshandlade av. Ett samma starka väsen som sagornas hjältar berömmer sig för att ha besegrat och en individ som bortom utnyttjandet i drängfilosofin kan försäkra oss om, att vi verkligen är hans älskade barn. Tankens övertygande bestämdhet, viljans styrka och hans handlingars tyngd skapar här gestalten för våra drömmar vid sidan av en uttalad självständighet, oberoende och en närapå gudomlig bekymmerslöshet som kan stegras till det hänsynslösa.
Andliga ledare som Dalai Lama och bibelns Moses kan vara två sådana här gestalter. Man måste givetvis beundra en sådan människa, man kan lita på honom, men man kan inte låta bli att nog också frukta och avundas honom. Gestalten påverkar nämligen sina medmänniskor genom sin autentiska personlighet, sina drömmar, sin godhet och stramt burna idéer och vägvisning. Under vår livstid utdömer vi många andra ovärdiga personer och försöker i dem utforma ett anlete. Personer, ledare, chefer, idoler och människor vilkas verkan på samtid eller eftervärld kan ifrågasättas. Hur är det då möjligt att de flesta framlever sina liv som pigor och drängar och andra enskilda människor utvecklar en aktivitet som förmår förändra livslinjer, svar och definitioner, förflytta berg kanske för århundraden och generationer framåt?
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
fredag 5 mars 2010
Victoria och Daniel
Varför älskar vi Victoria och Daniel, kungabröllop och kungahuset?
Väl tajmat inför stundande prinsessbrölopp och ett kommande riksdagsval, i en särskilt exklusiv och mycket hedersam intervju med Eliazon, presenterar nu tidskriften QUEEN (nr 1/2010) de intrikata svaren på varför vi egentligen älskar och behöver vårt kungahus i Sverige.
Kung Carl XVI Gustaf, drottning Silvia för att inte tala om prinsessorna Victoria och Madeleine och prins Carl Philip har ju verkligen sitt svenska folks hjärtliga stöd. Ca 70 procent av svenskarna vill nämligen ha fortsatt monarki i Sverige. Vetenskapsjournalisten Catarina Baldo Zagadou, är frilansskribenten som tagit sig an att på djupet psykologiskt analysera den spännande och politiskt delvis heta frågan om kungahusets betydelse i samarbete med oss och Göteborgs universitet. Begrunda alla oväntade frågor och svar som t om kan förändra, påverka och förlösa en mer oförutsägbar, annorlunda eller intressant valutgång i höst. Läs det unika och fantastiska reportaget om varför vi älskar kungahuset och kronprinsessan Victoria här.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Väl tajmat inför stundande prinsessbrölopp och ett kommande riksdagsval, i en särskilt exklusiv och mycket hedersam intervju med Eliazon, presenterar nu tidskriften QUEEN (nr 1/2010) de intrikata svaren på varför vi egentligen älskar och behöver vårt kungahus i Sverige.
Kung Carl XVI Gustaf, drottning Silvia för att inte tala om prinsessorna Victoria och Madeleine och prins Carl Philip har ju verkligen sitt svenska folks hjärtliga stöd. Ca 70 procent av svenskarna vill nämligen ha fortsatt monarki i Sverige. Vetenskapsjournalisten Catarina Baldo Zagadou, är frilansskribenten som tagit sig an att på djupet psykologiskt analysera den spännande och politiskt delvis heta frågan om kungahusets betydelse i samarbete med oss och Göteborgs universitet. Begrunda alla oväntade frågor och svar som t om kan förändra, påverka och förlösa en mer oförutsägbar, annorlunda eller intressant valutgång i höst. Läs det unika och fantastiska reportaget om varför vi älskar kungahuset och kronprinsessan Victoria här.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
fredag 1 januari 2010
Dåligt minne och glömska hos äldre
Aj då, glömde du nyårshälsningen!? Glömska, glömmer saker, dåligt minne och kom ihåg och liknande beskrivningar på kognitiva minnessvårigheter kan bero på ett flertal orsaker (t ex ångest, stress, depression, koncentrationsproblem, hormonella rubbningar, utveckling mot Alzheimers sjukdom eller andra demensformer, men t o m ingå som en del av de normala processerna i åldrandet). Åldrandets inverkan på minnet varierar påtagligt beroende på vilka minnesfunktioner som man avser. Vi psykologer pratar ofta om glömskan som bortfall i olika funktioner hos minnet (verbalt och visuellt arbetsminne, visuospatial igenkänning och återgivning, episodiskt och semantiskt långtidsminne, minnesprocesser, sammanbindning etc).
Flera longitudinella forskningsstudier (t ex av Lars Nygren och Lars-Göran Nilsson vid Betulaprojektet i Umeå och av Sherry Willis vid Pennsylvania University, Arthur Kramer vid Illinois University, Jerome Yesavage vid Stanford University samt Michael Marsiske vid University of Florida) visar på betydande individuella skillnader i hur kognition och minne försämras av hög ålder. Många väl utbildade äldre som idag använder god ekonomi till att skaffa sig ökad insikt och kunskap om vad de behöver, kan dock belönas med ett betydligt friskare liv, större självtillfredställande samt att kunna leva längre och mer innehållsrikt än tidigare generationer.
De äldres andel av befolkningen passerar nu de yngre. Människor som fyllt 65 år utgör snart över 20 procent av befolkningen, vilket innebär mer än en fördubbling sedan 1950. År 2040 väntas de äldre människorna utgöra en fjärdedel av hela den svenska befolkningen. Samhället, privat sektor och inte minst en offentlig sektor, måste därför leva upp till nya och högre förväntningar att anpassa sitt utbud av tjänster till de äldre människornas växande behov och efterfrågan, även på en bra hälsoutveckling inom kognitionens och tänkandets område. Glömskan är t ex inte en given bieffekt av ett naturligt åldrande, utan kan i många fall behöva utredas närmare och mer ingående.
När andelen äldre ökar insjuknar allt fler personer i demens. Det blir då allt viktigare att upptäcka demensutvecklingen i ett tidigt skede, eftersom nya mediciner hela tiden utvecklas för att bromsa insjuknandet. Inför verksamhetsåret 2010 erbjuder nu Eliazon därför ett helt nytt kognitivt batteri av vetenskapligt beprövade visuospatsiala tester och psykometriska screeninginstrument som vart och ett för sig, visat stor användbarhet att t ex tidigt upptäcka och predicera Alzheimers sjukdom (och även andra sjukdomar och hjärnskador), långt innan de kan avläsas vid t ex funktionella magnetkameraundersökningar (fMRI). Fördelen är bl a att man tidigt kan bedöma riskmarkörer för vissa tillstånd och undanröja oberättigad oro såväl hos den som genomgår utredningen som hos deras närstående och anhöriga. En nackdel kan vara att en valid och reliabel dikotomisering ökar kraven på resurser för ytterligare differentialdiagnostik, utredning och behandling.
Om personen som genomgår utredningen samtycker till det, kan testresultaten vidare ge aktuella företagsläkare, distriktsläkare och andra vårdgivare ytterligare differentialdiagnostiskt underlag vid svårbedömda diffusa symtom och tecken på ohälsa, med tillägg av en sannolikt tidigare remittering till neurologiska och geriatriska specialister samt förskrivning av uppbromsande behandlingsinsatser (t ex medicinering tidigarelagd i sjukdomsförloppet) för aktuella fall. Den psykometriska utvärderingen går relativt snabbt att administrera, och är en mycket kostnadseffektiv och en billig men bra psykohygienisk investering utan biverkningar för klienten. Testerna tillhandahålls på mottagningar i Östersund (Tidsbeställning tel. 063 - 10 32 50) och Göteborg (tel 031 - 711 20 50).
GOD HÄLSA + BRA MINNE =
GOTT NYTT ÅR - 2010!
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Flera longitudinella forskningsstudier (t ex av Lars Nygren och Lars-Göran Nilsson vid Betulaprojektet i Umeå och av Sherry Willis vid Pennsylvania University, Arthur Kramer vid Illinois University, Jerome Yesavage vid Stanford University samt Michael Marsiske vid University of Florida) visar på betydande individuella skillnader i hur kognition och minne försämras av hög ålder. Många väl utbildade äldre som idag använder god ekonomi till att skaffa sig ökad insikt och kunskap om vad de behöver, kan dock belönas med ett betydligt friskare liv, större självtillfredställande samt att kunna leva längre och mer innehållsrikt än tidigare generationer.
De äldres andel av befolkningen passerar nu de yngre. Människor som fyllt 65 år utgör snart över 20 procent av befolkningen, vilket innebär mer än en fördubbling sedan 1950. År 2040 väntas de äldre människorna utgöra en fjärdedel av hela den svenska befolkningen. Samhället, privat sektor och inte minst en offentlig sektor, måste därför leva upp till nya och högre förväntningar att anpassa sitt utbud av tjänster till de äldre människornas växande behov och efterfrågan, även på en bra hälsoutveckling inom kognitionens och tänkandets område. Glömskan är t ex inte en given bieffekt av ett naturligt åldrande, utan kan i många fall behöva utredas närmare och mer ingående.
När andelen äldre ökar insjuknar allt fler personer i demens. Det blir då allt viktigare att upptäcka demensutvecklingen i ett tidigt skede, eftersom nya mediciner hela tiden utvecklas för att bromsa insjuknandet. Inför verksamhetsåret 2010 erbjuder nu Eliazon därför ett helt nytt kognitivt batteri av vetenskapligt beprövade visuospatsiala tester och psykometriska screeninginstrument som vart och ett för sig, visat stor användbarhet att t ex tidigt upptäcka och predicera Alzheimers sjukdom (och även andra sjukdomar och hjärnskador), långt innan de kan avläsas vid t ex funktionella magnetkameraundersökningar (fMRI). Fördelen är bl a att man tidigt kan bedöma riskmarkörer för vissa tillstånd och undanröja oberättigad oro såväl hos den som genomgår utredningen som hos deras närstående och anhöriga. En nackdel kan vara att en valid och reliabel dikotomisering ökar kraven på resurser för ytterligare differentialdiagnostik, utredning och behandling.
Om personen som genomgår utredningen samtycker till det, kan testresultaten vidare ge aktuella företagsläkare, distriktsläkare och andra vårdgivare ytterligare differentialdiagnostiskt underlag vid svårbedömda diffusa symtom och tecken på ohälsa, med tillägg av en sannolikt tidigare remittering till neurologiska och geriatriska specialister samt förskrivning av uppbromsande behandlingsinsatser (t ex medicinering tidigarelagd i sjukdomsförloppet) för aktuella fall. Den psykometriska utvärderingen går relativt snabbt att administrera, och är en mycket kostnadseffektiv och en billig men bra psykohygienisk investering utan biverkningar för klienten. Testerna tillhandahålls på mottagningar i Östersund (Tidsbeställning tel. 063 - 10 32 50) och Göteborg (tel 031 - 711 20 50).
GOD HÄLSA + BRA MINNE =
GOTT NYTT ÅR - 2010!
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)