Tig i församlingen!

Tala är silver, tiga är guld. Det vi tillåts visa upp som blickfång eller säga andra måste ha en gräns eller bortre punkt som inte får passeras eller exploateras. Detta för att en demokratisk civilisation och en privat sfär i vår tillvaro ska vara möjlig. Tabun och tigande fyller här antagligen en viktig funktion för att skydda människor mot djuriska beteenden och infall, rovdjursögon och allt för hett och öppet affektliv, tror psykolog Torbjörn K A Eliazon.

Tig i församlingen och prata hellre din sanning i slutna, stängda och välisolerade terapirum! En inflammerad debatt har uppstått betr. hur barn exploateras och utnyttjas i media. Vi skulle kunna tro att gränsen för vad jag har kallat ”vår hungriga och rovgiriga blick” förhoppningsvis är nådd, när en person som kallats terapeut med uppenbara yrkesmässiga vanföreställningar viker ut sina egna och sina klienters tillkortakommanden och brister inför miljontals åskådare (sanktionerad av ett Public Service-företag vars affärsidé blivit att slakta det privata med offentlig finansiering). Man kan som en av landets få rakryggade journalister i den aktuella debatten – Kattis Ahlström känna stor sorg, skam och en enorm vanmakt över den kommersialiserade utvecklingen, men skadorna är redan i de aktuella fallen- skedda, om ännu ej fullbordade.

Det finns t o m en stor risk i att man enbart som aktör i debatten, deltar i att förstärka exploateringen och skadorna ytterligare. Men, kan vi då lära något av den och all denna längtan efter - blickfång? Det som den refererade debatten om medias exploatering av barn ytterst handlar om är att en civilisation måste vidmakthålla och värna sina tabun och integritetsregler, för att bestå och fungera demokratiskt och socialt också inom syndriftens område. Idag luckras den privata sfären upp och sönderfaller alltmer i olika privata uttryck för att bli blickfång på offentliga arenor.

Det är lika tveksamt, olämpligt och skadligt att offentligt diskutera enskilda människors privata preferenser, livsval, affekter och känsloliv som det är att tillåta rasistiska personer och partiers (också helt känslostyrda) extrema åsikter i ett samhälle som vill vidmakthålla demokratiska och språkligt kommunikativa ambitioner. Det här gäller alldeles oavsett om den offentliga arenan för det privata uttrycket kallas en självbiografisk bestseller, Facebook, Bilddagboken, Blogger, Skavlan, Här är ditt liv, Ett fall för Louise eller avslöjande journalistik i Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Göteborgs-Posten, Aftonbladet eller Uppdrag Granskning.

Att uppmana människor att helt tiga sönder vissa affektdrivande och polariserande spörsmål är därför en god utarbetad teknik och en klokt avvägd demokratisk handling. Public Service och övriga medias ogenomtänkta övergrepp mot bland annat barn ingår i ett större sammanhang av en kommersiell och konsumtionsstyrd rå exploatering av syndriften och voyeristiskt/exhibitionistiska tendenser och drömmar hos människor. Denna syndrift som är en del av vår varseblivning, styr våra begär, konsumtionsmönster, handlingsberedskap, vårt tittande och seende.Individuellt och i gruppbeteendet. I den allt mer visuellt framställda värld vi konsumerar och har att hantera, accelererar betydelsen för syndriftens fenomenologi och uttryck som blickfång.

Syndriftens inverkan och betydelse måste därför nogsammare beaktas och implementeras i vår lagstiftning, etikettreglerna för våra umgängesformer i t ex media och övervakningssamhället, våra etiska överväganden och ställningstaganden, osv. Individuellt måste vi ta ett större eget ansvar för syndriften så att vi kan glädjas i den i stället för att krossas utav den. Intill detta är allvarligt begrundat och väl beaktat är det klokast att faktiskt helt beslöja sig som de muslimska kvinnorna eller helt tiga i församlingen.

Vad är syndriften?

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Du kan även läsa, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se