Prata med någon

Vårt behov att prata med någon är urgammalt och det som främst skiljer oss från andra existerande arter av liv på jorden. En annan människa som verkligen känner konsten att lyssna bekräftar behovet att prata som mänskligt och gör oss själva mer sedda som mänskliga (enbart genom att lyssna på vad vi faktiskt säger).

Omvänt, kan vi också säga att den som inte vill lyssna till vad vi försöker säga (eller inte tar sig den nödvändiga tiden att lyssna och försöka förstå), förnekar oss vårt största mänskliga behov. Om vi tvingas till att tiga (genom andras ointresse för vad vi vill prata om) så förlorar vi möjligheten att visa vilka vi är. Vi kan inte längre förmedla vad vi vill, vilka intentioner vi har, vad vi tänker, tycker eller känner inför olika situationer. Vi tvingas genom den andres ointresse bli osynliga i vilka vi är och vad vi skulle velat säga eller uttrycka. Vår mening framgår inte och räknas inte av den som ”slagit på dövörat”. I värsta fall blir vi som djur, tysta, stumma och instängda helt i våra egna instinkter, affektliv och varseblivning.

Tidigt lär vi ut och uppmuntrar våra barn att prata. Sedan skriker vi inte sällan till dem att hålla tyst eller t.o.m. - Tig! Hur kan vi då förstå det mänskliga behovet av att prata med någon mer seriöst och allvarligt, samt bli än bättre på att lyssna? Mycket av vår kommunikation idag (speciellt denna och andra medievärldar) präglas tyvärr av en stark aggressiv narcissism och en egocentriskt färgad envägskommunikation som i korthet innebär: ”- Huvudsaken är att jag får säga mitt, sedan lyssnar jag inte till andras synpunkter eller ger något större utrymme för andras mer utarbetade invändningar!”

Genom att kommunikation och detta att få prata med någon är så grundläggande betydelsefullt för människan (och mänskligheten), har vi skrivit in denna betydelse i våra absolut viktigaste mänskliga dokument. T ex ”I begynnelsen var Ordet” finns angivet på flera ställen i Bibeln. I vår svenska grundlag och som en övergripande demokratisk princip hävdar vi ”yttrandefriheten”. Läkaren Sigmund Freuds största upptäckt psykoanalysen (som fortfarande ligger till grund för mycket i den moderna psykoterapin och psykologin), handlar om ett insisterande på att läkarkåren och hela läkekonsten som sådan måste LYSSNA MER och bättre till klienters faktiskt uttryckta behov (Kritik som fortfarande idag belastar mellanmänskliga relationer, hälso- och sjukvård, rehabiliteringsinstanser som försäkringskassan, arbetsförmedling och psykiatri).

Trots vår längtan efter en sann jämbördig kommunikation, genuina interpersonella möten och autentiskt fördjupade samtal, finns inget grundlagsskydd för att vi också bör lyssna till och respektera varandras yttranden och synpunkter. Att prata med någon är en riktigt bra idé, så länge och under förutsättning utav att vi faktiskt vill mötas, höra och ta emot varandras åsikter.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom