Ny skollag och svart pedagogik

Hur påverkar utökade betygskriterier, nationella prov och psykometriska mått och utredningar studiemotivation, positiv utveckling, entusiasm och arbetsglädje i skolan? Kommer en ny föreslagen skollag att pressa skolorna i landet till nya utbildningsmässiga stordåd eller till en kommunalekonomisk ättestupa och kunskapsmässig härdsmälta? Innebär förslaget till ny skollag att rektor, lärare och elevhälsan under hot om vitesföreläggande och skolnedläggelser tvingas in i en förstärkt repressiv roll som social polis inom uppfostrans område och som förstahandsinformatörer till sociala och psykiatriska myndigheter? Frågorna och många fler reser sig som delvis berättigade utifrån en av Utbildningsdepartementet föreslagen ny skollag presenterad under sommarlovet 2009 med tänkt giltighet från den 1 juli 2011.

Den gällande skollagen (1985:1100) trädde i kraft den 1 juli 1986. Den är i sin tur resultatet av en främst redaktionell översyn av 1962 års skollag. Lagen har ändrats vid mer än ett sjuttiotal tillfällen sedan 1986. Många inom skolan idag tycks överens om att nuvarande Skollag behöver moderniseras genom att bättre anpassas till ett målstyrt skolväsende och till den ansvarsfördelning som råder mellan stat och kommun. Målstyrningen ska förtydligas och det kommunala ansvaret för utbildningens kvalitet och likvärdighet ska göras ännu tydligare. Den nya skollagen med föreslagen giltighet från den 1 juli 2011, omfattar all utbildning från förskola till och med vuxenutbildning.

Förslagen från skollagsberedningen och Utbildningsdepartementet innebär enligt dem själva bl a

Rättssäkerheten för elever och vårdnadshavare stärks genom att betydligt fler beslut än idag kan överklagas. Som exempel kan nämnas beslut om åtgärdsprogram och beslut om att neka en elev i kommunal skola viss skolplacering med hänsyn till att detta skulle medföra betydande ekonomiska eller organisatoriska svårigheter för kommunen. Därutöver kommer beslut om skolskjuts att kunna överklagas genom så kallat förvaltningsbesvär, vilket innebär en bredare prövning av beslutet jämfört med den laglighetsprövning enligt kommunallagen som är möjlig idag.

Utredningsskyldighet för rektorer och skärpta krav på skolans elevhälsa (skolhälsovården).

Krav införs på att elevhälsan förutom skolläkare och sjuksköterska, även ska omfatta tillgång till psykolog och kurator. Skollagsberedningen föreslår bestämmelser om en samlad elevhälsa inom förskoleklassen, de obligatoriska skolformerna, gymnasieskolan och gymnasiesärskolan. Elevhälsan ska omfatta medicinska, psykologiska, psykosociala och specialpedagogiska insatser. För elevhälsans medicinska, psykologiska och psykosociala insatser ska det finnas tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Vidare ska det finnas tillgång till personal med sådan kompetens att elevernas behov av specialpedagogiska insatser kan tillgodoses. Den personal som finns för elevhälsans insatser ska ha adekvat utbildning, som svarar mot elevernas behov av insatser.

I det individuellt inriktade arbetet har elevhälsan ett särskilt ansvar för att undanröja hinder för varje enskild elevs lärande och utveckling. De mer generellt inriktade uppgifterna där elevhälsans medverkan är viktig rör elevernas arbetsmiljö, skolans värdegrund som t.ex. arbetet mot kränkande behandling och undervisningen om tobak, alkohol och andra droger och övrig livsstilsrelaterad ohälsa, jämställdhet samt sex- och samlevnadsundervisning m.m. Elevhälsan har ett särskilt ansvar för att bevaka att skolan bidrar till att skapa goda och trygga uppväxtvillkor. I stället för dagens hälsokontroll skall det modernare och bättre begreppet hälsobesök användas i den nya lagen. Ordet hälsobesök förmedlar bättre syftena bakom elevhälsan, dvs. att vara förebyggande och hälsofrämjande. Genom att det införs en tydlig utredningsskyldighet när en elev är i behov av särskilt stöd, försvinner behovet av begreppet elevvård och elevvårdskonferens ur skolförfattningarna. Skärpta krav på tillgång till SYV innebär även att alla elever i grund-, grundsär-, special-, same-, gymnasie- och gymnasiesärskolan samt kommunal vuxenutbildning, särskild utbildning för vuxna och utbildning i svenska för invandrare ska erbjudas studie- och yrkesvägledning.

Många elever stöter någon gång under sin skoltid på svårigheter och behöver under en kortare tid särskilda stödåtgärder. Andra elever behöver stöd kontinuerligt under hela skoltiden på grund av sjukdom, sociala problem, funktionshinder eller svårigheter att tillgodogöra sig undervisningen av andra orsaker. I vissa fall kan en elev uppvisa andra problem i skolsituationen. Nya bestämmelser om en tydlig utredningsskyldighet om behov av särskilt stöd kommer att finnas i den nya skollagen. Det finns ingen definition av begreppet behov av särskilt stöd i lagen. Det är heller inte möjligt att i lagtext närmare definiera vilka förutsättningar som ska finnas för att stöd ska ges i skolarbetet. Bestämmelserna måste därför bli allmänt hållna och knytas till ett ansvar för skolan att utreda elevens stödbehov.

Utredningsskyldigheten innebär: Om det inom ramen för undervisningen eller genom resultatet på ett nationellt prov, genom uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås, ska detta anmälas till rektorn. Läraren är m a o skyldig att anmäla till rektor om det kan befaras att en elev inte kommer att nå kunskapskraven. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Utredningsskyligheten gäller även elever som lätt når kunskapskraven eller har speciella talanger som har rätt att få en individanpassad undervisning och uppmuntran att nå ännu längre. Under utredningen ska samråd ske med företrädare för elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt.

Om utredningen visar att eleven behöver särskilt stöd ska hon eller han ges sådant stöd. För elever i grund-, grundsär-, same-, special- och gymnasieskolan ska det särskilda stödet ges på det sätt och i den omfattning som behövs för att nå kunskapskraven. Elever i förskoleklass eller fritidshem kan behöva stöd för att förebygga svårigheter för eleven att uppnå skolans mål i ett senare skede. Därför föreslås att bestämmelserna om särskilt stöd i 3 kap. även ska gälla för förskoleklass och fritidshem. Bestämmelser om utredningsskyldighet och särskilt stöd kommer också att gälla gymnasieskolan och gymnasiesärskolan.

Mer hjälp och stöd och rätt att överklaga åtgärdsprogram.

För tidig upptäckt av behov av åtgärdsprogram för särskilt stöd föreslås bedömningar av nationella prov, goda rutiner för hur personalen ska rapportera till rektor, bra rutiner för hantering av klagomål mot skolan från elever och vårdnadshavare, individuella utvecklingsplaner och löpande utvecklingssamtal. Åtgärdsprogrammet ska utgå från elevens behov, elevens styrkor och svårigheter och en analys av vilka hinder och möjligheter som finns i elevens omgivning. Elevens och hennes eller hans vårdnadshavares syn på skolsituationen och förslag till tänkbara lösningar ska också vägas in. Programmet ska omfatta elevens hela skolsituation. Om eleven vistas i fritidshem, kan programmet även omfatta åtgärder under vistelsen där. Det är således viktigt att lägga fokus på hela studiemiljön och inte enbart på den enskilda elevens svårigheter. Åtgärderna ska vara av både kortsiktig och långsiktig karaktär. De ska relatera till målen i läroplanerna och uppställda kunskapskrav och vara möjliga att följa upp och utvärdera. Det bör också framgå vem som är ansvarig för att stödinsatserna genomförs, följs upp och utvärderas.

Rektor ansvarar för att en utredning genomförs, även om någon annan utses att genomföra utredningen. Samråd ska ske med personal från elevhälsan, om det inte anses uppenbart obehövligt. Elevhälsan har i sin nya roll ett vidare ansvar för förebyggande och hälsofrämjande arbete. Beroende på problemens art varierar dock behovet av samarbete t.ex. med den medicinska delen av elevhälsan. Det är väsentligt att det finns lokalt utformade rutiner för rektors samråd med elevhälsopersonalen. Om rektor efter utredningen konstaterar att det inte föreligger något behov av att upprätta ett åtgärdsprogram ska även detta formellt beslutas och dokumenteras. Detta är viktigt eftersom lagberedningen samtidigt föreslår att beslut om åtgärdsprogram och därmed också beslut om att inte utarbeta ett åtgärdsprogram ska kunna överklagas.

Innehållet i ett åtgärdsprogram eller beslut om att inte upprätta ett åtgärdsprogram ska kunna överklagas till Skolväsendets överklagandenämnd. En viktig del i nämndens prövning ska vara kvaliteten på den utredning eller det förfarande som lett fram till ett beslut att upprätta åtgärdsprogram eller inte. Nämnden kan inte genom sin överprövning ge förslag om vad åtgärdsprogrammet ska innehålla, men däremot ha en uppfattning om att eleven borde ges stöd i en annan omfattning eller i en annan form. Nämnden ska därför kunna fastställa eller upphäva beslutet men inte sätta ett annat beslut i det ursprungliga beslutets ställe. Rektor, eller den som rektor gett i uppdrag att utföra en viss uppgift, ska som tidigare nämnts även fatta ett beslut om att inte upprätta ett åtgärdsprogram, om utredningen visar att detta inte behövs. Även ett sådant beslut bör enligt Skollagsberedningen kunna överklagas.

Andra viktiga förändringar i den nya skollagen innebär i korthet:

 Stärkt valfrihet för elever med funktionsnedsättning.
 Möjlighet att gå ett extra år. Skolplikten förlängs ett år för bl.a. elever som gått om en årskurs eller börjat skolan ett år senare.
 Stärkta rättigheter för föräldrar med barn i särskolan genom bl a skärpta regler om utredning inför beslut om mottagande i särskolan.
 Alla skolor ska följa kurs- och läroplaner.
 Timplanen bevaras.
 Garanterad undervisningstid ska även gälla friskolor.
 Möjlighet för friskolor att överklaga ”skolpengen”.
 Friskolor ska erbjuda SYV, elevhälsa och skolbibliotek.
 Friskolor får inte avvisa elever med funktionsnedsättning (om kommunen erbjuder bidrag).
 Rektor ska vara pedagogisk ledare i friskolor.
 Skärpta sanktioner, innebär att Skolinspektionens möjligheter att bedriva en tydlig och effektiv tillsyn förbättras genom möjligheten att vitesförelägga både offentliga och enskilda huvudmän samt vidta andra sanktioner. Skolinspektionen får ett tydligt lagstöd för sin tillsyn i skollagen. En sanktionstrappa införs där ambitionen är att så långt som möjligt ha lika sanktioner mot kommuner och mot fristående skolor.
 Sanktionerna innebär även att Skolinspektionen kan själv rätta till missförhållanden, dra in tillstånd för skolor som gång på gång missköter sig samt omedelbart stänga av skolor.
 Möjlighet att visa ut en elev ur klassrummet.
 Kvarsittning behålls, möjlighet till försittning.
 Möjligt att tillfälligt stänga av en grundskolelev.
 En förbättrad integration eftersträvas med en avskaffad befrielse av ”hänsyn till elevens speciella inställning och hemmiljö”, att Skolinspektionen får granska friskolors bidrag, samt att all bidragsberättigad undervisning uttalas vara icke-konfessionell.
 Möjlighet att starta särskilda profilklasser med intagningstester införs, för begåvade elever som behöver eller vill ha extra stimulans. Förbudet mot intagningstester tas bort.
 Förskolan blir en egen skolform.
 Stärkt rätt till förskoleplats inom fyra månader (vite).
 Begreppet förskolechef införs i skollagen med samma krav på behörighet som för rektorer.
 Skolmaten ska vara näringsriktig.
 Kvalitetsredovisningen och den kommunala skolplanen avskaffas.
 Skärpta krav på tillgång till skolbibliotek innebär att alla elever, oavsett om de går i en kommunal eller fristående skola, ska ha tillgång till skolbibliotek. Detta gäller även särskolor, specialskolor och sameskolor.
 Godkända betyg får inte läsas upp på komvux.
 Utredningar om flexibel skolstart och möjlighet att överklaga betyg.


Några invändningar, reflektioner och kommentarer
Analysen av skolans svårigheter idag verkar mer korrekt övertänkt än föreslagna lösningar i förslaget, byggda på t ex otydlig ansvarsuppdelning (i skola-föräldra-ansvar), politisk populism, kvasivetenskaplig och ovederhäftig kunskap, hörsägen och s k survey-baserad forskning. Med föreslagna insatser sammantaget riskerar skolans inriktning allvarligt t ex omformas från att vara en samhällsinstitution för pedagogisk glädje, nyfikenhet och utbildning, till att bli ytterligare en bastilj för tvångsåtgärder, problemfokusering och psykologiskt navelskåderi, åtgärdsprogram och behandlingsarbete.

Det goda och det bästa är inte alltid samma sak. Utredarna har på ett uppenbart positivt sätt hörsammat att ökade psykologiska besvär och yttringar som inlärningssvårigheter, familjeproblem, relationsproblem, livsstilsfrågor fått stort fäste och genomslag i många skolors verksamhet. Det innebär inte att det är korrekt eller ens behandlingstekniskt vettigt att det är i skolan och ett skolans ansvar att komma till rätta med aktuell problematik och frågeställningar. Elevhälsan bör m a o inte förstärkas för att dessa frågeställningar ökat, utan eventuellt i sådant fall (om vi antar att skolan har ett delansvar) för att finna vägarna att förvisa dessa ökande psykologiska frågeställningar (och i många fall vanföreställningar) till mer privata arenor utanför den berörda skolans ram (t ex som i Danmark där privat verksamma psykologer och kurativ personal anlitas för att på ett mer diskret sätt lösa upp spörsmål av mer intrikat, personlig och privat natur – utanför skolan).

Det aktuella förslaget, med skarpa krav på huvudmannen för skolan att bedriva löpande utvecklingssamtal (för att bevaka goda och trygga uppväxtvillkor??!) upprätta individuella utvecklingsplaner och åtgärdsprogram innebär troligen att skolan skjuter sig själv djupt i foten (som utbildningsministern Jan Björklund som antagit och lagt fram skolberedningens förslag). Föreslagen inriktning för elevhälsan mot generellt inriktade uppgifter som värdegrundsfrågor, arbete mot kränkande behandling och undervisning om tobaksbruk, alkohol och andra droger och övrig livsstilsrelaterad ohälsa, jämställdhet samt sex- och samlevnadsundervisning kan fortsättningsvis också studeras via Folkhälsoinstitutets (FHI) och SCB:s statistiska undersökningar, men är fortfarande ytterst för privata familjeangelägenheter och mer korrekt ett fortsatt ansvar för elevernas föräldrar att begrunda.

De flesta lärare i den svenska skolan vill vara lärare och pedagoger och inte substituerande föräldrar (föreslagen lagstiftning förstärker den senare rollen). Föräldrar vill fortsatt betros sitt föräldraskap. Skolinspektion bör inte agera polis, domare och bödel, utan har hellre att agera som goda och erfarna vägvisare i en mildare och mer trygg (hackordning) beslutshierarki. Om en skola (eller dess lagstiftare, lagstiftning, rutiner eller regler) förlorar tillit och devalverar personal och föräldrarnas integritet och ansvar, riskerar den i tillägg ökad misstro och en skolkritisk hållning som inte befrämjar någon elevs studieglädje eller utbildning.

Jag har arbetat med människor i 30 år och specifikt med skolpsykologi/barnpsykologi under halva denna tid. Den nu föreslagna skollagen andas för mycket av halvt militaristiska pekpinnar, storebrorsattityder, repression, tvång och en svart mörk aggressiv pedagogik, som visar för lite prov på hur skolan faktiskt kan återta auktoritet byggd på samvaro i tillit, lustfylld pedagogik, väckt nyfikenhet, entusiasm, intresse och motivation på lärande och undervisning.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom

Läs, kommentera eller milla denna artikel på Newsmill.se