Ögon för skönhet.

Kan du se din egen skönhet? Kan du njuta din vackra röst, din inre talang, din stil, din kraft, din eld, din glöd och unika existentiella läggning? Hör du barnet, känner du doften och melodin av närvaro eller skratt i rummen? Jublar du ännu, framför din spegelbild? Kanske är ångesten och vreden väl använt, våra starkaste och mest användbara drivkrafter. Tvärtemot den berömda kungen Oidipus (som stack ut ögonen på sig själv när han såg den kusligaste av sanningar uppenbaras) föddes jag själv i det närmaste och fysiskt påtagligt helt blind. Jag kunde m a o aldrig se och uppfatta min egen unga och mycket vackra moders ansikte, enbart urskilja och njuta helheten av hennes gestalt som ett godare och ömt hållande väsen. Utan flertalet ögonoperationer under mina första levnadsår, var måhända min destination att framleva livet som den blinde Marcus, som svenska författarinnnan Marianne Fredriksson kallat: ”Den som vandrar om natten..”

Det finns inget under bakom det faktum att jag blev fullt seende så småningom, enbart talangfullt hantverk i form av ögonkirurgi i någon annan människas händer och min egen starka nyfikenhet och vilja till att beskåda den underbart stora och vida världens skönhet. Femtio år senare och efter flera ”vandringar om natten” har det här lilla traumat via bl a forskningsarbete, artiklar, uppsatser, djuppsykologiska utbildningar inom den auditiv/visuella varseblivningens och det sociala samspelets psykologi, dock format mig till en av världens idag antagligen mest framstående, intressanta, kunniga och auktoritativa experter inom ämnesområdet tittandet, seendets och den estetiska skönhetens djuppsykologi. Det här givetvis också efter långvarigt praktiskt arbete intill den här världens brister på medkänsla mellan människor, illamåenden och onskans livskrafter. Mitt arbete idag inom psykologins område, går nästan helt uteslutande ut på att ständigt lyssna in, återskapa, rekapitulera, sätta ord och förmedla vetandedriftens, seendets, tittandets och skönhetens gestalter i de unika människornas liv och de livssituationer som lever dem, ungefär som modeskaparen, plastikkirurgen eller konstnären dagligen söker återskapa skönheten inom sina resp. hantverk.

Skillnaden är arbetsmaterialet och mina betydligt vidare teoretiska ansatser och djuppsykologiska angreppssätt och metoder. Som professionalitet; skapar jag skönhet. Det är förstås för amerikanskt kaxigt, främmande och tecken på högmod att i lilla kungariket Sverige kalla sig ”världens mest auktoritativa expert”, även om det är sant. Ingen blir dock profet i sitt eget land. Bland unga internationella skönhetsanalytiker, trendanalytiker och media, estetiskt intresserade, framtidsinriktade duktiga skolledare och pedagoger, hos ungdomsgrupper i tillväxt expansiva regioner i världen, liksom hos yngre miljömedvetna generationer som börjat genomskåda dansen kring Guldkalven, stressen, pengarnas makt och åldersnojan i föräldragenerationen, Botoxkulturens och konsumismens ytterligheter och baksidor, har hörsamheten efter en högre utvecklad skönhetens psykologi varit mer fruktsam, efterfrågad och framgångsrik.

Min insisterade inriktning på en djuppsykologisk förfining, skönhet, fulländning i livet skiljer sig inte nämnvärt ifrån kläddesign-, skräddar - och sömnadskonsten inom modevärlden när den är som bäst och som den kommer till uttryck i t ex Chambre de commerce et d'industrie de Paris modehus. I fokuseringen i mina djuppsykologiska teorier och inriktning på människan, så känner jag oftare större samhörighet med modeskapare och modedesigners som Adeline André, Gabrielle Bonheur "Coco" Chanel , Christian Dior, Christian Lacroix, Dominique Sirop, Emanuel Ungaro, Franck Sorbier, Hubert de Givenchy , Jean Paul Gaultier, Yves Saint Laurent och Jean-Louis Scherrer, än med traditionella psykologer, psykiatriker, vetenskapsmän och filosofer som t ex Jean-Paul Sartre, Sigmund Freud eller Jacques Lacan.

Som dessa Haute Couture designers försöker klä upp sina modeller lager för lager, ett skickt efter ett annat annat till en allt högre grad av förfining och strålande elegans, söker jag i mitt arbete med människor förverkliga och skapa kropp till samma typ av existentiella mysterium. Enbart yttre skönhet är ofta outvecklad ungdom, oskuldsfull naivitet, ungdomlighet eller försök till kitschig efterapning. Temperament, glöd, förädlade personlighetsdrag, mild närvaro kombinerad med tillvaratagandet av en inre utvecklad begåvning tillför däremot ofta klass, hög kvalité, nyanser och ett erotiskt tillslag och en attraktion inför relationssubjekt, som sammanvävt blir ett av skönhetens mer optimala rynkmedel.

Död, lidande, sjukvård, tragik, ångest, panik, depression, ältande, kriser, åldrande, förfall, värk, skrupler och enbar problematisering förvirrar också mig och gör mig lika olycklig såsom obehagliga upplevelser drabbar de flesta människor. Många som arbetar inom sjukvården väljer en sådan inriktning för att de som man säger: Vill rädda liv! I mitt yrkesval har detta varit en mindre orsak och jag har ofta kritiserat just sjukvården, främst psykiatrin med en lite opportunistisk och ifrågasättande hållning där jag ansett att grundambitionen måste vara högre än att rädda folk till livet. För mig har helgande av livet inneburit en annan etik med högre och kräsnare mål.

Jag vill därför rädda människor till ett skönare och mer meningsfullt liv. Livet har i sig ingen mening utan måste tillföras och skapas ett värdefullt meningsinnehåll. Här är förstås detta att utstå frustration, armod och lidande som ett mål i sig, ett hedersamt meningsinnehåll värt att hålla högt i en kristen och luthersk idétradition. Men, till en viss gräns! För mig innebär det sköna livet d v s skönheten i sig som uppfattad och tillhandahållen varseblivning, en högre etisk och mer utvecklad glad och älskvärd hållning till humaniteten, mänsklig aktivitet och mänskligt givande. Måste himmelriket avskaffas ”på andra sidan”, för att vi njuter det medan vi fortfarande lever?

Vi kan på ett annat sätt säga att Freuds berömda fråga (om kvinnors gåtfulla hållning till sexualiteten, som en essentiell del av psykoanalysen): Vad vill kvinnan? (Was will das Weib?) har omformulerats av mig till: Hur ser kvinnan på sig själv? Vad gör henne vacker? Vad skapar hennes lycka? Vad gör livet som sådant inte enbart uthärdligt, utan vackert, härligt, njutningsbart och meningsfullt att leva? De här frågorna förskjuter frågan om att först och främst rädda liv eller förstå livet, till frågan om vad är skönhet och ett skönt liv. Sigmund Freuds eget självmord visar oss och pekar också ut den här vidgade frågeställningen om behovet av en skönhetens psykologi. (Den 23/9 1939 gav husläkaren Max Schur på Sigmund Freuds egen begäran, honom en kraftig överdos av morfin som för alltid förpassade honom in i evigheten.) En dag slutar vi alla att se skönheten i vårt liv, men vi kan inte anta självmordet och hans starka önskan att dö som en acceptabel utväg, ens när det gäller psykoanalysens upphovsman. Döden och dödslängtan utesluter och är bortom skönheten, men pekar mot välmåendet och betydelsen av att se skönheten också i åldrandet och i samtliga åldrandeprocesser.

Det är med andra ord sant att en del av mitt eget lilla barndomstrauma, min egen syndrift, min nyfikenhet, mitt starka begär efter att se, förstå och bygga upp skönhet och skönhetens gestalter (till visualiserade och begripliga fenomen som The New Queen, den förfinade, sköna, kräsna kvinnan eller mannen) utgjort del av grunden för ett skapade av en helt ny behandlingsmetod och behandlingsinriktning för ett mer meningsfullt liv med strukturer för det vackra och sköna för de många människorna. Det här plus ett långt liv med framför allt artikulation och praktiskt arbete i skönhetens intrikata fenomenologi, skapar självklart ett godare liv bortom psykoanalysen och den paranoida hållningen till Voice of Commendatore, eller Fadersnamnsignifianten som den också kallats. Jag har kallat metoden Beauty Aging Therapy. Metoden leder oss fram till den goda sunda narcissismen, den vänligt förmedlade ordanvändningen och återför oss till en bästa möjliga hantering av kreativa källor som varsebliven ångest, prestationskrav, nedstämdhet, vrede och skuld. Läs mer om metoden och metodens fördelar här.

Som en följd av ovanstående introducerar jag nu en inbjudan till en ny scen, en skola av samtal, kurser och teman för dig med ögon för tittandets, seendets och skönhetens fenomenologi. Utgångspunkten är enskilda samtal, samtalsgrupper, frågestunder, seminarier, föreläsningar och workshops inom vetenskapsfältet pedagogisk praktisk psykologi. Här möter du konkreta tillämpningar i
Beauty Psychology, entusiasmerande vägledning och utvecklingsbidrag till estetik, konst, musik, poesi, familj, utbildning, mångfald, politik, marknadsföring, ekonomi, produktion och arbetsliv. Några av den här scenens teman anger en helt ny och spännande inriktning bl a:

1.Introduktion till skönhetens och estetikens psykologi

2.Är hon inte vacker?

3.Pedagogiken och den konstnärliga artikulationens princip

4.Seendets och tittandets fenomenologi

5.Vad är Beauty Aging Therapy?

6.Peripeti i finanskris, lågkonjunktur och ekonomisk svångrem

7.Ljuva livet i stimulansfylld tillvaro

8.Den oändliga resan

9.Barnet och den stora vida världen

10.Det brinner en eld inom oss

Delta i höstens utbildning om skönhetens och estetikens psykologi eller kontakta mig personligen vid intresse, så berättar jag gärna mer.

K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom