Se, jag brinner upp! Ungefär 75% av svenska folket lider av någon slags fobi. Det är därmed en folksjukdom. En social fobi är en starkt inlärd rädsla att bli belagd med skuld, bli eller erfara personlig exploatering, få negativ uppmärksamhet eller bli utsatt för integritetskränkande åtgärder eller insatser, inom syndriftens- och åkallandedriftens områden. En social fobi handlar framförallt om ett stressigt, ambivalent eller starkt ifrågasatt förhållande till andra människors inverkan på oss själva i det visuospatiala och auditiva rummet.
Vi återfinner den bästa sammanfattningen av vad den här rädslan handlar om i Jean Paul Sartres ord: - ”Tanken på en annan människas blick förflyttar mitt medvetande, spatialt och temporalt och begränsar min frihet och mina möjligheter!” Det här betyder att någonting exploaterar, inkräktar, stör, retar, hotar eller appellerar till min varseblivning och mitt varseblivningssystem, som i stunden innan var avslappnat. Appelationen gäller vanligen frågan: Vad är jag här?
Jag tvingas förhålla mig till varseblivningen på något sätt. Bemöta den, hantera den, kontrollera den eller helst, bemästra den och förstå den. Den evolutionära jaktinstinkten (i däggdjuret människan), tunnelseendet och resursmobiliseringen mot att antingen fälla ”jaktbytet” eller att fly bort från det övermäktiga hotet mot min personliga integritet och frihet, slås på. ”Bättre fly än illa fäkta!” Vår i Sverige mest kända kulturperson med en social fobi, aktrisen, artisten Hollywood-kändisen Greta Garbo skulle nu avväpnande ha sagt: - ”Leave me alone!”
Känns det som att du tidvis, brinner inombords? Läs då mer om social fobi och andra fobier här
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Eliazon.net är en blogg för författaren Torbjörn K A Eliazon's personliga reflektioner, kommentarer & inlägg om aktuella omvärldshändelser och skeenden, nyhetsflöden, livsstil & hälsa. Besök även Facebooksidan : www.eliazon.eu. Ambitionen hos Eliazon är att på ett naturligt sätt förstå, verka och finnas i den vardag nära människorna, där mänsklig psykologi och kommunikation uppstår, pågår och ständigt blir till. Köp mina böcker här: http://www.NorthernWind.eu
2 kommentarer:
Ni är fullständigt ute och cyklar! De psykiska kalamiteter vi här talar om handlar verkligen inte om några “inlärda” beteenden, utan om en ren och skär psykisk skada. Dvs, något har varit så hotfullt, smärtsamt och förskräckande, att man (oftast som litet barn) inte orkat vara medveten i eländena, varvid dessa som ett sista skydd av ens överlevnad öht, förträngts ifrån medvetandet. Vilket inneburit att man levt vidare, men nu i ett slags psykiskt stympat skick där man inte längre varit ett med sig själv samt härvid i medveten fas med sin innersta uppfattning om livet samt sina verkliga känslor. Vilket naturligtvis inte betytt att de undanträngda själskrafterna (tankar, associationer, minnen, känslor, etc) “gått upp i rök”, utan dessa har bara förpassats till medvetandets mest undanskymda skrymslen och vrår, för att därifrån på omedvetna “bakvägar” sippra fram och förvända ens sätt att uppleva och vara, så att det eljest jungfruliga “nuet” förvanskats av “det förgångnas spöken” varvid man är fången i ens egen olösta förflutenhets bojor...
Och enda sättet att bli hel, samt därmed inte längre psykiskt trasig eller sjuk, är att en gång för alla göra upp med det i ens eget liv man på detta sätt inte klarat “med förståndet i behåll”, genom att steg för steg systematiskt öppna sig för dessa det förgångnas undanträngda obehagligheter samt sålunda äntligen bli ett med sig själv för att alltså inte längre vara “kluven”. Ja, att vara ett med sig själv — vilket ju m.a.o. vill säga »ett med sin innersta uppfattning om livet« samt »ett med sina verkliga känslor (varvid man känner normalt istället för att uppleva diverse störningar såsom “depression”, “ångest”, “fobier” eller “panik”, etc, härrörande ifrån de förträngda själskrafterna)« — är att vara psykiskt “hel” eller “frisk”. Varvid det öht inte handlar om några “rätta beteenden”. Nej, är man bara i fas med sig själv, är också ens sätt att uppleva och bete sig helt relevant. Fattas bara...
Det är ni som är fast i er egen tids oförmåga att se livet annat än som “objektiva tillfälligheter” samt i sig “döda system”, varvid ni bara tänker i termer av “tekniker” eller “metoder”. Ni förstår inte att livet är ett levande innehåll på gott och ont, varvid bara detta att bära sina kors är vad som leder till verklig befrielse ifrån all såväl “ psykiatrisk” som “ existentiell” illusion öht... ...dvs, i “det lilla” precis som i “det stora”. Varvid lösningen av livsproblemen inte heter “politik”, “teknik” eller “metoder”, utan den ljusa kärleksfulla moral som innebär att hellre bära sina egna bördor och kors än att riskera lägga dem på andra. Självklarheter jämmerbölingen ännu inte kan se, möjligen än annat som nån slags “fager dikt”. Ja, ni är barn av er tid, samt oförmögna att förstå att man som boren materialist inte klarar ta till sig mycket annat än “kemikalier” för att lindra sina eventuella psykiatriska symptom, såvida man till äventyrs inte är såpass företagsam och slängd i roten att man kan försöka förstå vad man inte klarar att vara, eller att man rentav förmår dressera sig till förment “rätt sätt att vara på”. Men som de klyftigare ibland er kanske kan inse, så handlar varken detta eller livet i övrigt om att lära ut/lära sig några i tiden favoriserade förment “rätta” sätt att uppleva, känna eller bete sig, utan det handlar i samband med psykiatri naturligtvis om att hjälpa den psykiskt sjuke tillbaka till sig själv, till sitt eget svåra liv, för att därmed ge “den vingklippta fågeln dess vingar tillbaka”. Istället för att bara bidra med nya regler, nya förhållningssätt och därmed nya fängelser. Även om dessa bringar “bedövningens” understundom oundgängliga befrielse eller “sötma”. Men det är ju — som någon eller några av er kanske kan förstå — inte “bedövning” som leder till livets ljus pånyttfödelse och uppståndelse ifrån den enda verkliga död som existerar — att vara levande begraven — utan bara detta enda; att försonas med det egna livets djävligheter för att därmed ta sin säng och gå, kan till syvende og sidst föra en dit man innerst inne önskar. Samt därmed att gå styrkt av det förgångnas övervunna prövningar, mot en ny morgon — en ny dag...
Jas, det är stort att “ana” livets natur, och stort att “tro”, men större är att “veta” och “förstå”, fast störst av allt är att — som egentligen vi alla — “vara” livet. Ja, “att överhuvudtaget vara” är själva grunden för allt, alltings själva förutsättning, samt därmed störst av allt. Allt annat är bara delaspekter samt krusningar på ytan vilka förhåller sig till själva varat, såsom havets vågor förhåller sig till själva havet. Varvid det största man som psykiskt trasig person kan uppnå inom ramen för ens psykiska trasigheter, är att bli ett med det man ännu inte kunnat uthärda, för att såsom en hel människa “ta sin säng och gå”. Vilket är att äntligen vara den person man eljest bara försöker “efterapa” medelst förment “rätta” sätt att uppleva och bete sig, eller som man försöker “förstå” genom att försöka “förstå” vad man öht varken kan “känna” eller “vara” (varvid man ju bara invecklar sig i ytterligare illusioner)...
Ja, ja... vägen är lång och understundom stenig — men när allt kommer omkring väl värd sitt pris... precis som sanningen och livet självt...
Mvh/ Peter Kulle i Uppsala
(August Södermans väg 2)
(...jag vet vad jag talar om, efter att ha konfronterat min egen tids psykiatriska/existentiella vidskepelser hela vägen ifrån en mångårig vistelse på St Lars Sjukhus i Lund, via diverse illusoriska men välmenta terapier, till att genom eget systematiskt självterapeutiskt arbete steg för steg kunna komma i fas med mig själv till priset av att nödgas känna mig igenom den snart sagt outhärdliga smärta som en gång fick mig att vända ryggen åt min egen sanning, ja, åt min egen person och verkliga natur, varvid resultat uppnåtts som skulle få er att fullständigt baxna om ni till äventyrs skulle vara mentalt och andligt öppna nog att öht förmå ta in dem...)
Tack Peter,
för ett intressant inlägg.
Jag tror inte att våra ståndpunkter skiljer sig så pass, som inledningen av din kommentar antyder.
Läs gärna t ex bloggartiklarna "Psykologi - vetenskap om hjärnan" och "Från talkur till skönhetskur", så inser du det här.
Fortsätt förhåll dig misstänksam mot alla som säger sig ha enkla svar och snabba billiga fixarlösningar på mycket svåra, individuellt komplicerade psykologiska frågor.
mvh
Eliazon
Skicka en kommentar