Grabben i slips, rånade tyvärr banken idag. Det går som en farsot över världen. En sorgligt otäck, kriminellt farlig, destruktiv epidemi som innebär brist på moral, empati och desavouering av våra humanistiska och medmänskliga värden. I sina mest sjukliga uttryck som märkliga vuxna beteenden och inriktningar har jag benämnt den här farsoten för: ekopati. Vi ser effekterna av epidemin var dag, i medias rubriker:
”Obama förbereder gigantiskt krispaket”
”GM överväger konkurs”
”IMF lovar hjälp till Lettland”
”Bilindustrin söker lån från EU-länder”
”Kraftigt ned på USA-börserna igen”
”Storbankerna tveksamma till bankpaket”
”Spekulation med andra människors pengar i finanskrisen”
”Girighet, motor för banker och bankdirektörer”
”Han får en årslön på 800 miljoner”
”Tog privatplanet för att be om 200 miljarder.”
”Champagnefest för toppchefer efter 25 miljarderslån”
”Statliga chefslöner ökar med 107 procent”
”220 000 förlorar jobbet”
”Statlig hjälp till banker och bilindustri”
”Fortsatt rovdrift på vår miljö”
”Inför bonussystem i vården”
”Vanvård i äldreomsorgen”
”Profitör vinner på bostadssektorn”
”Skolorna läggs ned”
”För stora barngrupper på fritids”
”Nya besparingar i sjukvåren”
”Mer ordning och reda i skolan”
”Förskolan är en kvinnofråga”
”För lite respekt för äldre”
”Efterfrågan på Karl Marx 's böcker ökar”
Kanske tystnar vi och blir stumma över den häpnadsväckande utveckling som äger rum när vuxna och till och med sk mogna människor blir som Monopol-spelande avundsjuka små barn igen, speciellt när de försöker riva sönder varandras trovärdighet, heder, ära och hövlighet och öppet intrigerar inför allas, även våra barns och ungdomars ögon. Tidningen Affärsvärldens senaste s k beskrivning av Carnegies undergång är ett självlysande exempel på dessa intriger där vi bl a kan lära hur en omskriven ”Storkund” eller ”Grabb i slips” gör gemensam sak med Handelsbanken och fullständigt oreflekterat bedrar Carnegie som i sin tur bedrar Finansinspektionen. Carnegie står därför idag med vad vi skulle kunna kalla ”struten i skamvrån” och ”rumpan bar”.
Andra lika dåliga och självlysande exempel på beteenden ovärdiga reflekterande vuxna människor är när vi idag betraktar och tar hand om människor inom skolor, äldreomsorg eller boendesektorn enbart för att vi vill tjäna stora pengar på verksamhetsutövningen. Utan tidsmässigt utrymme för reflektion och eftertanke och en empatisk inlevelseförmåga, kan vi inte bemöta alla inblandade i verksamheten med tillrådlig ömsesidig mänsklig värme, livsglädje, hänsyn, kärlek och respekt. Cynism, stress, konflikt, hat, människoförakt, vinningslystnad, girighet och rädsla riskerar florera i dess ställe. Är detta den vuxna, trygga, stora vida värld, vi vill visa upp och överlämna till barn och ungdomar? Hur kan jag och andra människor verksam med kvinnor och barn idag, ge trovärdig tillit och tillförsikt till uppväxtmiljön för en ny generation i en sådan förmedlad utveckling och bild ibland målad och alltid summariskt återgiven och onyanserat förvrängd av media?
Det är lätt att med skalden Ulf Lundell och strofen i ”Gruva” drömma sig bort:
”Jag måste hitta ett nytt hem i en annan värld
en ny bild, ett annat språk, en ny tid
Ingenting blev som jag tänkt det
och nu är jag här
där du antingen ger upp eller tar strid”
Med, eller utan Lundell, bör vi förstå att vi inte kan fly utvecklingen i drömmeri eller utan politiskt ansvarstagande, handlingar, möten och beslut. Inte ens om vi hoppas betro en retorisk duktig Barack Obama som den Messias som kan frälsa oss från ondo. Vi måste givetvis tillskapa utbildningar som inte enbart namnger etik, moral och värdegrunder, utan därtill sätter riktiga ord till de specifika psykologiska frågeställningar och behov som alla dessa verksamheter aktualiserar och ständigt genererar i återkommande eller ny form. Desto fler människor vi är som ska samverka i en alltmer komplicerad och global värld desto mer måste vi också lyfta fram och ställa krav på en duktigt beprövad emotionell kompetens, psykologisk lyhördhet och kunskap, föredömliga ledare, välfungerande kommunikation och relationer i verksamheterna. Grabben i slips och många andra, hittar väl hem så småningom, till en annan och bättre självutveckling, ett mer meningsfullt livsinnehåll, men kanske först efter bättre användbar och anpassad utbildning.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Eliazon.net är en blogg för författaren Torbjörn K A Eliazon's personliga reflektioner, kommentarer & inlägg om aktuella omvärldshändelser och skeenden, nyhetsflöden, livsstil & hälsa. Besök även Facebooksidan : www.eliazon.eu. Ambitionen hos Eliazon är att på ett naturligt sätt förstå, verka och finnas i den vardag nära människorna, där mänsklig psykologi och kommunikation uppstår, pågår och ständigt blir till. Köp mina böcker här: http://www.NorthernWind.eu
lördag 22 november 2008
onsdag 12 november 2008
Gecko i Carnegie och Affärsvärlden?
Det är mycket bra att finansinspektionen genom att dra in banktillståndet till Carnegie, nu satt ned foten för uppenbara försök till svindleri, rovdrift och bedrägliga beteenden inom finansvärlden. Det är mindre bra när en etisk och moralisk debatt om t ex bonusavtalen i Carnegie inte längre får väckas eller föras i ledande ekonomiska tidskrifter som Affärsvärlden, (där mina kommentar till Carnegies presskonferens den 11 november helt enkelt censurerades bort genom radering från webbredaktören). Min synpunkt om att girighet och ekopati på Carnegie är strukturellt inbyggd i organisationen (och i många andra liknande organisationer) och inte en effekt av bonusavtalens kortsiktighet (som Carnegies VD hävdade på presskonferensen den 11 november) utan tvärtom (en förefintlig ekopati leder till fullständigt orimliga krav på bonusar), blev en för magstark kommentar att infoga i Affärsvärlden. Man frågar sig varför?
Jag har dristat mig till att varna för att ekopatin kan leda till enorma förmögenhetsförflyttningar och omvälvande händelseförlopp (som tyvärr finanskrisen idag är ett exempel på). Min poäng, som uppenbart skrämmer väldigt många människor, är att det finns en speciell och utbredd form av en mycket grav personlighetsstörning, som man måste beakta inom särskilt bank- och finanssektorn (och som jag har kallat: ekopati). Personlighetsstörningen pekar mot de personlighetsdrag vi återfinner hos många gamblers och t ex den kände filmfiguren Gordon Gecko (starkt mördande aggressiv hållning i ekonomiska spörsmål med en sadistisk underton av stark njutning vid vinst, extremt risktagande, psykopatiskt förslagen och maktlysten, fartblind, låg emotionell intelligens, känslomässig avtrubbning, avstängd empati och inkompetens i etiska, humanistiska och moraliska frågor. Om personlighetstörningen förväxlas t ex med hög beredskap till aktion, aktivitet, förnuftigt risktagande och handling, samt finns förefintlig i ledande chefspositioner kan den givetvis få direkt katastrofala följder för företagets långsiktiga goodwill, investeringar, resursmobilisering och avkastning.
Så länge bank- och finansvärlden idag bortser ifrån existensen av de här uppenbara problemen drabbas trovärdighet, tillit och lönsamhet. Bubblan i finanskrisen och en sund marknadsekonomis överlevnad handlar idag också om att det måste till en kulturrevolution med humanistiska förtecken i de ekonomiska systemen, där man måste våga tala om begrepp som ekopati, personlighetsstörningar, ekopatiska strukturer, stress, utnyttjande, kortsiktighet och kåranda visavi moral, empati, ödmjukhet, sunt beteende, långsiktiga relationer och en förbättrad emotionell intelligens.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Jag har dristat mig till att varna för att ekopatin kan leda till enorma förmögenhetsförflyttningar och omvälvande händelseförlopp (som tyvärr finanskrisen idag är ett exempel på). Min poäng, som uppenbart skrämmer väldigt många människor, är att det finns en speciell och utbredd form av en mycket grav personlighetsstörning, som man måste beakta inom särskilt bank- och finanssektorn (och som jag har kallat: ekopati). Personlighetsstörningen pekar mot de personlighetsdrag vi återfinner hos många gamblers och t ex den kände filmfiguren Gordon Gecko (starkt mördande aggressiv hållning i ekonomiska spörsmål med en sadistisk underton av stark njutning vid vinst, extremt risktagande, psykopatiskt förslagen och maktlysten, fartblind, låg emotionell intelligens, känslomässig avtrubbning, avstängd empati och inkompetens i etiska, humanistiska och moraliska frågor. Om personlighetstörningen förväxlas t ex med hög beredskap till aktion, aktivitet, förnuftigt risktagande och handling, samt finns förefintlig i ledande chefspositioner kan den givetvis få direkt katastrofala följder för företagets långsiktiga goodwill, investeringar, resursmobilisering och avkastning.
Så länge bank- och finansvärlden idag bortser ifrån existensen av de här uppenbara problemen drabbas trovärdighet, tillit och lönsamhet. Bubblan i finanskrisen och en sund marknadsekonomis överlevnad handlar idag också om att det måste till en kulturrevolution med humanistiska förtecken i de ekonomiska systemen, där man måste våga tala om begrepp som ekopati, personlighetsstörningar, ekopatiska strukturer, stress, utnyttjande, kortsiktighet och kåranda visavi moral, empati, ödmjukhet, sunt beteende, långsiktiga relationer och en förbättrad emotionell intelligens.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
onsdag 5 november 2008
Valet i USA
Oj, oj, oj! Upp och nedvända världen, en demokratisk revolution! Det blev den helt okände socialarbetaren och afroamerikanen Barack Obama som tog hem presidentvalet i USA. Det stod klart när han tagit hem segern i Virginia, en delstat som inte röstat på en demokratisk presidentkandidat sedan 1964. Med vallöften, ställningstaganden, åsikter och en retorik som nog kunde göra både Fidel Castro och Khadaffi till blygsamma moderata herrar, vinner Barack Obama en seger som helt säkert förändrar dagordningen för många aktiviteter och politiska ställningstaganden i världen. Inte minst tvingas många hädanefter lära sig två fraser: emotionell och social kompetens.
En mycket rolig seger för de mer socialt ansvarstagande människorna! Utöver den miljon människor som firade valsegern i Chicago, kan vi anta att många länder i hela den s k underutvecklade världen försökte lyfte sig själva i håret i natt. Det som den amerikanska befolkningen helt tydligt revolterar emot är den förefintliga och utbredda Œcopati eller ekopati som jag beskrivit här tidigare, och som aktualiserats och blivit helt uppenbart tydlig inte bara i finanskrisen utan även inom samhällspolitiken. Svenska och europeiska politiker måste se upp. Förhoppningsvis så byter man nu inte ut en typ av arrogans mot en annan och värre, men det återstår väl att se.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
En mycket rolig seger för de mer socialt ansvarstagande människorna! Utöver den miljon människor som firade valsegern i Chicago, kan vi anta att många länder i hela den s k underutvecklade världen försökte lyfte sig själva i håret i natt. Det som den amerikanska befolkningen helt tydligt revolterar emot är den förefintliga och utbredda Œcopati eller ekopati som jag beskrivit här tidigare, och som aktualiserats och blivit helt uppenbart tydlig inte bara i finanskrisen utan även inom samhällspolitiken. Svenska och europeiska politiker måste se upp. Förhoppningsvis så byter man nu inte ut en typ av arrogans mot en annan och värre, men det återstår väl att se.
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
söndag 2 november 2008
Ska (en) man styra Sverige?
- om vårt behov av mer sex, sexappeal, karisma, intresseväckande och differentierade könsskillnader i svensk kultur, retorik, politik och vardag
Nu har den puritanska sexfientliga feminist lobbyn i landet vunnit en ny seger: P3 Guld, Sveriges Radios stora gala i januari har ändrat sina tävlingskategorier och slopar nu olika klasser för manlig och kvinnlig musik så att tävlingen blir helt i genom könsneutral.
Tanken är att kvinnor och män är lika duktiga och ska tävla, konkurrera och prestera, på jämlika villkor. Det låter modernt, jämlikt och trevligt att också sudda ut könsskillnaden mellan manliga och kvinnliga artister, i en allt mer androgyn värld där vi likställer rollförväntningar på mammor med pappor, kvinnliga ledare med manliga osv.
Upptäckten av könsskillnader väcker enligt psykoanalysen starka och heta reaktioner både i kvinnors och mäns psykosexuella utveckling, narcissistiska ekonomi och vårt självmedvetande. Insikten innebär vanligen en skarp brytpunkt i hur vi formerar identiteten och i vår egen självförståelse av olikheter, mångfald resp. egocentricitet och individualitet.
Könsskillnaderna, och det intrikata spänningsfältet mellan man och kvinna, formerar efterhand de bägge könens förhållande till erotiken och sexualiteten, samt skapar grunderna för andra begrepp som lust, glädje, aggressivitet, kärlek, attraktion, karisma, utstrålning, integritet, disparata könsroller mm.
Riskerna när vi i jämlikhetens namn försöker radera och tabubelägga naturliga intressen för förefintliga könsskillnader och sexualitet är, att vi då förflyttar intresset till andra saker och kanske till och med inför perversioner, moralkakor, hyckleri, fördomar och tabun som får direkt skadlig och en negativ motsatt verkan.
T ex så kan människors utseenden, syndrift och karismatiska utstrålning få en obetänkt större roll än själva utförandet och artikulationen. Vinnaren i den könsneutrala musiktävlingen kan m a o bli t ex den kvinnliga artisten enligt devisen “Hellre en vacker kvinna än den där fula gubben!”
Apropås de riktigt ”fula gubbarna” önskar H.M. Drottning Silvias goda hjärta sticka ut ögonen på dem som beskådar barnporr på nätet genom införande av en s k tittförbudslag. (Problemet hos konsumenter av barnporr handlar ofta om att dessa människor själva utsatts för övergrepp och de just därför förnekar olikhet, gränser, könsskillnader, ålderdifferenser och en vuxen differentierad sexualitet.)
Att införa ett tabu eller en lagstiftning mot en perversion att se och titta på ett visst innehåll riskerar sannolikt mer att förflytta och eskalera intresset för perversionen än att egentligen förblinda den skyldige. Förslaget pekar ändå mot vår vetgirighet tillägnad via syndriften och våra egentligen rovgiriga ögons roll som strukturskapare av kunskap, nyfikenhet, könsskillnader och sexualitet. All voyeurism och ungdomskult, som t ex makeup, kläd- och modeindustri, tabloidpress och plastikkirurgi anspelar på, artikulerar och praktiserar samma perversionsform, men kan vi förbjuda en viss typ av stirrande med Trollets ord: -Vill du låta bli att stirra så där!
Att och hur vi betraktar varandra som kön och könsvarelser är dock oerhört viktigt i samhällslivet (inte minst för att tolkningsföreträdet inte ska hamna och få urarta i det pornografiska träsket). I evolutionära termer utgör de kulturella förändringarna mellan könen ett kort ögonblicklig i vår tideräkning. Det kan nämligen ta 10 000-tals år för både kvinnor och män att i grunden ändra sin ståndpunkt, livshållning, sina traditioner och tankesätt.
Kvinnor är genetiskt förprogrammerade att känna sig beroende av män och mäns uppskattning, på samma sätt som män i Sverige vill fortsätta uppvakta, tävla och konkurrera om kvinnors tilltro, begär, omtanke och kärlek. Kvinnor i Sverige idag kan njuta rikedom, karriär och materiell framgång, men djupt inom sig fruktar hon osäkert om en könsneutral överlevnad är möjlig på egen hand och egna meriter. Rädslan är förknippad med tre saker:
1.Behovet av det andra könet för att överhuvud taget kunna definiera, leva och roa sig i den egna könstillhörigheten.
2.Den av primitiva behov styrda inlärningsprocessen inom fortplantningens område som underordnat henne under en patriarkal hierarki och ordning sedan förhistorisk tid.
3.Definitioner i nutid av vad det innebär att bli eller vara en vacker kvinna av mognad och att njuta den kvinnliga positionen bestämd av en disparat dikotomi i det mänskliga.
En större och allvarligare effekt av den “jämlikt könsneutrala” livshållningen (inom särskilt syndriftens område, där enskilda alldagliga och “bara dugliga kvinnor” får ta mer stryk) ser vi efterhand i den snabbare nedklassningen, den hårdare granskningen och omprövningen av sympatier för de inte alltid helt perfekta kvinnorna, t ex nu aktuellt i det ledarskap som statsministerkandidaten Mona Sahlin och hennes rollfigur som inte allt för trovärdig ”affärskvinna ” företräder.
Mona Sahlins parti, den svenska politiken och kulturen tråkar ut, i allt högre utsträckning. Vi behöver ledare som i motsats till ytterligare puritansk könsneutralitet, kan entusiasmera, lära ut mer om och tillfredsställa behov av: attraktiva vägvisande män och kvinnor, personlig styling, sexappeal, karisma, intresseväckande ämnesområden och könsdifferentierade skillnader i en härligare, roligare svensk kultur av retorik och politik. (Jmfr. t ex Frankrikes Ségolène Royal och Nicolas Sarközy de Nagy-Bocsa presidentvalskampanj).
Utseende, inre och yttre skönhet, könstillhörighet och andra psykologiska personlighetsdrag blir nämligen allt mer avgörande (t o m för vilka kön våra barn får). När ska vi i Sverige upphöra att göra oss till åtlöje i världen och faktiskt inse att män och kvinnor är olika, bedöms olika, agerar olika och inom olika områden och utför olika prestationer?
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Nu har den puritanska sexfientliga feminist lobbyn i landet vunnit en ny seger: P3 Guld, Sveriges Radios stora gala i januari har ändrat sina tävlingskategorier och slopar nu olika klasser för manlig och kvinnlig musik så att tävlingen blir helt i genom könsneutral.
Tanken är att kvinnor och män är lika duktiga och ska tävla, konkurrera och prestera, på jämlika villkor. Det låter modernt, jämlikt och trevligt att också sudda ut könsskillnaden mellan manliga och kvinnliga artister, i en allt mer androgyn värld där vi likställer rollförväntningar på mammor med pappor, kvinnliga ledare med manliga osv.
Upptäckten av könsskillnader väcker enligt psykoanalysen starka och heta reaktioner både i kvinnors och mäns psykosexuella utveckling, narcissistiska ekonomi och vårt självmedvetande. Insikten innebär vanligen en skarp brytpunkt i hur vi formerar identiteten och i vår egen självförståelse av olikheter, mångfald resp. egocentricitet och individualitet.
Könsskillnaderna, och det intrikata spänningsfältet mellan man och kvinna, formerar efterhand de bägge könens förhållande till erotiken och sexualiteten, samt skapar grunderna för andra begrepp som lust, glädje, aggressivitet, kärlek, attraktion, karisma, utstrålning, integritet, disparata könsroller mm.
Riskerna när vi i jämlikhetens namn försöker radera och tabubelägga naturliga intressen för förefintliga könsskillnader och sexualitet är, att vi då förflyttar intresset till andra saker och kanske till och med inför perversioner, moralkakor, hyckleri, fördomar och tabun som får direkt skadlig och en negativ motsatt verkan.
T ex så kan människors utseenden, syndrift och karismatiska utstrålning få en obetänkt större roll än själva utförandet och artikulationen. Vinnaren i den könsneutrala musiktävlingen kan m a o bli t ex den kvinnliga artisten enligt devisen “Hellre en vacker kvinna än den där fula gubben!”
Apropås de riktigt ”fula gubbarna” önskar H.M. Drottning Silvias goda hjärta sticka ut ögonen på dem som beskådar barnporr på nätet genom införande av en s k tittförbudslag. (Problemet hos konsumenter av barnporr handlar ofta om att dessa människor själva utsatts för övergrepp och de just därför förnekar olikhet, gränser, könsskillnader, ålderdifferenser och en vuxen differentierad sexualitet.)
Att införa ett tabu eller en lagstiftning mot en perversion att se och titta på ett visst innehåll riskerar sannolikt mer att förflytta och eskalera intresset för perversionen än att egentligen förblinda den skyldige. Förslaget pekar ändå mot vår vetgirighet tillägnad via syndriften och våra egentligen rovgiriga ögons roll som strukturskapare av kunskap, nyfikenhet, könsskillnader och sexualitet. All voyeurism och ungdomskult, som t ex makeup, kläd- och modeindustri, tabloidpress och plastikkirurgi anspelar på, artikulerar och praktiserar samma perversionsform, men kan vi förbjuda en viss typ av stirrande med Trollets ord: -Vill du låta bli att stirra så där!
Att och hur vi betraktar varandra som kön och könsvarelser är dock oerhört viktigt i samhällslivet (inte minst för att tolkningsföreträdet inte ska hamna och få urarta i det pornografiska träsket). I evolutionära termer utgör de kulturella förändringarna mellan könen ett kort ögonblicklig i vår tideräkning. Det kan nämligen ta 10 000-tals år för både kvinnor och män att i grunden ändra sin ståndpunkt, livshållning, sina traditioner och tankesätt.
Kvinnor är genetiskt förprogrammerade att känna sig beroende av män och mäns uppskattning, på samma sätt som män i Sverige vill fortsätta uppvakta, tävla och konkurrera om kvinnors tilltro, begär, omtanke och kärlek. Kvinnor i Sverige idag kan njuta rikedom, karriär och materiell framgång, men djupt inom sig fruktar hon osäkert om en könsneutral överlevnad är möjlig på egen hand och egna meriter. Rädslan är förknippad med tre saker:
1.Behovet av det andra könet för att överhuvud taget kunna definiera, leva och roa sig i den egna könstillhörigheten.
2.Den av primitiva behov styrda inlärningsprocessen inom fortplantningens område som underordnat henne under en patriarkal hierarki och ordning sedan förhistorisk tid.
3.Definitioner i nutid av vad det innebär att bli eller vara en vacker kvinna av mognad och att njuta den kvinnliga positionen bestämd av en disparat dikotomi i det mänskliga.
En större och allvarligare effekt av den “jämlikt könsneutrala” livshållningen (inom särskilt syndriftens område, där enskilda alldagliga och “bara dugliga kvinnor” får ta mer stryk) ser vi efterhand i den snabbare nedklassningen, den hårdare granskningen och omprövningen av sympatier för de inte alltid helt perfekta kvinnorna, t ex nu aktuellt i det ledarskap som statsministerkandidaten Mona Sahlin och hennes rollfigur som inte allt för trovärdig ”affärskvinna ” företräder.
Mona Sahlins parti, den svenska politiken och kulturen tråkar ut, i allt högre utsträckning. Vi behöver ledare som i motsats till ytterligare puritansk könsneutralitet, kan entusiasmera, lära ut mer om och tillfredsställa behov av: attraktiva vägvisande män och kvinnor, personlig styling, sexappeal, karisma, intresseväckande ämnesområden och könsdifferentierade skillnader i en härligare, roligare svensk kultur av retorik och politik. (Jmfr. t ex Frankrikes Ségolène Royal och Nicolas Sarközy de Nagy-Bocsa presidentvalskampanj).
Utseende, inre och yttre skönhet, könstillhörighet och andra psykologiska personlighetsdrag blir nämligen allt mer avgörande (t o m för vilka kön våra barn får). När ska vi i Sverige upphöra att göra oss till åtlöje i världen och faktiskt inse att män och kvinnor är olika, bedöms olika, agerar olika och inom olika områden och utför olika prestationer?
K A T Eliazon
Leg.psykolog/socionom
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)