4 100 barn far illa i Jämtland

En kommuns tillväxt bestäms av flera faktorer som omsättningstillväxt, nettokostnad, lönesummeutveckling, sysselsättningsutveckling, antal högutbildade och nyskapade företag, försörjningskvot och befolkningsunderlag. En granskning av statistiken för kommunerna Berg och Strömsund avseende 2007 utgör en dyster läsning, eftersom bägge kommunerna utmärker sig som riktiga förlorare, långt under genomsnittet i landet, utom i ett avseende: lönesummeutveckling. Strömsunds kommun tangerar också riksgenomsnittet när det gäller nettokostnaden per invånare. Den bästa tillväxtkommunen i Jämtlands län är Åre kommun som har såväl ett nyföretagande och en försörjningskvot som en lönesummeutveckling och sysselsättningsutveckling en bra bit över riksgenomsnittet. Det här betyder att både Berg och Strömsund står inför uppgiften att försöka hitta eller utveckla tillväxtmotorer i respektive kommuner och särskilt Strömsund som har den sämsta befolkningsutvecklingen i landet. Vilka strategiska och kloka beslut bestämmer beslutsfattarna sig för?

Jo, 870 barnfamiljer i Bergs kommun och 1 390 barnfamiljer i Strömsunds kommun berörs nu av förslag om nedläggelse av skolor resp. förskolor i de bägge kommunerna. Den planerade stora omställningen och omflyttningen av barn berör sammanlagt hela 4 100 barn i de bägge kommunerna (i större direkt eller mindre indirekt omfattning) plus föräldrar och anhöriga! Det är märkligt att uppleva hur den här planerade omflyttningen och stora bussningen av små barn sätts i rullning av skoladministratörer och valda politiker i de bägge kommunerna, med en helt igenom kommunalekonomisk legitimitet och ett fullständigt renodlat vuxenperspektiv på t ex arbetsmiljö och bekvämlighet som grund. Inga utredningar har gjorts om de barnpsykologiska konsekvenserna som kan bli omfattande, långsiktiga och samhällsekonomiskt mycket allvarliga och kostsamma. Inga distinktioner har gjorts mellan t ex de psykologiska skillnaderna mellan att vara barn , ungdom resp. vuxen och de pedagogiska konsekvenserna härav i skolorganisationen och indelning av rektorsområden. Inget beaktande av barnkonvention, pedagogiska vinster och förluster, barnperspektiv, socioekonomi, identifikations- och socialisationsprocesser etc.etc.

Inga slutsatser om vare sig folkhälsoperspektiv, påverkan på tillväxt, turism, servicenäringar, företagsekonomi eller glesbygdens fortsatta utveckling i regionen m.m. Vart har då alla kloka experter (med t ex lagstadgad anmälningsplikt när barn riskerar fara illa) och administratörer, anställda på offentliga medel och på olika nivåer i länet tagit vägen när det kommunala självbestämmandet ser ut att så fullständigt ha havererat? (Inom det privata näringslivet vid t ex företagsnedläggelser skulle offentligt diskuterade nedläggningshot betraktas som ett fullständigt informationsmässigt haveri.) Varför tiger övergripande instanser som t ex Länsstyrelsen, Kommunförbundet, Skolverket mfl. i en fråga av uppenbart stor och välannonserad dignitet? Vart har de goda finansiärerna, investerarna och länets högresta riddare av kultur, utbildning och gynnsam fastighetsekonomisk och arkitektonisk utveckling tagit vägen, när det gäller de mindre barnens lokalbehov, oskuldsfullhet, psykosociala tillförsikt, psykologiska utveckling och framtidstro? Rädda de små orternas kärnverksamheter och tillväxtmotorer när det fortfarande är möjligt, lägg effektiva veton mot fortsatt nedläggningsdiskussion och spara våra barns psykologiska välbefinnande! Överväg hellre nya kommunsammanläggningar, kommunförbund, nedläggning av administrationskontor och annan vuxenverksamhet. Känn själv oron, osäkerheten och gungningen inför en oviss framtid, som några idag så lättsamt lägger över på 2 260 familjer och 4 100 barn i länet. Skolan är barnets arbetsplats och ett hjärta för framtid i din bygd.

K A T Eliazon